Polisen som domare - en rättsvetenskaplig studie av polisens utökade befogenheter

Abstract (Swedish)

Sammanfattning
Studien behandlar polisens roll i straffprocessen genom att beskriva hur polisens faktiska inflytande i den dömande verksamheten har ökat i samband med målet på en effektivare lagföring.

Utredningen visar att allt fler brottsanmälningar lämnas utan åtgärd i ett led att frigöra resurser, medan andra brott beivras utanför domstol genom strafförelägganden och ordningsböter. Utredningen visar att det gjordes knappt 1420000 anmälningar om brott under 2011, varav knappt tio procent lagfördes genom beslut av tingsrätt eller åklagare. Under samma period utfärdade polisen drygt 340000 ordningsböter. Av större intresse för studien är emellertid det inflytande som polisen har fått genom ett allt större ansvar under förundersökningen. Utredningen visar att effektiviseringen har gjort att ansvarsfördelningen mellan polis och åklagare har komplicerats. Det har i sin tur bidragit till att allt fler brottsutredningar leds, och läggs ner, av polis istället för åklagare och den polisiära förundersökningsledaren har inte sällan ansvar för utredningar som ligger inom åklagarens befogenheter.

Utredningen visar att den polisiära förundersökningsledaren har genomgått en kompetensutveckling som gör denne lämplig att bedriva utredningen i sin helhet, oberoende av brottets beskaffenhet. En del menar att detta redan sker i praktiken och att åklagarens medverkan under förundersökningen i många fall är en ren formalitet. Polisens utökade befogenheter gällande förundersökningens bedrivande utgör således inget hot mot rättssäkerheten för den enskilde.

Målet på en effektivare lagföring har emellertid lett till en revidering av RB 23:4 a som ger den polisiära förundersökningsledaren rätt att ta beslut om förundersökningsbegränsning ifall en åtalsunderlåtelse är att vänta. Ett beslut om förundersökningsbegränsning är ett preliminärt ställningstagande i åtalsfrågan och en prognos om det framtida utfallet av förundersök-ningen. Det ställs således höga krav på förundersökningsledarens juridiska kompetens, något som den polisiära förundersökningsledaren inte har i dagsläget. En del menar att sådana beslut bör ligga inom åklagarens exklusiva kompetens, inte minst med hänsyn till dess koppling till beslut om åtalsunderlåtelse.

Abstract

Summary
The study deals with the role of the police in the criminal judicial process by describing how the police actual influence in the judicial system has increased in relation to the goal of a more effective prosecution process.

The study shows that more and more reported crimes are left unattended in an effort to free up resources, while other crimes are dealt with out of court by why of penalty and fine orders. The study also shows that there were barely 1420000 crimes reported in 2011, of those almost ten percent were prosecuted by decision of the court or a prosecutor. During the same period, the police issued more than 340000 fine orders. Of greater interest to the study is, however, the influence that the police have gotten through the increasing responsibilities during the preliminary investigation. The study shows that the more effective prosecution process has led to the division of responsibility between the police and the prosecutor now is more complicated. This has in turn contributed to that an increasing number of investigations are conducted and closed down by the police instead of the prosecutors, and the police inquiry leader is often responsible for investigations within the prosecutor’s responsibilities.

The study further shows that the police inquiry leader has undergone extended studies to make him/her more suitable to handle the investigation in its entirety, regardless of the nature of the offense. Some say that this is already happening in practice, and that the prosecutor's involvement in judicial investigations in many cases is a mere formality.

Accordingly, the increased powers gained by the police in respect of the preliminary investigation constitutes no threat to the safety of the individual. The goal of a more effective prosecution process has led to a revision of RB 23:4 a that gives the police inquiry leader the right to make decisions on pre-trial restriction if no prosecution is to be expected. A decision on pre-trial restriction is a preliminary view of the accusation and a prediction of the future outcome of the investigation. High standards of investigation leader's legal skills are therefore set, something that the police inquiry leader does not currently have. Some argue that such decisions should be within the prosecutor's exclusive competence, not least with regard to its relationship to decision not to prosecute.

• author: Frost, Jakob
• supervisor: Helén Örnemark Hansen
• organization: Department of Law
• alternative title: The police as a judge - a true scientific study of police more powers
• course: JURM02 20131
• year: 2013
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffprocess, förundersökningsbegränsning, polis, straffrätt
• language: Swedish
• id: 3567679
• date added to LUP: 2013-04-03 07:07:29
• date last changed: 2013-04-03 07:07:29