Förskott på arv - En kritisk granskning av den svenska arvsrättens grunder och presumtionsregler avseende förskott på arv

Abstract

This presentation aims to analyze the Swedish term förskott på arv, which means that an heir, during the lifetime of a deceased person, receives a gift which later will be deducted from his or her inheritance. The presentation intends to explain why the legislation has its current form, and to subsequently discuss alternative solutions. The Swedish legislation is based on the notion that a deceased person had no intention to favor an heir over the other, and that a gift, at the succession, shall be treated as if the deceased never gave it away.

Legislation can be built on different grounds, and depending on which one that is chosen, the legislation will look completely different. Such a ground is the choice of kollationsform, which plays an important role for the regulation of förskott på arv. Kollation can be divided into two parts. The first; realkollation, means that a gift should be returned to the succession, or at least the value of it. The result will be the same as if the gift had never been given away, and enables equality between all heirs. Swedish legislation uses the other form of kollation, which is called idealkollation. This means that the heir is obligated to make a deduction of his inheritance, corresponding to the value of the gift. The heir is not required to bring the surplus back if the gift's value is greater than the inheritance of the heir. This means that total equality between the heirs cannot be achieved. To achieve total equality between al heirs, the legislation must include a regulation stating that the surplus must be brought back to the succession. The value of a gift varies greatly depending on when it is evaluated, thus the point of time in which the gift is reassigned determines how much the heir has to deduct.

Under the current law there is a presumption regarding bröstarvingar (children or grandchildren of a deceased person) that specifies that a gift, which a deceased person left in his lifetime, shall be deducted from the bröstarvinges inheritance unless otherwise indicated by the circumstances. A change of the presumption has been discussed, which would result in deduction being considered only if the deceased specifically provided so. In my opinion, it is reasonable to assume that a deceased person who assigned a gift to a bröstarvinge during his or her lifetime, wanted to promote this heir over the others. A changed presumption would to a greater extent correspond to the will of the deceased. However, a reverse presumption requires that a person, who wants to achieve equality between his heirs, makes a special provision for this, which might be onerous. The existing presumption entails automatic assimilation between the heirs, which may indicate that this presumption is to be preferred over the other.
Despite the benefits of the existing presumption, I believe that a reverse presumption is in greater extent consistent with, according to my opinion, the deceased persons intentions with the gift. The starting point should in my opinion, be that a gift is intended to benefit the recipient. However, it should be possible to achieve equality between the heirs, through a specific provision.

Abstract (Swedish)

Denna framställning syftar till att analysera den svenska regleringen om förskott på arv. Framställningen har för avsikt att med hjälp av ett rättshistoriskt perspektiv, redogöra för varför lagstiftningen ser ut som den gör, för att därefter diskutera alternativa lösningar. Den svenska lagstiftningen bygger på tanken att en arvlåtare inte har velat gynna en arvinge framför övriga, och att en gåva vid arvskiftet ska behandlas som om denna inte har lämnats.

Olika rättssystem kan ha helt skilda regleringar avseende förskott på arv, beroende på vilken form av kollation som används som grund. Realkollation innebär vid ett arvskifte, att gåvan ska återföras i natura eller i vart fall värdet för denna. Resultatet blir detsamma som om gåvan aldrig hade lämnats, och möjliggör total jämställdhet mellan alla arvingar. Sverige använder sig av idealkollation vilket innebär att gåvans värde ska avräknas på gåvotagarens arvslott vid arvskiftet. Om gåvans värde är större än gåvotagarens arvslott, är denne inte skyldig att till arvskiftet återföra överskottet, varför total likställdhet mellan arvingarna inte kan uppnås. Enligt min mening blir lagstiftningen inkonsekvent, då lagstiftaren haft som utgångspunkt att ingen arvinge ska gynnas framför övriga. För att uppnå jämställdhet mellan arvingar även när en gåva har lämnats, krävs en bestämmelse som medför att överskott ska återföras till arvskiftet. Till vilket värde gåvan ska avräknas mot, avgörs i svensk rätt utifrån värdet gåvan hade vid gåvotillfället. Fördelen med detta är att det blir möjligt för gåvolåtare och gåvotagare att redan vid gåvotillfället avgöra storleken på gåvan.

I gällande rätt finns en presumtionsregel som avseende bröstarvingar innebär att gåva arvlåtare lämnat under sin livstid, ska avräknas på gåvotagarens arvslott om inget annat är stadgat. Alternativet till dagens presumtionsregel är en omvänd presumtionsregel där avräkning bara hade blivit aktuellt om arvlåtaren gjort särskilt stadgande om detta. Enligt min mening torde det vara rimligt att påstå att en arvlåtare som lämnat gåva till en gåvotagare under sin livstid, har velat gynna denna. En omvänd presumtionsregel skulle utifrån detta synsätt överensstämma med arvlåtarens vilja till större grad. Dock skulle en omvänd presumtionsregel kräva att en arvlåtare som vill uppnå jämställdhet mellan sina arvingar, gör ett särskilt stadgande om detta, vilket kan tänkas vara betungande. Gällande presumtionsregel medför automatisk likställdhet mellan en arvlåtares arvingar, vilket kan tyckas tala till denna presumtionsregels fördel. Utredningar har visat att allmänhetens kunskap är låg kring regleringen om förskott på arv, vilket torde innebära att lagstiftningen varken stödjer eller är emot allmänhetens uppfattning.

Trots de fördelar som finns med rådande presumtionsregel anser jag att en omvänd presumtionsregel i större utsträckning överensstämmer med mina argument om intentionerna med en gåva. Utgångspunkten bör enligt min mening vara att en gåva är avsedd för att gynna sin mottagare. Trots detta bör det finnas en möjlighet för arvlåtare att uppnå total jämställdhet genom särskilt stadgande vid tidpunkten för gåvotillfället.

• author: Rosén, Mathilda
• supervisor: Elsa Trolle Önnerfors
• organization: Department of Law
• course: LAGF03 20131
• year: 2013
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Civilrätt, familjerätt, rättshistoria, arvsrätt, arv, arvsförskott
• language: Swedish
• id: 3800154
• date added to LUP: 2013-09-11 14:30:52
• date last changed: 2013-09-11 14:30:52