Strider bruket av tvångshandskar, skyddshjälmar och långa isoleringar mot art 3 EKMR?
(2013) LAGF03 20131Department of Law
- Abstract (Swedish)
- Tvångsåtgärder inom den svenska tvångsvården har debatterats flitigt i media de senaste åren. Rättspsykiatriska kliniker har använt tvångsmedel som inte förekommer i LPT, samt i andra syften än de som medges i lagen. De tvångsmedel som har förekommit är långa isoleringar, tvångshandskar och skyddshjälmar. Debatten har kretsat kring bruket av dessa tvångsmedel på patienter med självskadebeteende som vårdas på rättspsykiatriska kliniker trots att de inte har begått något brott. Tvångsmedlen har använts i syfte att behandla patienterna för deras självskadebeteende.
Uppsatsen belyser användandet av tvångsmedlen isolering, tvångshandskar och skyddshjälm ur ett kritiskt perspektiv. Min frågeställning är om
användningen av dessa tvångsmedel... (More) - Tvångsåtgärder inom den svenska tvångsvården har debatterats flitigt i media de senaste åren. Rättspsykiatriska kliniker har använt tvångsmedel som inte förekommer i LPT, samt i andra syften än de som medges i lagen. De tvångsmedel som har förekommit är långa isoleringar, tvångshandskar och skyddshjälmar. Debatten har kretsat kring bruket av dessa tvångsmedel på patienter med självskadebeteende som vårdas på rättspsykiatriska kliniker trots att de inte har begått något brott. Tvångsmedlen har använts i syfte att behandla patienterna för deras självskadebeteende.
Uppsatsen belyser användandet av tvångsmedlen isolering, tvångshandskar och skyddshjälm ur ett kritiskt perspektiv. Min frågeställning är om
användningen av dessa tvångsmedel är förenlig med art 3 EKMR som förbjuder tortyr, omänsklig behandling och förnedrande behandling. Frågeställningen appliceras på en patientberättelse hämtad från Eriksson och Åkermans bok ”Slutstation rättspsyk”. Patienten har isolerats i fem dygn, samtidigt som hon har burit tvångshandskar och skyddshjälm. Frågan besvaras utifrån Europadomstolens praxis, utländsk och svensk doktrin, samt CPT:s riktlinjer för psykiatrisk vård.
Behandlingen måste innebära en viss hårdhet om den ska strida mot art 3. Huruvida en isolering är förenligt med art 3 beror på hur omfattande isoleringen har varit, i vilket syfte åtgärden har företagits, hur länge isoleringen har pågått och vilka effekter den har haft på den isolerade personen. Andra tvångsåtgärder får vidtas om det är medicinskt nödvändigt.
Min slutsats är att behandlingen av patienten strider mot art 3 EKMR. Patienten har varit föremål för en omfattande och långvarig isolering i ett stimulifritt rum, och syftet med åtgärden kan inte rättfärdiga den. Tvångsåtgärderna har resulterat i ett ökat psykiskt lidande för patienten. Att använda tvångshandskar och skyddshjälm har inte varit medicinskt nödvändigt, och kan ha inneburit att mer våld än nödvändigt har använts. Kliniken har inte följt några procedurregler för användningen av tvångshandskar och skyddshjälm, eftersom sådana regler inte finns då åtgärderna saknar lagstöd. Behandlingen har varit omänsklig och förnedrande, och kan även ha inneburit tortyr. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/3800387
- author
- Borselius, Clara LU
- supervisor
- organization
- course
- LAGF03 20131
- year
- 2013
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- folkrätt
- language
- Swedish
- id
- 3800387
- date added to LUP
- 2013-09-11 13:42:12
- date last changed
- 2013-09-11 13:42:12
@misc{3800387,
abstract = {{Tvångsåtgärder inom den svenska tvångsvården har debatterats flitigt i media de senaste åren. Rättspsykiatriska kliniker har använt tvångsmedel som inte förekommer i LPT, samt i andra syften än de som medges i lagen. De tvångsmedel som har förekommit är långa isoleringar, tvångshandskar och skyddshjälmar. Debatten har kretsat kring bruket av dessa tvångsmedel på patienter med självskadebeteende som vårdas på rättspsykiatriska kliniker trots att de inte har begått något brott. Tvångsmedlen har använts i syfte att behandla patienterna för deras självskadebeteende.
Uppsatsen belyser användandet av tvångsmedlen isolering, tvångshandskar och skyddshjälm ur ett kritiskt perspektiv. Min frågeställning är om
användningen av dessa tvångsmedel är förenlig med art 3 EKMR som förbjuder tortyr, omänsklig behandling och förnedrande behandling. Frågeställningen appliceras på en patientberättelse hämtad från Eriksson och Åkermans bok ”Slutstation rättspsyk”. Patienten har isolerats i fem dygn, samtidigt som hon har burit tvångshandskar och skyddshjälm. Frågan besvaras utifrån Europadomstolens praxis, utländsk och svensk doktrin, samt CPT:s riktlinjer för psykiatrisk vård.
Behandlingen måste innebära en viss hårdhet om den ska strida mot art 3. Huruvida en isolering är förenligt med art 3 beror på hur omfattande isoleringen har varit, i vilket syfte åtgärden har företagits, hur länge isoleringen har pågått och vilka effekter den har haft på den isolerade personen. Andra tvångsåtgärder får vidtas om det är medicinskt nödvändigt.
Min slutsats är att behandlingen av patienten strider mot art 3 EKMR. Patienten har varit föremål för en omfattande och långvarig isolering i ett stimulifritt rum, och syftet med åtgärden kan inte rättfärdiga den. Tvångsåtgärderna har resulterat i ett ökat psykiskt lidande för patienten. Att använda tvångshandskar och skyddshjälm har inte varit medicinskt nödvändigt, och kan ha inneburit att mer våld än nödvändigt har använts. Kliniken har inte följt några procedurregler för användningen av tvångshandskar och skyddshjälm, eftersom sådana regler inte finns då åtgärderna saknar lagstöd. Behandlingen har varit omänsklig och förnedrande, och kan även ha inneburit tortyr.}},
author = {{Borselius, Clara}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Strider bruket av tvångshandskar, skyddshjälmar och långa isoleringar mot art 3 EKMR?}},
year = {{2013}},
}