Den misstänktes rätt till insyn: En jämförelse mellan svensk rätt och Europakonventionen med fokus på intresset av att brottsutredningar inte äventyras

Abstract (Swedish)

För att garantera en rättssäker brottmålsprocess är det av stor betydelse att den misstänkte får insyn i det material som innehas av polisen och åklagaren. Utan insyn i utredningsmaterialet skulle det starkt begränsa den misstänktes möjligheter att försvara sig på ett fullgott sätt och att kontrollera åklagarens och domstolens bedömning. Den misstänktes rätt till insyn är emellertid inte absolut och kan under vissa förutsättningar inskränkas i förhållande till intresset av att brottsutredningar inte äventyras. Att insynen kan begränsas är särskilt betydelsefullt för att brottsutredningar ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt och för att infiltratörs- och informatörsverksamhet inte ska röjas.

Den misstänktes rätt till insyn är inte konstant, utan den varierar i omfattning beroende på vilket stadium det är i brottmålsprocessen och vilket material det rör sig om. Enligt såväl svensk rätt som Europakonventionen är utgångspunkten att den misstänkte har rätt att ta del av allt utredningsmaterial. I svensk rätt regleras insynen under förundersökningen i 23 kap. 18 § RB, medan insynen under rättegången i stort sett är oreglerad. Enligt samma stadgande kan dock rätten att ta del av material före den s.k. slutdelgivningen begränsas i den mån det är till men för utredningen. Vidare torde 10 kap. 3 § OSL möjliggöra att den misstänktes insyn kan inskränkas ytterligare i förhållande till sekretess, även om det råder delade meningar om hur bestämmelsen ska tolkas. I artikel 6 Europakonventionen baseras den misstänktes insyn på Europadomstolens praxis. Under förundersökningen är det oklart vilka närmare krav som Europakonventionen ställer beträffande rätten att ta del av material, medan det under rättegången är klart att den misstänkte ska få ta del av all materiell bevisning i målet. Även Europakonventionen medger att den misstänktes insyn kan inskränkas, men endast i den utsträckning det är absolut nödvändigt.

Hur inskränkningarna i svensk rätt och i Europakonventionen bör tolkas är sammanfattningsvis avgörande för frågan om hur den misstänktes insyn förhåller sig till det motstående intresset av att brottsutredningar inte äventyras. Hur Europadomstolens praxis ska tolkas är emellertid i flera avseenden oklart, framför allt när det gäller förundersökningsstadiet och material som inte utgör processmaterial. Detta gör det svårt att bedöma om Sverige uppfyller Europakonventionens krav avseende den misstänktes insynsrätt. Enligt min mening finns det stöd för att undanhålla visst material från den misstänkte under hela brottmålsprocessen, dock endast under begränsade förutsättningar. Den misstänktes insyn är och bör nämligen vara utgångspunkten i både svensk rätt och Europakonventionen.

Abstract

In order to guarantee that the criminal proceedings are in compliance with the rule of law, it is of great importance that the suspect has access to the materials held by the police and the prosecutor. Without such access, it would severely limit the suspect’s access to adequate facilities for the preparation of his defence and ability to verify the prosecutor’s and the court’s assessment. However, the entitlement to disclosure of evidence is not an absolute right and may under certain conditions be restricted in relation to the interest of not to jeopardize criminal investigations. That the right to disclosure can be limited is particularly important in order for criminal investigations to be able to be conducted efficiently and for undercover agents and informants to remain unrevealed.

The suspect’s right to disclosure is not constant, but varies in extent depending on which stage it is in the criminal proceedings and which material is concerned. According to Swedish law as well as the European Convention on Human Rights, the main principle is that the suspect has the right to access all the investigative materials. In Swedish law the right of access to the materials during the preliminary investigation is regulated in Chapter 23, Section 18 of the Code of Judicial Procedure, while during the trial it is largely unregulated. Under the same provision, however, the right of access to the materials before the so called final serving can be limited to the extent that it is detrimental to the investigation. Moreover, according to Chapter 10, Section 3 of the Public Access to Information and Secrecy Act, it is possible that the suspect’s right to disclosure can be further restricted, although there is disagreement of how the provision should be interpreted. In article 6 of the European Convention on Human Rights, the suspect’s right to disclosure is based on the case-law of the European Court of Human Rights. During the preliminary investigation, it is unclear what specific requirements are set out in the European Convention on Human Rights concerning the right of access to the investigative materials. On the other hand, it is clear that the suspect during the trial has a right to have all the material evidence disclosed to him. Also the European Convention on Human Rights acknowledges that this right may be restricted, although only to the extent that
is strictly necessary.

In conclusion, how the restrictions in Swedish law and in the European Convention on Human Rights are to be interpreted is decisive for the question of how the suspect’s right to disclosure relates to the opposing interest of not to jeopardize criminal investigations. How the case-law of the European Court of Human Rights should be interpreted is, however, in many respects unclear, especially concerning the preliminary investigation stage and the materials forming no part of the case. In my opinion, it can be argued that it is possible to withhold certain material from the suspect throughout the whole criminal proceedings, although only under limited conditions. The suspect’s right to disclosure is and should be the main principle in both Swedish law and the European Convention on Human Rights.

• author: Rättzén, Mattias
• supervisor: Lotta Maunsbach
• organization: Department of Law
• course: LAGF03 20131
• year: 2013
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: 23 kap. 18 § rättegångsbalken, Skydd för brottsutredande verksamhet, Insyn, Straffrätt, Processrätt, 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen, Artikel 6 Europakonventionen
• language: Swedish
• id: 3800922
• date added to LUP: 2013-09-11 14:31:48
• date last changed: 2013-09-11 14:31:48