Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Brottsprovokationens intåg i svensk rätt - ett hot mot rättssäkerheten?

Starfelt, Henrik LU (2013) JURK01 20131
Department of Law
Abstract (Swedish)
Denna uppsats behandlar frågan om huruvida brottsprovokation bör vara tillåtet i svensk rätt, genom rättsdogmatisk metod och utifrån ett rättsfilosofiskt perspektiv. Brottsprovokation innebär förenklat att en brottsbekämpande myndighet, vanligen polisen på uppdrag av åklagare, riktar åtgärd mot en misstänkt person i syfte att förmå denne att begå en brottslig handling som kanske annars inte skulle ha begåtts, och som berättigar gripande och senare åtal för den framprovocerade gärningen. Brottsprovokation får anses utgöra en kränkning av rätten till en rättvis rättegång och ett hot mot rättssäkerheten i stort – något som också poängteras i förarbeten, domstolspraxis och doktrin. Bevisprovokation innebär, i motsats till att framprovocera nya... (More)
Denna uppsats behandlar frågan om huruvida brottsprovokation bör vara tillåtet i svensk rätt, genom rättsdogmatisk metod och utifrån ett rättsfilosofiskt perspektiv. Brottsprovokation innebär förenklat att en brottsbekämpande myndighet, vanligen polisen på uppdrag av åklagare, riktar åtgärd mot en misstänkt person i syfte att förmå denne att begå en brottslig handling som kanske annars inte skulle ha begåtts, och som berättigar gripande och senare åtal för den framprovocerade gärningen. Brottsprovokation får anses utgöra en kränkning av rätten till en rättvis rättegång och ett hot mot rättssäkerheten i stort – något som också poängteras i förarbeten, domstolspraxis och doktrin. Bevisprovokation innebär, i motsats till att framprovocera nya brott, enbart att polisen provocerar fram en handling i syfte att säkra bevisning om ett redan begånget brott. Trots avsaknad av lagreglering är sedan länge bevisprovokation tillåten och brottsprovokation otillåten enligt svensk rätt genom implicit myndighetspraxis, men det kan förändras om lagstiftaren någon gång i framtiden antar de av Polismetodutredningen i SOU 2010:103 föreslagna regleringarna, som förordar att ingen åtskillnad görs mellan de två provokationsformerna avseende tillåtligheten. Det innebär ett uttryckligt tillåtande av brottsprovokation med reservation för att framprovocerad handling inte får lagföras och att strafflindring ska tillämpas om lagföring ändå sker. Vissa framprovocerade handlingar täcks dock inte in av reservationen, och i särskilda gränsfall anses gärningsmannen överhuvudtaget inte ha provocerats, vilket öppnar upp för en rättsosäker användning av brottsprovokation. I en rättstat förekommer ständigt konkurrerande moralfilosofiska teorier och värden som måste vägas mot varandra i lagstiftningsprocessen. Om man i denna process håller rättssäkerheten högst, borde man i en ny lag om provokativa åtgärder förbjuda brottsprovokation helt. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Starfelt, Henrik LU
supervisor
organization
course
JURK01 20131
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
Allmän rättslära, Straffrätt, Brottsprovokation, Bevisprovokation, Rätten till en rättvis rättegång
language
Swedish
id
3800958
date added to LUP
2013-10-18 13:04:10
date last changed
2013-10-18 13:04:10
@misc{3800958,
  abstract     = {Denna uppsats behandlar frågan om huruvida brottsprovokation bör vara tillåtet i svensk rätt, genom rättsdogmatisk metod och utifrån ett rättsfilosofiskt perspektiv. Brottsprovokation innebär förenklat att en brottsbekämpande myndighet, vanligen polisen på uppdrag av åklagare, riktar åtgärd mot en misstänkt person i syfte att förmå denne att begå en brottslig handling som kanske annars inte skulle ha begåtts, och som berättigar gripande och senare åtal för den framprovocerade gärningen. Brottsprovokation får anses utgöra en kränkning av rätten till en rättvis rättegång och ett hot mot rättssäkerheten i stort – något som också poängteras i förarbeten, domstolspraxis och doktrin. Bevisprovokation innebär, i motsats till att framprovocera nya brott, enbart att polisen provocerar fram en handling i syfte att säkra bevisning om ett redan begånget brott. Trots avsaknad av lagreglering är sedan länge bevisprovokation tillåten och brottsprovokation otillåten enligt svensk rätt genom implicit myndighetspraxis, men det kan förändras om lagstiftaren någon gång i framtiden antar de av Polismetodutredningen i SOU 2010:103 föreslagna regleringarna, som förordar att ingen åtskillnad görs mellan de två provokationsformerna avseende tillåtligheten. Det innebär ett uttryckligt tillåtande av brottsprovokation med reservation för att framprovocerad handling inte får lagföras och att strafflindring ska tillämpas om lagföring ändå sker. Vissa framprovocerade handlingar täcks dock inte in av reservationen, och i särskilda gränsfall anses gärningsmannen överhuvudtaget inte ha provocerats, vilket öppnar upp för en rättsosäker användning av brottsprovokation. I en rättstat förekommer ständigt konkurrerande moralfilosofiska teorier och värden som måste vägas mot varandra i lagstiftningsprocessen. Om man i denna process håller rättssäkerheten högst, borde man i en ny lag om provokativa åtgärder förbjuda brottsprovokation helt.},
  author       = {Starfelt, Henrik},
  keyword      = {Allmän rättslära,Straffrätt,Brottsprovokation,Bevisprovokation,Rätten till en rättvis rättegång},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Brottsprovokationens intåg i svensk rätt - ett hot mot rättssäkerheten?},
  year         = {2013},
}