Advanced

A legal minefield created by battlefield contractors - The status, role and accountability of private security and military service companies in conflict and post-conflict areas

Knutsson, Cajsa LU (2013) JUR091 20131
Department of Law
Abstract (Swedish)
Den privata säkerhets- och militärbranschen (nedan PSC-branschen) har fått ett starkt uppsving sedan början av 1990-talet. Företag inom denna bransch utför ett antal tjänster, av vilka vissa berör aktiviteter som regleras av internationell humanitär rätt, mänskliga rättigheter och internationell straffrätt. Syftet med denna uppsats är (1) att klargöra vilken status företag och deras anställda inom säkerhets- och militärbranschen har enligt internationell rätt, (2) att undersöka existerande möjligheter att hålla företagen, deras anställda och stater ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt, samt (3) att analysera vilken potential olika rättsliga åtgärder har när det gäller att avhjälpa existerande brister ifråga... (More)
Den privata säkerhets- och militärbranschen (nedan PSC-branschen) har fått ett starkt uppsving sedan början av 1990-talet. Företag inom denna bransch utför ett antal tjänster, av vilka vissa berör aktiviteter som regleras av internationell humanitär rätt, mänskliga rättigheter och internationell straffrätt. Syftet med denna uppsats är (1) att klargöra vilken status företag och deras anställda inom säkerhets- och militärbranschen har enligt internationell rätt, (2) att undersöka existerande möjligheter att hålla företagen, deras anställda och stater ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt, samt (3) att analysera vilken potential olika rättsliga åtgärder har när det gäller att avhjälpa existerande brister ifråga om reglering och ansvarsutkrävande.

Den stora majoriteten anställda inom PSC-branschen är civila enligt internationell humanitär rätt. Detta innebär att de inte har rätt att delta direkt i strid. Säkerhets- och militärföretags inblandning i stridshandlingar i konflikt- och post-konfliktområden och i andra vanskliga situationer har gett upphov till flera rättsliga frågeställningar och även föranlett nya internationella regleringar. Bland dessa initiativ märks särskilt Montreuxdokumentet rörande staters ansvar i förhållande till privata säkerhetsföretag, en internationell uppförandekod samt ett utkast till en FN-konvention.

En central fråga är att säkerställa ansvarsutkrävande för sådana kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt som involverar företag inom PSC-branschen. Enskilda anställda kan hållas ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter i enlighet med internationell straffrätt eller för kränkningar av internationell humanitär rätt. Det är däremot osannolikt att företag som sådana kan hållas ansvariga enligt internationell rätt för kränkningar av mänskliga rättigheter eller humanitär rätt. En stat bär normalt sett ansvar för en skadlig handling enligt internationell rätt endast om handlingen ifråga kan tillskrivas staten. Ifråga om säkerhets- och militärföretags handlingar är det sannolikt att sådant statsansvar uppkommer enbart för en stat som har kontrakterat företaget ifråga. Stater kan även, under vissa förutsättningar, bära ansvar för underlåtenhet att agera när privata subjekt, däribland företag, handlar på ett skadligt sätt.

Enskilda anställda vid säkerhets- och militärföretag som falls för brott i enlighet med internationell straffrätt är skyldiga att kompensera brottsoffer. Eftersom företag som sådana inte kan hållas ansvariga enligt internationell rätt för kränkningar av mänskliga rättigheter eller humanitär rätt är företag inte heller skyldiga att kompensera offer enligt nyss nämnda regler. En stat är skyldig att kompensera offer för ett företags kränkningar av mänskliga rättigheter eller humanitär rätt om kränkningarna kan tillskrivas staten eller om staten har underlåtit att agera med vederbörlig aktsamhet, i enlighet med principen om ”due diligence”. Det är dock osäkert om enskilda individer kan kräva personlig kompensation från en stat för kränkning av humanitärrättsliga regler.

Det finns luckor i den internationella regleringen av säkerhets- och militärföretag, men det råder inte något rättsligt vakuum på området. De mest akuta behoven är att klargöra hur internationell rätt är tillämplig när det gäller dessa säkerhets- och militärföretags aktiviteter samt att säkerställa att ansvar kan utkrävas för rättighetskränkningar och brott mot internationell humanitär rätt. Huvudorsakerna till den nuvarande bristen på ansvarsutkrävande vid brott begångna av anställda vid säkerhets- och militärföretag i konflikt och post-konfliktområden är brister i staters utövande av jurisdiktion, samt omständigheter av ekonomisk eller praktisk natur, blandat med en brist på politisk vilja.

Luckor i den materiella regleringen på internationell nivå existerar främst när det gäller att hålla företag som sådana ansvariga för kränkningar av internationell rätt, samt vad gäller ansvarsutkrävande för andra kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt än de grövsta internationella brotten. Sammantaget finns det behov av ett antal regleringar och andra rättsliga åtgärder på såväl internationell som nationell nivå.

PSC-branschen utforskar nya aktivitetsområden, inklusive fredsstödjande insatser. Lämpligheten av sådant engagemang från företagens sida ifrågasätts i uppsatsen. (Less)
Abstract
The private security and military industry has boomed since the early 1990s. Private security and military companies (hereinafter PSCs) perform a variety of tasks, some of which relate to activities regulated by international humanitarian law, human rights law and international criminal law. The purposes of this thesis are (1) to clarify the status of PSCs and their employees under international law, (2) to examine the existing possibilities to hold PSCs, their employees and states accountable for abuses of human rights and humanitarian law involving PSCs, and (3) to analyze the potential of various legal measures with at view to improving existing deficiencies.

Most PSC employees are civilians according to international humanitarian... (More)
The private security and military industry has boomed since the early 1990s. Private security and military companies (hereinafter PSCs) perform a variety of tasks, some of which relate to activities regulated by international humanitarian law, human rights law and international criminal law. The purposes of this thesis are (1) to clarify the status of PSCs and their employees under international law, (2) to examine the existing possibilities to hold PSCs, their employees and states accountable for abuses of human rights and humanitarian law involving PSCs, and (3) to analyze the potential of various legal measures with at view to improving existing deficiencies.

Most PSC employees are civilians according to international humanitarian law, which means they are not allowed to participate directly in combat. The involvement of PSCs in hostilities in conflict and post-conflict areas and in other precarious situations has raised a number of legal questions and has prompted the international community to take regulatory steps. Recent international initiatives include the Montreux Document on state responsibility in relation to PSCs, an international code of conduct and a draft UN convention.

One central issue is how to ensure accountability for abuses of human rights or humanitarian law involving PSCs. Individual PSC employees may be held accountable for human rights abuses in accordance with international criminal law, and for violations of humanitarian law. It is unlikely that PSCs as entities can be held accountable under international law for violations of human rights or humanitarian law. State responsibility under international law normally requires that the harmful conduct can be attributed to the state. This is likely to be the case only with a state contracting the particular PSC. States may also under certain conditions bear responsibility for omitting to act on harmful conduct of a PSC.

Individual PSC employees found guilty to a crime according to international criminal law are obliged to make reparation to victims. Since PSCs as entities cannot be held accountable under international law for violations of human rights or humanitarian law, they are not obliged to make reparations under this set of rules. States are obliged to make reparation for PSCs’ violations of human rights or of humanitarian law, if the violations are attributable to the state or if the state has failed to act in accordance with its due diligence obligations. However, it is uncertain whether individuals can claim personal reparation from states for violations of humanitarian law.
Legal gaps in international law do exist with regard to PSCs, but there is no “vacuum of law”. The most pressing issues are to clarify how international law applies to these companies and to ensure accountability. The main causes behind the current lack of accountability for crimes involving PSCs are of a jurisdictional / procedural, economic or practical nature, coupled with a lack of political will. Gaps in material regulation exist mainly when it comes to holding companies as entities accountable, and with regard to crimes other than grave breaches of human rights and humanitarian law. There is need for a number of regulatory and other legal steps at both international and national levels.

The PSC industry is exploring new fields of engagement, including peace support operations. The suitability of such a development is questioned. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Knutsson, Cajsa LU
supervisor
organization
course
JUR091 20131
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Public international law, folkrätt
language
English
id
3802058
date added to LUP
2013-05-30 07:38:13
date last changed
2013-05-30 07:38:13
@misc{3802058,
  abstract     = {The private security and military industry has boomed since the early 1990s. Private security and military companies (hereinafter PSCs) perform a variety of tasks, some of which relate to activities regulated by international humanitarian law, human rights law and international criminal law. The purposes of this thesis are (1) to clarify the status of PSCs and their employees under international law, (2) to examine the existing possibilities to hold PSCs, their employees and states accountable for abuses of human rights and humanitarian law involving PSCs, and (3) to analyze the potential of various legal measures with at view to improving existing deficiencies.

Most PSC employees are civilians according to international humanitarian law, which means they are not allowed to participate directly in combat. The involvement of PSCs in hostilities in conflict and post-conflict areas and in other precarious situations has raised a number of legal questions and has prompted the international community to take regulatory steps. Recent international initiatives include the Montreux Document on state responsibility in relation to PSCs, an international code of conduct and a draft UN convention.

One central issue is how to ensure accountability for abuses of human rights or humanitarian law involving PSCs. Individual PSC employees may be held accountable for human rights abuses in accordance with international criminal law, and for violations of humanitarian law. It is unlikely that PSCs as entities can be held accountable under international law for violations of human rights or humanitarian law. State responsibility under international law normally requires that the harmful conduct can be attributed to the state. This is likely to be the case only with a state contracting the particular PSC. States may also under certain conditions bear responsibility for omitting to act on harmful conduct of a PSC.

Individual PSC employees found guilty to a crime according to international criminal law are obliged to make reparation to victims. Since PSCs as entities cannot be held accountable under international law for violations of human rights or humanitarian law, they are not obliged to make reparations under this set of rules. States are obliged to make reparation for PSCs’ violations of human rights or of humanitarian law, if the violations are attributable to the state or if the state has failed to act in accordance with its due diligence obligations. However, it is uncertain whether individuals can claim personal reparation from states for violations of humanitarian law.
Legal gaps in international law do exist with regard to PSCs, but there is no “vacuum of law”. The most pressing issues are to clarify how international law applies to these companies and to ensure accountability. The main causes behind the current lack of accountability for crimes involving PSCs are of a jurisdictional / procedural, economic or practical nature, coupled with a lack of political will. Gaps in material regulation exist mainly when it comes to holding companies as entities accountable, and with regard to crimes other than grave breaches of human rights and humanitarian law. There is need for a number of regulatory and other legal steps at both international and national levels.

The PSC industry is exploring new fields of engagement, including peace support operations. The suitability of such a development is questioned.},
  author       = {Knutsson, Cajsa},
  keyword      = {Public international law,folkrätt},
  language     = {eng},
  note         = {Student Paper},
  title        = {A legal minefield created by battlefield contractors - The status, role and accountability of private security and military service companies in conflict and post-conflict areas},
  year         = {2013},
}