Skiljeavtalet som rättegångshinder - En analys av artikel 8(1) i UNCITRAL Model Law on International Commercial Arbitration

Abstract (Swedish)

UNCITRAL:s Modellag har bidragit till en ökad användning av skiljeförfarande som tvistelösningsmetod vid internationella kommersiella tvister. Genom att allt fler länder antar Modellagen bidrar den till en ökad harmonisering av nationella lagstiftningar på området. Modellagen bygger på New York-konventionen och syftar till att genom en harmonisering öka användandet av skiljeförfarande som tvistelösningsmetod vid internationella kommersiella tvister.

I Modellagens artikel 8(1) tillerkänns en av skiljeavtalets primära rättsverkningar – att till förmån för skiljenämnden frånta domstolens behörighet att pröva tvisten. Skiljeavtalet utgör således ett rättegångshinder och domstolen ska, för det fall den finner att tvisten omfattas av ett skiljeavtal, hänvisa parterna till skiljeförfarande. Undantagna denna huvudregel är de fall då domstolen finner att skiljeavtalet är ogiltigt, utan verkan eller ogenomförbart.

Frågeställningen som behandlas i den här uppsatsen är hur pass omfattande undersökning domstolen är tillåten att genomföra för att avgöra huruvida parterna ska hänvisas till skiljeförfarande eller inte. Trots att Modellagen syftade till att tolkas enhetligt går åsikterna isär beträffande tolkningen av artikel 8(1). Somliga anser att Modellagen endast tillåter domstolen att göra en prima facie-prövning. Andra anser att Modellagen inte uppställer något hinder för domstolen att göra en fullständig prövning.

Förespråkare för en begränsad domstolsprövning menar att för att tillförsäkra skiljenämndens behörighetskompetens krävs det att domstolen ger den primära beslutanderätten beträffande ett skiljeavtals giltighet till skiljenämnden. Ett sådant förfaringssätt från domstolen skulle ligga väl i linje med Modellagens och New York-konventionens syfte att verka för ett ökat användande av skiljeförfarande. Ytterligare bevis för viljan att minimera domstolsinblandning återfinns i Modellagens förarbeten. I ett förslag till Modellag fanns en artikel som gav parterna möjlighet att föra en fastställelsetalan i domstol beträffande skiljeavtalets giltighet. Den artikeln togs sedan bort av UNCITRAL. Detta beslut har tolkats som att UNCITRAL avsett att inte möjliggöra för parter att vända sig till domstol i syfte att fördröja processen. I enlighet med syftet att motverka fördröjningstaktik ska domstolsprövningen i artikel 8(1) begränsas till en prima facie-prövning.

Även de som anser att Modellagen tillåter en fullständig domstolsprövning finner stöd för sin ståndpunkt i Modellagens förarbeten. De framhåller bland annat ett förslag som diskuterades vid utarbetandet av Modellagen som skulle innebära ett uttryckligt förbud mot en fullständig domstolsprövning. UNCITRAL diskuterade att införa ordet manifestly i artikel 8(1) vilket skulle innebära att endast uppenbart ogiltiga skiljeavtal skulle leda till att domstolen inte hänvisade parterna till skiljeförfarande. Genom att inte införa ordet manifestly menar förespråkarna för en fullständig prövning att UNCITRAL tagit avstånd från idéen om att domstolens prövningsmöjligheter ska begränsas.

Efter en grundlig genomgång av de argument som förts fram för respektive ståndpunkt är min slutsats att Modellagens artikel 8(1) inte begränsar domstolens behörighet att göra en fullständig prövning av frågan om skiljeavtalets giltighet.

Abstract

The UNCITRAL Model Law has contributed to an improvement of the use of arbitration as a dispute resolution mechanism in international commercial disputes. By its increasing popularity amongst jurisdictions worldwide, the Model Law contributes to an enhancement of the harmonisation of national legislation. The Model Law is based on the New York Convention and aims, as the New York Convention, to contribute to the use of arbitration by an enhanced harmonisation.

Article 8(1) of the Model Law ensures one of the most important legal effects of an arbitration agreement – the exclusion of the courts´ jurisdiction in favour of the arbitrators´. Thus, the arbitration agreement is a procedural impediment and the court shall, if it finds that the matter falls within the scope of an arbitration clause, refer the parties to arbitration unless it finds that the arbitration agreement is null and void, inoperative or incapable of being performed.

This thesis considers the level of review that a court should adopt when dealing with a stay application under article 8(1). Although the purpose of the Model Law was a uniform interpretation, the opinion of the level of review allowed in article 8(1) differs widely. Some commentators and courts are of the opinion that article 8(1) only calls for a prima facie review, whereas others take the stand that the article allows a full judicial review.

Advocates for a limited court review consider this to be the solution that best ensures the principle of competence-competence, because it gives the arbitrators the primary right to rule on the validity of the arbitration agreement. That approach from the court would also be in line with the pro-arbitration bias of the New York Convention and the Model Law. Another token of the commission´s desire to limit the court involvement in the arbitration procedure is found in the travaux préparatoires of the Model Law. Especially one thing is emphasized, namely the fact that the commission chose to delete an article from the early drafts of the Model Law that would have permitted a party resisting arbitration to apply for a declaratory judgement that no valid arbitration agreement existed. This could be said to demonstrate that the commission wanted to keep the court involvement to a minimum.

Also the proponents of the opinion that article 8(1) permits a full judicial review by the court find support in the history of the Model Law. At one point during the drafting of the Model Law, a suggestion was made that the word manifestly should be included in article 8(1). By the insertion of the word manifestly, article 8(1) would have expressly permitted only a prima facie review of the validity of the arbitration agreement. According to the advocates of allowing a full review, the rejection of the word manifestly shows that the commission rejected the idea that the court review in article 8(1) should be limited.

After a thorough review and analysis of the arguments in the debate I have reached the conclusion that article 8(1) does not limit the court´s possibility of making a full review of the existence and validity of an arbitration agreement.

• author: Lindelöw, Karl
• supervisor: Peter Westberg
• organization: Department of Law
• alternative title: The arbitration agreement as a procedural impediment - A study of article 8(1) of the UNCITRAL Model Law on International Commercial Arbitration
• course: JURM02 20131
• year: 2013
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Processrätt, Skiljemannarätt, Avtalsrätt
• language: Swedish
• id: 3803740
• date added to LUP: 2013-08-28 09:18:33
• date last changed: 2013-08-28 09:18:33