Löftets bindande kraft - en komparativ studie av svensk och amerikansk avtalsrätt

Abstract (Swedish)

Ingen rättsordning tillskriver alla sorters löften bindande verkan. Det här arbetet syftar till att kritiskt granska och jämföra hur man har valt att avgränsa bindande löften från oförbindande löften i svensk respektive amerikansk avtalsrätt.

Ett anbud är enligt svensk rätt en bindande viljeförklaring. Utgångspunkten är att en viljeförklaring är bindande om avsändaren hade för avsikt att juridiskt binda sig vid förklaringens innehåll. Bedömningen grundar sig emellertid inte på anbudsgivarens subjektiva avsikt utan på hur viljeförklaringen objektivt sett framstod för någon i anbudstagarens position. Ovan beskrivna princip kallas för tillitsprincipen och avser säkerställa trygghet i omsättningen. Vidare krävs ett visst minimum vad beträffar konkretion och adressat, för att ett löfte ska klassificeras som ett anbud. Enligt den så kallade löftesprincipen blir anbudsgivaren bunden av sitt löfte redan när det kommit till adressatens kännedom. Syftet bakom regleringen är att ge anbudstagaren tid för övervägande, utan att äventyra att anbudet kan komma att återkallas.

Den amerikanska avtalsrätten uppställer liknande krav som sin svenska motsvarighet vad gäller anbudets utformning. Bedömningen grundar sig enligt the objective theory på viljeförklaringens yttre uppfattbara fenomen och löftet måste vara tillräckligt bestämt beträffande innehåll och adressat. För bundenhet krävs härutöver att löftestagaren har avgivit consideration i utbyte mot löftet. Consideration kan något förenklat beskrivas som ett framförhandlat vederlag för löftet, motiverat av löftet, som innebär en legal detriment för avgivaren. Till följd av detta blir båda parterna samtidigt bundna av sina löften, nämligen när consideration har avgivits. Denna princip kallas för kontraktsprincipen och syftar till att skydda anbudsgivaren från spekulation.

I hög utsträckning råder samsyn mellan de båda rättsordningarna kring vilka löften som är bindande och vilka som inte är det, men resultatet nås på olika sätt. Den amerikanska avtalsrätten innehåller ytterligare en komponent, consideration, vilket gör den mer generell. Consideration är emellertid ett väldigt komplicerat och trubbigt instrument för att tillskriva löften bindande verkan och den svenska modellen framstår enligt mig som en mer praktisk lösning.

Abstract

No legal system enforces all sorts of promises. The objective of his essay is to analyse and compare the general basis for enforcing promises in Swedish and American contract law. In Swedish contract law, an offer is a manifestation of intent to be legally bound by the offer. However, contract law is concerned only with what intent was objectively manifested, which may not necessarily correspond with the offeror’s subjective intent. This regulation is considered to protect the offeree and ensure the turnover in commerce. A promise also needs a certain degree of definiteness regarding terms and addressee to qualify as an offer. According to löftesprincipen, the offeror is bound by the offer the moment it comes to the offeree’s knowledge. This principle of irrevocable offers provides the offeree with time to decide whether to accept the offer or not, without the risk of the offer being revoked.

In American contract law, the requirements for a valid offer is in essence the same as in Swedish contract law. According to the objective theory, the necessary assent is judged objectively upon the parties’ manifestations, and the offer needs to be sufficiently defined regarding terms and addressee. However, for a promise to be enforceable, it also has to be supported by consideration. Consideration can be thought of as a legal detriment suffered by one person in exchange for another person’s promise. As a consequence of this doctrine, the moment when each party becomes bound is the same, i.e. when consideration is given. This order serves to prevent the offeree from speculating in price fluctuations at the expense of the offeror.

Both legal systems generally enforce the same types of promises, but uses different techniques in doing so. American contract law contains one additional ingredient, consideration, which provides for a more general basis for enforcing promises. However, consideration is an unnecessarily complicated way of separating enforceable promises from unenforceable one’s. In my view, the Swedish solution seems to be more practical.

• author: Eriksson, Hampus
• supervisor: Per Nilsén
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20132
• year: 2013
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Komparativ rätt, avtalsrätt, comparative law, contract law.
• language: Swedish
• id: 4228714
• date added to LUP: 2014-01-28 17:38:03
• date last changed: 2014-01-28 17:38:03