Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Ensamkommande barn? Åldersbedömningar i asylprocessen

Johansson, Martin LU (2013) JURM02 20132
Department of Law
Abstract (Swedish)
Åldersbedömningar av ensamkommande barn är vanligt förekommande i asylprocessen. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur åldersbedömningen ska gå till och vilken betydelse utfallet av åldersbedömningen har för frågan om uppehållstillstånd. För att problematisera åldersbedömningen har jag utgått från grundläggande bevisteoretiska och processrättsliga principer, så som bevisbördans placering och den fria bevisvärderingen. Jag har även diskuterat de i asylmål vanligast förekommande bevismedlen, hur de ska värderas och vilken betydelse de har för åldersbedömningen.

Den sökandes ålder kan ha en avgörande betydelse, både för möjligheten att få ansökan om uppehållstillstånd prövad i Sverige och för att få den beviljad. Om den... (More)
Åldersbedömningar av ensamkommande barn är vanligt förekommande i asylprocessen. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur åldersbedömningen ska gå till och vilken betydelse utfallet av åldersbedömningen har för frågan om uppehållstillstånd. För att problematisera åldersbedömningen har jag utgått från grundläggande bevisteoretiska och processrättsliga principer, så som bevisbördans placering och den fria bevisvärderingen. Jag har även diskuterat de i asylmål vanligast förekommande bevismedlen, hur de ska värderas och vilken betydelse de har för åldersbedömningen.

Den sökandes ålder kan ha en avgörande betydelse, både för möjligheten att få ansökan om uppehållstillstånd prövad i Sverige och för att få den beviljad. Om den sökande är ett ensamkommande barn ska hon eller han inte överföras till en annan ansvarig medlemsstat enligt Dublinförordningen, utan ansökan ska prövas i Sverige. Ensamkommande barn kan inte heller hänvisas till ett så kallat internt flyktalternativ och vid prövningen av om uppehållstillstånd ska beviljas på grund av synnerligen ömmande omständigheter behöver barns skäl inte väga lika tungt som vuxnas. Slutligen kan ett beslut om avvisning eller utvisning av ett ensamkommande barn bara verkställas om det finns ett så kallat ordnat mottagande i hemlandet.

Migrationsöverdomstolen har formulerat den sökandes ålder som ett bevistema som den sökande måste göra sannolikt. Om den sökande inte kan göra sannolikt att hon eller han är minderårig kommer den sökande att betraktas som vuxen. På grund av att åldern då blir en del av den materiella skyddsfrågan blir åldersbedömningen en fråga om bevisvärdering. Vid åldersbedömningen måste Migrationsverket och migrationsdomstolarna ta hänsyn till den folkrättsliga principen om tvivelsmålets fördel. För att principen inte ska vara oförenlig med vissa grundläggande bevisteoretiska principer bör den tillämpas som en fråga om utredningsbörda. En sådan tillämpning medför att den sökandes uppgift om hennes eller hans ålder ska tas för god när Migrationsverkets utredning inte ger ledning i åldersfrågan. Det är först när Migrationsverkets utredning talar emot den sökandes ålder som bevisvärderingen tar vid.

Vid bevisvärderingen har röntgenundersökningar länge varit det tyngsta beviset. Sådana undersökningar har dock visat sig ha mycket stora felmarginaler och kan idag inte tillmätas något högt bevisvärde. Istället bör fokus ligga på tillförlitligheten i den sökandes utsaga och de eventuella identitetshandlingar som den sökande kan lägga fram. (Less)
Abstract
Age assessments of unaccompanied minors are common in asylum procedure. The purpose with this thesis is to examine how such an assessment should be made and how the applicant’s age affects the question of asylum. I am using basic principles in evidence theory and procedural law, such as burden of proof and free evaluation of evidence, to problematize the age assessment. I am also discussing the most common types of evidence, how they should be evaluated and how they affect the age assessment.

The applicant’s age can have a deciding effect, both on the possibility of having the application tried in Sweden and for the possibility of being granted asylum. An unaccompanied minor may not be subjected to a transfer according to the Dublin... (More)
Age assessments of unaccompanied minors are common in asylum procedure. The purpose with this thesis is to examine how such an assessment should be made and how the applicant’s age affects the question of asylum. I am using basic principles in evidence theory and procedural law, such as burden of proof and free evaluation of evidence, to problematize the age assessment. I am also discussing the most common types of evidence, how they should be evaluated and how they affect the age assessment.

The applicant’s age can have a deciding effect, both on the possibility of having the application tried in Sweden and for the possibility of being granted asylum. An unaccompanied minor may not be subjected to a transfer according to the Dublin Regulation or deferred to an internal flight alternative. Furthermore, when trying whether an unaccompanied minor should be granted a residence permit because of exceptionally distressing circumstances, the circumstances are not required to have the same seriousness and weight as an adult’s. An unaccompanied minor may only be deported if there is an adequate reception in the receiving state.

According to the Migration Court of Appeal the applicant has the burden of proof and must make the age stated probable to be considered a minor. This means that the age assessment becomes a matter of evaluating the evidence. When evaluating the evidence the Migration Board and the Migration Courts must consider the principle of the benefit of the doubt. To be in accordance with certain principles of evidence theory, the benefit of the doubt should be applied as a burden of investigation. This means that the age stated by the applicant is accepted if the investigation made by the Migration Board does not produce evidence against the stated age. If evidence against the stated age is produced, the age assessment becomes a matter of evaluating the evidence.

X-ray examinations have long been the deciding piece of evidence in the age assessment. However, X-ray examinations have recently been proved to have such a large margin of error that such examinations should not be able to obtain a high value as evidence. The court should instead focus on the reliability of the applicant’s statement and any identity papers that the applicant is able to produce. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Johansson, Martin LU
supervisor
organization
alternative title
Unaccompanied minors? Age assessments in asylum procedure
course
JURM02 20132
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Åldersbedömningar, Ensamkommande barn, Asylrätt, Migrationsrätt, Förvaltningsprocessrätt, Förvaltningsrätt, Benefit of the doubt
language
Swedish
id
4238672
date added to LUP
2014-01-24 10:52:16
date last changed
2014-01-24 10:52:16
@misc{4238672,
  abstract     = {Age assessments of unaccompanied minors are common in asylum procedure. The purpose with this thesis is to examine how such an assessment should be made and how the applicant’s age affects the question of asylum. I am using basic principles in evidence theory and procedural law, such as burden of proof and free evaluation of evidence, to problematize the age assessment. I am also discussing the most common types of evidence, how they should be evaluated and how they affect the age assessment. 

The applicant’s age can have a deciding effect, both on the possibility of having the application tried in Sweden and for the possibility of being granted asylum. An unaccompanied minor may not be subjected to a transfer according to the Dublin Regulation or deferred to an internal flight alternative. Furthermore, when trying whether an unaccompanied minor should be granted a residence permit because of exceptionally distressing circumstances, the circumstances are not required to have the same seriousness and weight as an adult’s. An unaccompanied minor may only be deported if there is an adequate reception in the receiving state.

According to the Migration Court of Appeal the applicant has the burden of proof and must make the age stated probable to be considered a minor. This means that the age assessment becomes a matter of evaluating the evidence. When evaluating the evidence the Migration Board and the Migration Courts must consider the principle of the benefit of the doubt. To be in accordance with certain principles of evidence theory, the benefit of the doubt should be applied as a burden of investigation. This means that the age stated by the applicant is accepted if the investigation made by the Migration Board does not produce evidence against the stated age. If evidence against the stated age is produced, the age assessment becomes a matter of evaluating the evidence.

X-ray examinations have long been the deciding piece of evidence in the age assessment. However, X-ray examinations have recently been proved to have such a large margin of error that such examinations should not be able to obtain a high value as evidence. The court should instead focus on the reliability of the applicant’s statement and any identity papers that the applicant is able to produce.},
  author       = {Johansson, Martin},
  keyword      = {Åldersbedömningar,Ensamkommande barn,Asylrätt,Migrationsrätt,Förvaltningsprocessrätt,Förvaltningsrätt,Benefit of the doubt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Ensamkommande barn? Åldersbedömningar i asylprocessen},
  year         = {2013},
}