Den särskilda statliga ersättningen för vanvård i den sociala barnavården – från utredning till ersättning

Abstract (Swedish)

År 2006 valde den svenska regeringen att tillsätta en utredning för att kartlägga omfattningen av den vanvård som skett i den sociala barnavården. Utredningen bedrevs främst genom intervjuer med frivilliga, som ville berätta om vad de utsatts för i sin barndom. Över 1000 personer blev intervjuade, det stora intresset var inte väntat utan utredningen överskred sina tidsramar både en och två gånger. Innan den första utredningen, kort benämnd Vanvårdsutredningen, hade avslutats stod det klart att en ny utredning, Upprättelseutredningen, måste initieras. Upprättelseutredningen hade som syfte att ge förslag på hur en upprättelseprocess för de drabbade skulle kunna se ut. Förslaget innebar en process i tre steg: ett erkännande och en ursäkt, en ekonomisk kompensation samt åtgärder för att förhindra upprepning.
Upprättelseutredningens förslag på en ekonomisk kompensation innebar att en statlig ersättning skulle utges till de drabbade, trots att någon egentlig ersättningsskyldighet för staten inte förelåg. Staten följde utredningens rekommendation och införde en ny lag som ger möjlighet till ersättning, lagen (2012:663) om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården av barn och unga i vissa fall. Lagen började gälla den första januari 2013 och ger rätt för de som drabbades av vanvård när de var placerade i den sociala barnavården mellan åren 1920-1980 att ansöka om ersättning hos en särskild nämnd kallad Ersättningsnämnden. Ersättningen måste sökas senast den sista december 2014.
Lagen ställer upp ett antal specifika villkor, villkor som Ersättningsnämnden har att bedöma om de är uppfyllda eller inte i varje enskilt fall. Till sin hjälp att tolka villkoren har nämnden lagens proposition.
Lagen och propositionen blev hårt kritiserade från flera håll när det framkom att hela 43 % av de som ansökt om ersättning fått avslag, efter att nästan ett år av beslutsfattande passerat. Kritiken handlade framförallt om att ersättningen är för svår att få – något som många menar har som konsekvens att ersättningen inte alls fyller sitt syfte som upprättelse, utan snarare innebär att staten återigen sviker de drabbade.

Abstract

The Swedish government initiated an inquiry in 2006 to survey the extent of serious abuse or neglect of children in social care. The inquiry took place primarily through interviews with volunteers who wanted to share what had happened to them in their childhood. More than 1000 people were interviewed, the huge interest was not expected and the time frame for the inquiry had to be extended not once, but twice. Before the completion of the first inquiry, Vanvårdsutredningen (inquiry of serious abuse or neglect), a new inquiry had to be initiated – Upprättelseutredningen (inquiry of redress). The purpose of the new inquiry was to suggest a redress for those affected by the deficiencies in social care. The suggestion intended a three step process: a recognition and an apology, an economic compensation and to develop measures to prevent similar events from happening again.
The inquiry suggested that the government should give an economic compensation even though there was no legal obligation for the government to do so. The government followed this suggestion and introduced a new law granting economic compensation. The law entered into force on the 1st of January 2013 and gives those who were subjected to serious abuse or neglect as a child in social care between 1920 and 1980 the right to apply for compensation with Ersättningsnämnden, the government agency examining the eligibility for compensation. It is possible to apply for the compensation up to and including the 31st of December 2014.
The law stipulates a number of conditions whose fulfillment has to be evaluated by Ersättningsnämnden in every single case. The government bill serves as a guidance of interpretation.
The law and the government bill were widely criticized when it became clear that 43 % of those who have applied for compensation have been denied such, after almost one year of decision making conducted by the agency. The criticism mainly referred to the fact that the compensation is too difficult to receive – to many the consequence of this is, that the compensation system does not fulfill its purpose as a means of redress, instead the government once more lets down those affected.

• author: Toresson, Rebecca
• supervisor: Titti Mattsson
• organization: Department of Law
• alternative title: The governmental compensation to children subjected to serious abuse or neglect in social care – the inquiry and the compensation
• course: JURM02 20132
• year: 2013
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: förvaltningsrätt, offentlig rätt, social barnavård, statlig ersättning, vanvård, samhällsvård
• language: Swedish
• id: 4239099
• date added to LUP: 2014-01-24 10:59:41
• date last changed: 2014-01-24 10:59:41