Egenföretagare i sjukförsäkringen Om fastställande av SGI och bedömning av arbetsförmåga

Abstract (Swedish)

Sjukförsäkringen är en del av välfärden och och den svenska välfärdsstaten. Sjukförsäkringen är till för att skydda försäkrade mot inkomstbortfall vid nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom. För att omfattas av försäkringen måste den försäkrade alltså vara sjuk och ha nedsatt arbetsförmåga. Det räcker dock inte. Sjukförsäkringen är en arbetsbaserad försäkring vilket betyder att det är förvärvsarbete som grundar rätt till ersättning. Eftersom syftet med sjukförsäkringen är att kompensera inkomstbortfall för de försäkrade som på grund av sjukdom inte kan arbeta utgör arbete dels grund till att omfattas av försäkringen, dels grund varpå ersättningen beräknas. En sjukpenninggrundande inkomst (SGI) måste föreligga för att ersättning ska utgå ur sjukförsäkringen.

Reglerna i sjukförsäkringen är inte desamma för alla försäkrade. Arbetstagare och egenföretagare regleras inte på samma sätt på grund av egenföretagarnas särskilda situation. Reglerna skiljer sig angående fastställande av SGI, arbetsförmåga och karens.

Sjukförsäkringen skyddar förvärvsarbetande dels på grund av omsorg om dessa då de drabbas av sjukdom, dels för på grund av samhällsnytta. Egenföretagande lyfts ofta fram som en viktig pusselbit för ekonomin och fler och växande företag anses stimulera hög tillväxt. Förvärvsarbete behövs för att finansiera välfärden. Samhället behöver en tillräckligt stor arbetskraft för att finansieringen ska vara tillräcklig, samhällsnyttan handlar om att stärka arbetskraften. Den enskilde individen anses också vara i behov av att arbeta för sitt välmåendes skull.

Då de som ska tillhöra arbetskraften drabbas av nedsatt arbetsförmåga ska välfärdsstaten hjälpa den drabbade. Det är högst troligt att alla förvärvsarbetare någon gång under livet kommer behöva ersättning från sjukförsäkringen. Eftersom egenföretagare lyfts fram i den ekonomiska debatten är det viktigt att undersöka hur skyddsvärda dessa försäkrade anses vara i sjukförsäkringen.

Syftet med denna uppsats är att redogöra för hur egenföretagare identifieras och regleras i sjukförsäkringen. Motiven till regleringen och regleringens effekter undersöks och jämförs med normregleringen i sjukförsäkringen, alltså regler för arbetstagare.

En praktisk juridisk, eller en rättsdogmatisk metod används. Rättskällorna studeras och gällande rätt för arbetstagare och egenföretagare i sjukförsäkringen mejslas ut. Bilden kompletteras av att vissa myndigheter och organisationer tillfrågats om hur de ser på egenföretagare i sjukförsäkringen.

Under arbetets gång har det framkommit att prövningen av arbetsförmåga inte utgör ett problem för egenföretagare. Det är snarare effekterna av reglerna om överförande av försäkrade från Försäkringskassan till Arbetsförmedlningen om arbetsförmåga föreligger på arbetsmarknaden men inte i nuvarande arbete dag 180 i rehabiliteringskedjan som utgör problem. Arbetslöshetsförsäkringen aktualiseras och i den lagstiftningen finns det vissa regler som kan utgöra problem för egenföretagare.

De principiella problem som identifierats under detta arbete är främst två. Det första är identifieringen av egenföretagare i sjukförsäkringen. Det görs skillnad på olika slags företag. Enskilda bolag och handelsbolag identifieras som egenföretagare varför aktiebolag lämnas ute ur särregleringen av egenföretagare. Motiven till denna skillnad på företagsformer diskuteras och kritiseras. Det andra problemet är fastställandet av SGI för egenföretagare. Beräkningen av nettoinkomst påverkas av vissa skatterättsliga dispositioner och regler enligt praxis vilket minskar försäkringsmässigheten och utmanar grundläggande principer i sjukförsäkringen som att inkomstgrundande förmåner ska vara avgiftspliktiga. Beräkningen stärker samtidigt inkomstbortfallsprincipen och skyddet för den enskilde. Denna spänning diskuteras.

Uppsatsen avslutas med att lösningsalternativ och argument för dessa diskuteras för problemet med att identifiera egenföretagare i sjukförsäkringen och att fastställa egenföretagares SGI.

Abstract

Social Security is a part of the welfare system in Sweden. The public sick insurance aims to protect the insured from the loss of income that follow reduced capacity to work due to illness. Both illness and reduced capacity to work need to be at hand for compensation from the public sick insurance to be given. This is not enough though. The insurance’s purpose to compensate loss of income leads to the demand that the insured have an income that can be insured. Only paid work is insured. The compensation is based on the income that the insured is losing. Thus, to be covered by the insurance paid work must be done and the paid work is a basis for the compensation that is given from the insurance.

The public sick insurance makes a difference between employed and self-employed people. The situation for the insured self-employees is quite different from the insured employees’ situation. Therefore different rules apply to the both groups of insured. Determining the basis for compensation, the reduced capacity to work and the qualifying period where no compensation is given are differently regulated.

The public sick insurance protects the insured not just because of consideration of the insured but also to make sure that the labor force is big enough. It is important for the national economy that the labor force is big and that as many people as possible are working. The extent of the public sick insurance and the social security at large is depending on the taxes and charges levied on labor income. Self-employment is often described as important for good economic growth.

Sometime in life, we will all need help from the public sick insurance. Since the self-employed is considered so important in the economy, it is important to examine how worthy of protection they are in the public sick insurance.

The purpose of this thesis is to examine how self-employed is regulated in the public sick insurance. The reasons why and the effect of the regulation will also be examined. The result will be compared to the regulation of the employees.

A practical legal method will be used to identify existing law. This means that the law, preparatory work to the law and precedential judgments will be used. Some judgments that are not precedential are used due to lack of precedential judgments. Questions were asked to public authorities and some associations about the regulation of self-employed in the public sick insurance to complete the picture.

The very rules to determine the reduced capacity to work are not a problem for the self-employed. The effects of the rules could pose a problem though but that is because of rules in other laws than the public sick insurance.

Two problems have been identified regarding self-employees in the public sick insurance. The first problem regards the definition of self-employed. All businessmen are not identified as self-employed in the public sick insurance. Thus, different types of companies are regulated differently in the public sick insurance. The second problem concerns the determination of the base of compensation for self-employed. Taxed incomes is often used to determine the base of compensation but some fiscal allocations that self-employed can do during taxation effect the result and should not be taken into account. The result of those rules is that fundamental principles in the public sick insurance are set aside. At the same time other fundamental rules are strengthened. The tension because of this is discussed and the thesis is finished with some options to solve those two problems.

• author: Samuelsson, Elin
• supervisor: Per Norberg
• organization: Department of Law
• alternative title: The public sick insurance and the self-employed in Sweden
• course: JURM02 20141
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: socialrätt, social and welfare law
• language: Swedish
• id: 4361919
• date added to LUP: 2014-04-23 14:57:43
• date last changed: 2014-04-23 14:57:43