Svenska domstolars hållning till förhandsavgörande av EU-domstolen och enskilds rättigheter
(2014) JURK01 20141Department of Law
- Abstract (Swedish)
- Enligt artikel 267 FEUF har nationella domstolar mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell rätt en skyldighet att begära förhandsavgörande från Europadomstolen, förutsatt att det i det förevarande målet uppkommer fråga om tolkning av fördragen eller tolkning samt giltighet av rättsakt från någon av unionens institutioner, organ eller agenter. Frågans besvarande måste vara nödvändigt för utgången i målet. Två undantag till skyldigheten att begära förhandsavgörande har utvecklats genom EU-domstolens praxis. Dels åsidosätts skyldigheten att begära förhandsavgörande då rättsläget är klargjort genom EU-domstolens tidigare praxis. Det andra undantaget innebär att rättsläget är så klart att det står utom rimligt tvivel... (More)
- Enligt artikel 267 FEUF har nationella domstolar mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell rätt en skyldighet att begära förhandsavgörande från Europadomstolen, förutsatt att det i det förevarande målet uppkommer fråga om tolkning av fördragen eller tolkning samt giltighet av rättsakt från någon av unionens institutioner, organ eller agenter. Frågans besvarande måste vara nödvändigt för utgången i målet. Två undantag till skyldigheten att begära förhandsavgörande har utvecklats genom EU-domstolens praxis. Dels åsidosätts skyldigheten att begära förhandsavgörande då rättsläget är klargjort genom EU-domstolens tidigare praxis. Det andra undantaget innebär att rättsläget är så klart att det står utom rimligt tvivel hur EU-rätten skall tolkas. Dessutom skall det vara klart för alla övriga medlemsstater med beaktande av deras olika karaktärsdrag, språkversioner, terminologi och sammanhang. Vid bedömningen av huruvida rättsläget är klart skall EU-domstolens uppfattning och EU-rättens särprägel tas i beaktande. De snäva kriterierna har ifrågasatts men ännu inte frångåtts av EU-domstolen. Det uppstår emellertid frågetecken angående kriteriernas tillämpning i praktiken i medlemsstaterna. Svenska domstolars hållning till att begära förhandsavgörande är restriktiv, vilket under mitten av nittiotalet föranledde kommissionens initierande av ett fördragsbrottsärende mot Sverige. Ärendet resulterade i en lagstadgad motiveringsskyldighet i det fall att svenska domstolar i sista instans beslutade att inte inhämta förhandsavgörande. Även Europakonventionens rätt till en rättvis rättegång innefattar en motiveringsskyldighet då nationella domstolar tillämpar ett undantag från skyldigheten att begära förhandsavgörande. Av detta följer att denna skyldighet även omfattas av artikel 47 i europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter, då Europakonventionen är en del av unionsrättens allmänna principer enligt artikel 6.3 FEU. I den mån rättigheter i Stadgan korresponderar med rättigheter i konventionen skall dessa dessutom ges likalydande tolkning och innebörd. Det finns därför anledning att undersöka svenska domstolars förenlighet med motiveringsskyldigheten. I några av de undersökta målen är motiveringarna bristfälliga, varför ett skärpt krav på innehållet i motiveringen vore önskvärt ur rättssäkerhetssynpunkt. Enskilds möjlighet att angripa ett beslut att begära förhandsavgörande är liten, både unionsrätten och den svenska rätten ger få utsikter till prövning av beslut av domstol i sista instans vilket erhållit rättskraft. Den EU-rättsliga statsansvarsdoktrinen uppställer ett krav på en speciellt allvarlig överträdelse, och statsansvar grundat på beslut av nationella domstolar skall enligt EU-domstolen förbehållas exceptionella fall. Europakonventionen innebär visserligen en möjlighet för enskild att pröva förenligheten med artikel 6, även dessa i mål torde dock krävas grava överträdelser. Sammanfattningsvis har en enskild få möjligheter att angripa ett beslut att inte begära förhandsavgörande. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/4446441
- author
- Carlberg, Mikaela LU
- supervisor
- organization
- course
- JURK01 20141
- year
- 2014
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- EU-rätt, Processrätt, förhandsavgörande
- language
- Swedish
- id
- 4446441
- date added to LUP
- 2014-07-04 11:09:19
- date last changed
- 2014-07-04 11:09:19
@misc{4446441,
abstract = {{Enligt artikel 267 FEUF har nationella domstolar mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell rätt en skyldighet att begära förhandsavgörande från Europadomstolen, förutsatt att det i det förevarande målet uppkommer fråga om tolkning av fördragen eller tolkning samt giltighet av rättsakt från någon av unionens institutioner, organ eller agenter. Frågans besvarande måste vara nödvändigt för utgången i målet. Två undantag till skyldigheten att begära förhandsavgörande har utvecklats genom EU-domstolens praxis. Dels åsidosätts skyldigheten att begära förhandsavgörande då rättsläget är klargjort genom EU-domstolens tidigare praxis. Det andra undantaget innebär att rättsläget är så klart att det står utom rimligt tvivel hur EU-rätten skall tolkas. Dessutom skall det vara klart för alla övriga medlemsstater med beaktande av deras olika karaktärsdrag, språkversioner, terminologi och sammanhang. Vid bedömningen av huruvida rättsläget är klart skall EU-domstolens uppfattning och EU-rättens särprägel tas i beaktande. De snäva kriterierna har ifrågasatts men ännu inte frångåtts av EU-domstolen. Det uppstår emellertid frågetecken angående kriteriernas tillämpning i praktiken i medlemsstaterna. Svenska domstolars hållning till att begära förhandsavgörande är restriktiv, vilket under mitten av nittiotalet föranledde kommissionens initierande av ett fördragsbrottsärende mot Sverige. Ärendet resulterade i en lagstadgad motiveringsskyldighet i det fall att svenska domstolar i sista instans beslutade att inte inhämta förhandsavgörande. Även Europakonventionens rätt till en rättvis rättegång innefattar en motiveringsskyldighet då nationella domstolar tillämpar ett undantag från skyldigheten att begära förhandsavgörande. Av detta följer att denna skyldighet även omfattas av artikel 47 i europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter, då Europakonventionen är en del av unionsrättens allmänna principer enligt artikel 6.3 FEU. I den mån rättigheter i Stadgan korresponderar med rättigheter i konventionen skall dessa dessutom ges likalydande tolkning och innebörd. Det finns därför anledning att undersöka svenska domstolars förenlighet med motiveringsskyldigheten. I några av de undersökta målen är motiveringarna bristfälliga, varför ett skärpt krav på innehållet i motiveringen vore önskvärt ur rättssäkerhetssynpunkt. Enskilds möjlighet att angripa ett beslut att begära förhandsavgörande är liten, både unionsrätten och den svenska rätten ger få utsikter till prövning av beslut av domstol i sista instans vilket erhållit rättskraft. Den EU-rättsliga statsansvarsdoktrinen uppställer ett krav på en speciellt allvarlig överträdelse, och statsansvar grundat på beslut av nationella domstolar skall enligt EU-domstolen förbehållas exceptionella fall. Europakonventionen innebär visserligen en möjlighet för enskild att pröva förenligheten med artikel 6, även dessa i mål torde dock krävas grava överträdelser. Sammanfattningsvis har en enskild få möjligheter att angripa ett beslut att inte begära förhandsavgörande.}},
author = {{Carlberg, Mikaela}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Svenska domstolars hållning till förhandsavgörande av EU-domstolen och enskilds rättigheter}},
year = {{2014}},
}