Fel i rättighet till datorprogram - en utredning av upphovsmannens ansvar för immaterialrättsligt fel vid överlåtelse av en upphovsrätt

Abstract (Swedish)

När man handlar med varor finns det såväl i Sverige som på ett internationellt plan ett tydligt regelverk för att hantera situationer när varan är behäftad med ett fel. Annorlunda är fallet vad gäller handel med immateriella rättigheter. Det finns inte någon lag i Sverige som definierar vad ett immaterialrättsligt fel är. Det finns inte heller någon lag som anger hur säljarens kontraktsbrott på grund av ett immaterialrättsligt fel i en överlåten rättighet ska lösas. Det råder i svensk rätt avtalsfrihet på området för immaterialrättsliga överlåtelseavtal. Om någon reglering av ansvaret för immaterialrättsliga fel inte står att finna i avtalet innebär det en stor risk.

Syftet med denna uppsats är att utreda vilket ansvar som säljaren av en upphovsrätt har avseende ett immaterialrättsligt fel enligt dispositiv rätt. Syftet är även att analysera huruvida köplagens påföljder kan tillämpas vid ett immaterialrättsligt fel. Jag har konstruerat ett fiktivt typexempel som jag utgår från i min utredning. Typexemplet är en IT-ingenjör som mot beställning specialdesignat ett datorprogram som tillsammans med upphovsrätten säljs till beställaren. Det visar sig dock att upphovsrätten är behäftad med ett immaterialrättsligt fel. Felet utgörs av att det beställda objektet påstås göra intrång i tredjemans upphovsrätt när en tredje man hör av sig till beställaren och anklagar denne för intrång i den tredje mannens upphovsrätt.

Av utredningen framgår att det inte finns någon tydlig dispositiv rätt för immaterialrättsliga fel i en upphovsrätt, eftersom det saknas både lagstiftning och praxis. Debatten har pågått i decennier och några författare har uttalat sig i frågan. Hultmark anser att köplagen bör kunna tillämpas analogt på immaterialrättsliga fel tack vare lagens flexibilitet och breda tillämpningsområde. Kihlman anser inte att köplagen är tillämplig på immaterialrättsliga fel. Han menar att det måste skapas särskilda regler för att placera ansvaret för immaterialrättsliga fel. Runesson tvivlar på tillämpligheten av köplagens regler vid immaterialrättsliga fel. Han anser att allmänna obligationsrättsliga principer bör användas för att lösa problemet. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att rättsläget är oklart och jag anser att det bör förtydligas av den svenska lagstiftaren.

Studien behandlar möjligheten att tillämpa köplagens påföljdskatalog på typexemplet och huruvida de påföljdsalternativen kan användas för att minska ett eventuellt skadestånd. Av min utredning drar jag slutsatsen att rättsläget för immaterialrättsliga fel i upphovsrätter är mycket oklart. Eftersom köplagen formellt sett är tillämplig på köp av immateriella rättigheter anser jag att lagen och dess påföljdskatalog bör kunna användas i den mån åtgärderna är lämpliga i det enskilda fallet. Jag anser att det är mer rättssäkert att utgå från köplagen än att tillämpa allmänna obligationsrättsliga principer. Vad beträffar möjligheten att med hjälp av påföljdsalternativen i köplagen minska skadeståndsbeloppet är enligt min mening små. Jag ser en omleverans som den enda åtgärden som kan minska skadeståndsbeloppet. Jag anser dock inte att köplagens påföljdsalternativ kan användas för att helt undkomma ersättningsskyldighet.

Studien behandlar dessutom om det finns någon gräns för när säljarens skadeståndsskyldighet kan anses som oskälig och därmed jämkas. Av min utredning drar jag slutsatsen att jämkning av ett oskäligt högt skadestånd kan ske med hjälp av 36 § AvtL. Bedömningen om ett skadestånd är oskäligt eller inte görs utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Abstract

When buying and selling goods (tangible assets), there is an established set of rules that regulates situations of non-conformity of the goods in both Sweden and in international conventions. Regarding the commerce of intellectual property, the case is different. There is no law in Sweden defining non-conformity in an intellectual property. There is also no law regulating the seller’s responsibility for such non-conformity. The parties of a contract for transferring intellectual property are free to make any agreement they see fit. If the parties of the contract have not expressed how to solve a situation of non-conformity in the intellectual property, there could be a substantial risk.

The purpose of this thesis is to investigate what responsibility the seller of a copyright has, in case of non-conformity in the copyright, when no agreement has been made. The purpose is also to analyze whether the Swedish law of sales contracts (KöpL) is applicable to non-conformity in a copyright. I have created a fictitious scenario that is used as a base for the investigation of this thesis. The scenario consists of an engineer who develops specially designed computer programs. The engineer sells the computer program, including its copyright, to the buying company. However, it turns out that there is non-conformity in the copyright. The non-conformity consists of accusations of infringement in the copyright of a third party when a third party contacts the buyer, and accuses the buyer of infringement on the third party’s copyright.

The investigation reveals that there is no law that clearly regulates the matter of non-conformity in copyrights. There is not any case law clarifying the situation either. The debate has been going on for decades and a couple of authors have made some arguments on the subject. Hultmark believes that KöpL can be applied to non-conformity in intellectual property due to the wide range of contracts that KöpL is applicable to. Kihlman believes that KöpL cannot be applied to non-conformity in in intellectual property. His opinion is that special rules must be created in order to determine which party of the contract should be responsible for the non-conformity. Runesson does not believe that KöpL is applicable to non-conformity in intellectual property. He thinks that using the Swedish principles of sales law should solve the problem.

This thesis investigates the possibility of applying KöpL to the scenario and of using the sanctions in this law to lessen the damages. My conclusion of this investigation is that it is very unclear in Swedish law how to handle non-conformity in copyrights. Since KöpL is technically applicable to the sale of copyrights, I believe that the sanctions in this law can be applied if they are suitable for the situation at hand. I think it is better for the legal rights of the individual to apply KöpL instead of using the general principles in Swedish law. The possibilities of lessening the damages with the sanctions in KöpL are slim. In my opinion, a fast redelivery of a valid copyright would be the only possibility to lessen the damages in the scenario created for this thesis. It is my opinion that the sanctions cannot be used to avoid liability to pay damages entirely.

I also investigate if there is a limit where the damages become excessive to the point where it can be adjusted. My conclusion is that excessive damages can be adjusted according to 36 § AvtL.

• author: Källström, Linda
• supervisor: Ulrika Wennersten
• organization: Department of Law
• alternative title: Non-conformity in copyright to a computer program - a study of the originator's responsibility for non-conformity in a sold copyright
• course: JURM02 20141
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: förmögenhetsrätt, avtalsrätt, immaterialrätt, immaterialrättsliga fel, upphovsrätt, datorprogram
• language: Swedish
• id: 4449277
• date added to LUP: 2014-06-12 08:47:13
• date last changed: 2014-06-12 08:47:13