Taleändring i civilprocessen: kärandens möjligheter att ändra sitt yrkande enligt 13 kap. 3§ RB.

Abstract (Swedish)

Syftet med denna uppsats är att anlägga ett de lege ferenda-perspektiv på kärandens möjligheter att ändra sitt yrkande i dispositiva tvistemål i första instans. Ett de lege ferenda-perspektiv förutsätter i sin tur en utredning och analys av gällande rättsläge för att utröna eventuella behov av ändrad lagstiftning i framtiden.

Taleändringsfrågan regleras i 13 kap. 3§ Rättegångsbalken (RB) och huvudregeln är att en väckt talan inte får ändras. Från huvudregeln görs tre undantag (p.1-3 i första stycket) som tillåter ändring av yrkande i vissa fall. Av 13 kap. 3§ 2st RB följer en preklusionsregel som omfattar p.2-3. I 13 kap. 3§ 3st RB återfinns en legaldefinition enligt vilken en inskränkning av talan inte är att anse som en taleändring. En inskränkning har länge ansetts endast kunna utgöra en kvantitativ minskning av det yrkade, men i praxis har även kvalitativa minskningar bedömts som inskränkning.

Rent generellt har rättsutvecklingen genom praxis lett till att den lagtekniska utformningen av 13 kap. 3§ RB har frångåtts. Detta har i sin tur inneburit en väldigt kärandevänlig reglering eftersom domstolarna tycks vara inställda på att i en och samma process avgöra allt som är tvistigt. Bortsett från att denna ordning ökar chanserna till materiellt riktiga domar och generaluppgörelser kan svaranden sägas ha fått svårare att lägga upp sin talan endast mot bakgrund av lagtexten. I ett de lege ferenda-perspektiv skulle en omarbetning av dagens lagtext kunna ge bättre uttryck för det rådande rättsläget. Dock bör i vissa delar rättsläget återgå till ett läge som överensstämmer med förarbetena och dagens lagtext.

Abstract

The purpose of this thesis is to adopt a de lege ferenda-perspective on the possibilities of the plaintiff to amend his or her claim in an optional civil action in the first instance. For a de lege ferenda-perspective to fill its purpose, one must initially clarify and analyze the current legal position. Thus, it will be possible to determine whether there is a need for clearer or better legislation.

The possibility to amend a civil action is regulated in chapter 13, section 3 of the Swedish Code of Judicial Procedure (hereafter RB). Although the general rule is that an action may not be amended, there are three provisions for exceptions (clauses 1-3 of paragraph 1). According to chapter 13, section 3, paragraph 2 of RB, the possible amendments set out in clauses 2-3 of paragraph 1 can be precluded. Chapter 13, section 3, paragraph 3 of RB contains a definition according to which a limitation of the claim is not to be regarded as an amendment of the claim. It has long been thought that a limitation can only be done by a quantitative reduction of a claim. Supreme Court precedents, however, clearly indicate that a limitation can also be achieved through a qualitative reduction of a claim.

Generally, the case-law development of chapter 13, section 3 RB has led to a plaintiff-friendly regulation, since the Supreme Court seems to be eager to attain broad settlements through only one action. This has clearly its merits. But, at the same time, the derogation from what is stated in section 3 means that the defendant has to make a lot more considerations than what is stated in section 3. In a de lege ferenda-perspective the legislation should be revisited in order to express the current legal position. However, in some aspects, a return to the legal position outlined in the preparatory work, and which is easy to derive from the current legal text, should take place.

• author: Ashir, Rida
• supervisor: Lotta Maunsbach
• organization: Faculty of Law; Department of Law
• course: LAGF03 20141
• year: 2014
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Civilprocess, civil procedure, yrkande, claim, taleändring, amendment, tvist, action
• language: Swedish
• id: 4449331
• date added to LUP: 2014-06-17 14:02:15
• date last changed: 2014-06-17 14:02:15