Att åtala eller påtala - om tillsynsmyndighetens skyldighet att anmäla miljöbrott

Abstract

This essay addresses the obligation of the regulatory authorities to report
suspected violations of the Swedish Environmental Code (miljöbalken). The
main purpose of the essay is to examine the extent of the obligation to the
report breaches of the environmental penal law, and which factors might
influence this obligation, in order to clarify how the application of the
Swedish environmental criminal law can be made more consistent and
effective.
In the Swedish criminal law system, statistics show that breaches of the
environmental criminal law are significantly worse with regards the number
of convictions than the average Swedish crime. Most environmental crimes
can only be discovered through investigation; this renders the regulatory
authorities the actors with the main responsibility to report violations of the
regulations. Municipalities and the county administration office are the two
key actors in discovering and reporting these crimes. The obligation to
report suspected violations of the law is non-negotiable. There is no room
for an independent investigation for the regulatory authority.
A number of factors could affect whether or not a breach leads to criminal
proceedings. The elements that could affect if a suspected breach of the
environmental code could lead to prosecution can be divided into three
groups; the breach is not discovered, the breach is discovered but not
reported; and the breach is reported, but not prosecuted due to deficiencies
in the regulatory authorities organization. Some elements are also specific
for a certain crime; in order to illustrate this a brief description of the most
common environmental crimes are provided, alongside with the possible
sources of errors. Common to these crimes are that the elements of error
often occurs in considerations and assessments made by the regulatory
authorities. In addition to establishing possible elements of error, it is also
considered in the essay how the legislator could improve the efficiency of
the regulatory authorities and thereby increase the number of convictions. A
number of possible alterations and amendments of the environmental code
is also suggested, including amongst others amendments regarding
derogation of minor breaches from criminal responsibility, reinforcements
of the rules regarding notification and delegation of supervisory
responsibility.
In several reports and articles the need of improving the Swedish system of
regulatory activities are expressed. To reach the goals of the environmental
code, the legislation need to be improved regarding the obligation to report
suspected violations of the code.

Abstract (Swedish)

Sammanfattning
Miljöbalkens huvudsyfte är att så långt som möjligt förebygga skador på människor och miljö. Ett av de viktigaste verktygen för att nå detta mål är straffsanktioneringen av överträdelser. I denna uppsats behandlas tillsynsmyndigheternas skyldighet att anmäla miljöbrott. Det huvudsakliga syftet är att utreda omfattningen av tillsynsmyndigheternas anmälningsplikt för misstänkta miljöbrott, samt vilka faktorer som kan påverka beslutet att anmäla eventuella överträdelser, i syfte att klargöra hur tillämpningen av den svenska miljöstraffrätten kan göras mer enhetlig och effektiv.

Vad gäller miljöbrott har det fastställts att både lagförings- och personuppklarandefrekvensen är mycket låg. Då miljöbrotten är spaningsbrott, bär tillsynsmyndigheterna huvudansvaret för att anmäla överträdelser. Den operativa miljötillsynen, det vill säga den tillsyn vilken utövas direkt gentemot den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd, sköts i Sverige i huvudsak av kommunerna. Även länsstyrelserna och en del centrala myndigheter har ett visst operativt tillsynsansvar. Hur det praktiska tillsynsarbetet bedrivs skiljer sig ofta från region till region. Skyldigheten att åtalsanmäla är absolut, tillsynsmyndigheterna bör så snart misstanke om brott föreligger anmäla detta till åtal. Tillsynsmyndigheterna får inte göra någon egen bedömning om graden av brott, utan måste enbart utreda ärendet tillräckligt för att kunna avgöra huruvida en misstanke om brott finns.

Beträffande tillsynsmyndigheternas verksamhet kan faktorerna som kan påverka om ett brott inte leder till att åtal delas upp i tre grupper: att överträdelsen inte upptäcks, att överträdelsen upptäcks men inte anmäls av tillsynsmyndigheterna eller att åtal inte väcks på grund av brister i tillsynsmyndigheternas verksamhet.
I uppsatsen görs vid sidan av en allmän beskrivning av miljöbrotten i miljöbalkens 29 kap, en djupdykning i grundbrottet (miljöbrottet i 29 kap 1 § MB), de vanligaste miljöbrotten (försvårande av miljökontroll, bristfällig miljöinformation och otillåten miljöverksamhet) samt reglerna om artskyddsbrott. Vilka svårigheter som är sammankopplade med tillsynsansvaret skiljer mellan de olika miljöbrotten. Ofta är dessa svårigheter knutna till avvägningar eller bedömningar som tillsynsmyndigheterna måste göra. Exempelvis kan tillsynsmyndigheten vad gäller miljöbrottet i 29 kap 1 § möta svårigheter kopplade till utsläpp av ett ämne vilket typiskt sett inte medför risker för miljön, men är straffbart då det föreligger en risk i det specifika fallet I dessa fall är det upp till tillsynsmyndigheten att avgöra om en risk för skada kan anses föreligga, och om omständigheterna kvalificerar en misstanke om brott.
I uppsatsen diskuteras även hur lagstiftaren kan öka effektiviteten hos tillsynsmyndigheterna och därmed öka lagföringsgraden. Det ges förslag på några förbättringar rörande samordning och uppdelning av tillsynsansvaret, skärpning av reglerna gällande notifiering och delegering av tillsynsansvar, samt reformförslag kopplade till bagatellartade överträdelser. Av undersökningen att medvetna bortsållningar redan idag förekommer av bagatellartade överträdelser. Ringa fall-undantag från tillsynsmyndigheternas skyldighet att åtalsanmäla är inte ovanliga, då de har getts möjligheten att göra liknande bedömningar inom ramen för andra bestämmelser i miljöbalken, bland annat vad gäller utdelning av miljösanktionsavgift och kopplat till ansvarsfrågor gällande de allmänna hänsynsreglerna. Vid sidan av detta finns även ett behov av en större samordning och ett lagreglerat informations- och resursutbyte. För att uppnå miljöbalkens syfte bör lagstiftningen i den mån den rör tillsynsmyndigheternas skyldighet att anmäla misstänkta överträdelser ytterligare förbättras.

• author: Ek, Ellen
• supervisor: Annika Nilsson
• organization: Department of Law
• alternative title: To notify or report - the regulatory authorities obligation to report violations of the Swedish Environmental Code
• course: JURM02 20141
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: tillsynsmyndighet, miljöbrott, miljörätt, miljöstraffrätt, straffrätt, förvaltningsrätt, anmälningsskyldighet, utredningsplikt
• language: Swedish
• id: 4451104
• date added to LUP: 2014-08-26 08:55:35
• date last changed: 2014-09-20 03:45:30