Friköp och utköp av aktier

Abstract (Swedish)

Avtalade friköps- och utköpsklausuler riskerar krocka med aktiebolagsrättsliga normer och föreskrivna överlåtelsebegränsningar i bolagsordningen. Syftet med denna uppsats är att undersöka vad gällande rätt föreskriver om sådana kollisioner och var gränserna går för vad som är möjligt att reglera i friköps- och utköpsklausuler. Friköpsklausuler ger aktieägare en rätt att bli utköpt och utköpsklausuler ger aktieägare en rätt att köpa ut en annan aktieägare.

Friköp och utköp av aktier får inte regleras i bolagsordningen, däremot är det möjligt att reglera friköp och utköp av aktier i aktieägaravtal. Aktieägaravtal är ett avtal mellan minst två parter med inbördes besluts- och/eller överlåtelsebindningar.

I uppsatsen systematiseras friköps- och utköpsklausuler med utgångspunkt i vad klausulerna reglerar. En friköps- eller utköpsklausul reglerar normalt när den ska kunna ”triggas”. Triggerhändelsen kan exempelvis vara oenighet i en viktig fråga eller att en part avlider. Dessutom bör parterna reglera vem eller vilka parter som ska ha en friköps- och/eller utköpsrätt och till vilket pris aktierna ska överlåtas. Priset på aktierna kan regleras i en värderingsklausul som föreskriver den procedur och/eller den värderingsmetod som ska användas. Ett alternativ är att parterna istället använder sig av en budklausul. En välkänd sådan klausul är en så kallad rysk roulett-klausul. Klausulen föreskriver att den initierande parten ska ange ett pris och motparten får därefter välja mellan att sälja sina aktier eller köpa den initierande partens aktier till det angivna priset. Klausulen är tänkt att leda till ett rättvist och effektivt resultat, men resultatet är i vissa fall varken rättvist eller effektivt. Klausulen kan inbjuda till opportunistiska utnyttjanden och klausulen är exempelvis olämplig att använda när en part är förhindrad att driva vidare bolaget. Rysk roulett-klausuler och andra budklausuler kan dock, rätt använda, vara effektiva medel för att avsluta samarbeten.

Den avtalsrättsliga separationsprincipen föreskriver att aktiebolagsrätten inte påverkar avtalsrättsliga bedömningar, men principen är inte undantagslös. Avtalsfrihetens gränser påverkas framförallt i två fall, det första fallet är när en aktiebolagsrättslig norm är kopplad till en uttrycklig ogiltighetsnorm, det andra fallet är när de aktiebolagsrättsliga normerna påverkar skälighetsbedömningen enligt 36 § lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, AvtL.

Fakultativa normer och obligatoriska normer är inte avtalsrättsligt tvingande. Däremot har det i diskuterats i doktrin huruvida absolut obligatoriska normer är avtalsrättsligt tvingande. Min bedömning är att absolut obligatoriska normer sannolikt är avtalsrättsligt tvingande.

Vid kollisioner mellan överlåtelsebegränsningar i bolagsordningen och avtalade friköps- och utköpsklausuler är frågan om det med bindande verkan är möjligt att avstå från de rättigheter och förpliktelser som bolagsordningen föreskriver. Rättsläget är osäkert men sannolikt är det möjligt att avtala bort hembuds-, förköps- och samtyckesförbehåll.

Abstract

Buy-out clauses in shareholders agreements risk colliding with Swedish company law and transfer restrictions in the articles of association. The purpose of this paper is to examine what the law provides for such collisions and the limits for what is possible to regulate with buy-out clauses. A buy-out clause with a put option states a right for shareholders to be bought out and one with a call option states a right to buy out the other shareholders.

Buy-out clauses may not be regulated in the articles of association, shareholders are however able to regulate buy-out clauses in a shareholder agreement. A shareholder agreement is an agreement between at least two parties which regulates decision obligations (“beslutsbindningar”) and/or transfer obligations (“överlåtelsebindningar).

Buy-out clauses can be systematized on the basis of what they regulate. A buy-out clause normally includes a “trigger”. The trigger event can, for example, be a disagreement on an important issue or the death of a shareholder. The parties should also regulate who or which parties will have a put option and/or who or which parties will have a call option. The price can be regulated in a valuation clause stipulating the procedure and/or the valuation method to be used. An alternative solution is that the parties agrees to use a buy-sell clause. A well-known buy-sell clause is the Russian roulette clause. This clause provides that the one party names a single buy/sell price and the other party has to choose between selling and buying the shares at that named price. The clause is intended to lead to a fair and effective outcome, but the outcome are sometimes neither fair nor effective. The clause can invite opportunistic behavior and the clause is, for example, inappropriate to use when one party is unable to take over the company. Russian roulette clauses and other buy-sell clauses can however, when used properly, be effective means to end a collaboration.

The contractual separation principle prescribes that company law does not affect contractual assessments, but the principle rule is not without exception. The boundaries of the principle of freedom of contract are mainly affected in two cases, the first case is when the norm in the Swedish company law states that contractual obligations in conflict with the norm is void and the second case is when company law affects the assessment under article 36 of the Swedish Contracts Act (“avtalslagen”).

Non-obligatory norms and obligatory norms in company law sense are non-mandatory in contract law sense. However, it has been discussed in doctrine whether absolutely obligatory norms in company law sense are mandatory in contract law sense. My assessment is that absolutely obligatory norms probably are mandatory in contract law sense.

In collisions between transfer restrictions in the articles of association and buy-out clauses, the relevant question to pose is if it is possible to waive the rights and obligations under the articles of association. The correct legal position is uncertain but it is probably possible to waive post-sale purchase right clauses, right of first refusal clauses and consent clauses through shareholders agreements.

• author: Stråth, Henric
• supervisor: Niklas Arvidsson
• organization: Department of Law
• alternative title: Buy-out clauses in shareholders agreements
• course: JURM02 20141
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: associationsrätt, avtalsrätt, aktieägaravtal
• language: Swedish
• id: 4451634
• date added to LUP: 2014-06-12 09:01:04
• date last changed: 2014-06-12 09:01:04