Scanian bumble bee trends- positive, negative or neutral?

Abstract

Abstract

Bumble bees pollinate a wide range of crops; many of them being of importance to the global economy. It is believed that pollinators, including bumble bees, are declining due to habitat loss and transformation of high quality habitats into low quality habitats; a phenomenon often associated with modern agricultural practices. Some sources, however, claim that not all bumble bee species are declining, and have reached stable trends. In this study, I aim to find out how the bumble bee species composition of Scania has changed during the last 20 years.
The study is based on bumble bee surveys conducted in 1994 and again in 2013, trying to recreate the method between periods. The results from the fieldwork in 2013 were compared with the specimens from 1994, which are stored at the Entomological museum, Lund University. I statistically tested if there had been changes in species composition in the bumble bee community and in the total species richness between the two periods. Thorax width and tongue length for some bumble bee species were used to see if there had been a change in the trait distribution over the years. The results show that there is no significant change in species richness since 1994. Some species have increased in proportion, whilst others have decreased or remained stable. The mean thorax width and mean tongue length have not significantly changed since 1994, and does not seem to be correlated with the mean change in proportion for each species. It seems like the bumble bee species of Scania are doing fairly well, and that the species richness has not decreased as some sources state that it would. The reason for this could be that the loss of good habitats have been halted and that we are now seeing the positive effects from the efforts to restore and protect valuable habitats.

Abstract (Swedish)

Populärvetenskaplig sammanfattning:

Vart tog alla humlorna vägen?

När såg du senast en humla? Har du en känsla av att du egentligen borde ha sett dem oftare? Det kan finnas en fullkomligt naturlig förklaring till den här känslan: humlorna minskar i antal och håller långsamt på att försvinna. Jag vill undersöka om detta verkligen håller på att hända. Riskerar vi att få leva i en framtid helt utan humlor, och då kämpa med alla konsekvenser denna förlust skulle medföra?

Det finns en allmän uppfattning om att humlor, som tillhör genuset Bombus, i större utsträckning än tidigare får kämpa för sin fortsatta fortlevnad. En möjlig orsak till detta kan vara att man i dagens moderna jordbruksmetoder använder fler kemikalier och är mer avkastningseffektiva jämfört med tidigare, vilket ger mindre utrymme för blommor (utöver de som eventuellt aktivt odlas) att växa. Den här förlusten av humlor är alarmerande eftersom de är pollinatörer. En stor del av mänsklighetens matproduktion är beroende av pollinatörer. Inga pollinatörer = ingen mat. Att undvika konsekvenserna orsakade av förlusten av pollinatörer kan därför ses som ytterst viktigt.

För att undersöka om humlorna håller på att försvinna upprepade jag en studie som genomfördes 1994. Metoden i den studien gick ut på att åka till 40 utvalda platser runt om i Skåne för att observera och samla in humlor, och det är detta jag upprepade på samma platser under sommaren 2013. Efter att jag hade besökt alla platser, så identifierade jag arterna på alla de humlor jag samlade in. När jag hade identifierat alla humlor, så genomförde jag några statistiska test, och jämförde sedan resultatet med resultatet från 1994. Jag hade inte tillgång till det totala antalet individer som observerades 1994, så jag kunde inte direkt undersöka om de olika arternas individantal har ökat eller minskat sedan dess. Jag valde att istället jämföra proportionen av de olika humlearternas populationer.

Mina resultat visar att vissa arter har blivit mindre vanliga, medan andra arter är precis lika vanliga som tidigare eller till och med har blivit vanligare. De arter som har ökat är stenhumla, gräshumla och haghumla. Ängshumlan har minskat kraftigt. Mitt resultat följer resultatet i liknande studier ganska bra. Det finns inte heller någon skillnad i hur många arter av humlor som hittades per lokal. Faktum är att det nästan verkar som om
antalet humlearter per lokal har ökat sedan 1994. Detta stämmer inte med de flesta tidigare studier. Med undantag av någon enstaka studie, så har man i de allra flesta studier kommit fram till att antalet arter har minskat. Snylthumlor är arter av humlor som utnyttjar och är beroende av andra humlors samhällen. Ofta har varje art av snylthumlor en speciell art av vanliga humlor som den utnyttjar som värd. Snylthumlornas populationer brukar följa populationsmängden hos sina värdar. I mina resultat såg jag bara detta hos en art av snylthumla.

Eftersom jag inte kunde jämföra det totala individantalet mellan 1994 och 2013 så är det svårt att säga om det går bra eller dåligt för Skånes humlor. Om någon däremot vill upprepa min studie i framtiden, så går det bra att använda min data från 2013 för att jämföra individantalen för varje art, och då ta reda på exakt hur det går för humlorna. Det verkar dock inte som att humlorna är utsatta för en omedelbar risk att försvinna. Kanske är det så att det moderna jordbrukets metoder inte är så dåliga för humlorna som de förväntades vara, eller så kan det vara så att de åtgärder som har genomförts för att skydda landskapets naturvärden äntligen visar positiva resultat.

Handledare: Maj Rundlöf
Examensarbete för masterexamen i naturvård 30 hp, 2014
Biologiska Institutionen, Lunds universitet

• author: Jansson, Joel
• supervisor: Maj Rundlöf; Lina Herbertsson
• organization: Degree Projects in Biology
• course: BIOM24 20131
• year: 2014
• type: H2 - Master's Degree (Two Years)
• subject: Biology and Life Sciences
• language: English
• id: 4469077
• date added to LUP: 2014-06-18 11:32:00
• date last changed: 2014-06-25 17:30:30