Konkursboets miljörättsliga ansvar - efterbehandlingsansvaret vid ett bolags konkurs

Abstract (Swedish)

En grundläggande princip inom konkursrätten är att konkursboet inte ansvarar för gäldenärens tidigare förpliktelser. Miljörätten däremot är uppbyggd runt syftet att kunna utkräva ansvar från en stor krets av fysiska och juridiska personer, detta i syfte att skydda nuvarande och kommande generationer. Det problematiska är att kombinera dessa två lagstiftningar och syften.

Syftet för den här framställningen är att utreda vilket ansvar konkursboet har för efterbehandling i fall då konkursbolaget har bedrivit miljöfarlig verksamhet. För att besvara denna frågeställning har en utredning gjorts om när konkursboet anses vara verksamhetsutövare. I syfte att få ett mer praktiskt perspektiv har även möjligheterna för konkursboet att begränsa eller undvika ansvar för efterbehandling utretts.

Miljöfarlig verksamhet kan bedrivas antingen aktivt eller passivt, det senare genom förvaring av miljöfarligt avfall. För att ett konkursbo ska anses vara verksamhetsutövare för en aktiv verksamhet krävs det att boet har fortsatt att bedriva denna i någon mening. Domstolarna har gjort en vidsträckt tolkning, vilket innebär att nästan alla åtgärder kopplade till driften kan leda till att konkursboet anses vara verksamhetsutövare. Exempelvis har ansvar utdömts då boet upprätthöll rening vid en gruva. Det förutsättas dock faktisk och rättslig möjlighet att vidta åtgärder mot olägenheter och störningar. Vid förvaringsfall anses den miljöfarliga verksamheten pågående under den tid det miljöfarliga avfallet finns på fastigheten. Konkursboet anses då vara verksamhetsutövare om det har faktisk och rättslig rådighet över avfallet.

På frågan vad ett konkursbo kan göra för att undvika ett miljörättsligt ansvar visar utredningen att den metod som står till buds är att helt undvika att befatta sig med egendomen som är förorenad eller bidrar till föroreningen. Detta institut benämns abandonering och innebär att konkursförvaltningen inte omhändertar egendomen utan istället helt avstår denna. Andra fall då konkursboet har undvikit ansvar är då gäldenärens verksamhet har upphört före konkursen.

Abstract

A fundamental principle within the bankruptcy law is that the bankruptcy estate is not responsible for the debtor’s prior obligations. The environmental law is built around the purpose of enabling the enforcement system to demand accountability from a large group of corporations and persons. This, for the purpose of protecting present and future generations. An important matter is how to combine these different legislations and purposes.

The purpose of this thesis is to examine the estate’s responsibility for post-treatment when the debtor has been involved in environmentally hazardous activities. To be able to answer this question an inquiry has been done regarding when the estate is considered being an operator. In order to get a more practical perspective, the possibilities for the bankruptcy estate to limit or avoid responsibility for post-treatment have also been examined.

Environmentally hazardous activities can be carried out actively or passively, the latter through storage of hazardous waste. For an estate to be considered as an operator of an active business it is required that the estate has continued the business in some way. The courts have made an extensive interpretation. This means that almost any measure taken, connected to the operation of the business, leads to the conclusion that the estate is an operator. For example, an estate been found responsible for the post-treatment when it maintained the de-pollution in a mine. For an estate to be found responsible it must, however, be practically and legally possible to take measures against inconveniences and disturbances. In cases of storage of hazardous waste the hazardous activity is considered an ongoing operation during the time the waste is placed at the property. The estate is then responsible if it has actual and legal control of it.

Regarding what the estate can do to avoid environmental responsibilities the inquiry shows that the best course of action is to completely avoid the hazardous property. The trustee will then abandon the property instead of bringing it in to the bankruptcy estate. Other situations when the estate has avoided responsibility are when the debtor’s business has closed down before the bankruptcy.

• author: Andersson, Malin
• supervisor: Annika Nilsson
• organization: Department of Law
• alternative title: The bankruptcy estate’s environmental responsibilities - responsibility for post-treatment
• course: JURM02 20142
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: förmögenhetsrätt, insolvensrätt, miljörätt
• language: Swedish
• id: 4913882
• date added to LUP: 2015-04-14 14:35:15
• date last changed: 2015-04-14 14:35:15