Oaktsamhet beträffande åldersrekvisiten i brottsbalkens sjätte kapitel – om tillämpningen av oaktsamhetsbestämmelsen i 6 kap. 13 § BrB i fråga om barns ålder vid sexuella övergrepp

Abstract

One of the main objectives of the sexual offences legislation is to protect children from sexual abuse. In the light of children’s greater need for protection, special provisions concerning sexual offences against children have been incorporated into chapter 6 of the Swedish Penal Code. Regarding the prerequisites of age, the provision in chapter 6 paragraph 13 states that a person may face criminal liability, not only through intent, but also through criminal negligence. Thus, this provision is of great importance to ensure the legal protection of children in regards to sexual abuse.

The purpose of this thesis is to study the application of the provision in chapter 6 paragraph 13 by the Swedish lower courts, in relation to charges regarding rape of children and commercial sexual exploitation of children. The aim of the thesis is to analyse whether the legislator’s intention to offer children special protection is met through the application of this provision as well as if, and how, the legal protection of children may be further enhanced.

The case study has shown that the application of the provision in chapter 6 paragraph 13 is not unanimous. There appears to be a lack of consistency in regards to the circumstances taken into consideration, as well as whether the provision should also include the lowest form of criminal negligence recognized by Swedish law, i.e. criminal negligence through unawareness. Focus seems to be placed on circumstances relating to the child and the child’s physical appearance is often a determining factor in the assessment of negligence in relation to the prerequisites of age. In short, the criminal negligence standard appears to be unclear.

From a children’s rights perspective, it is argued that the application of the provision is problematic in ensuring the legal protection of children. These problems appear to be mainly caused by the fact that the reasonable person standard seem to be set too low, that too much weight is given to the physical appearance and actions of the child, that the sex-trade context is generally not taken into consideration and that the assessment of negligence rarely include criminal negligence through unawareness. Through the application of the provision, there is a risk that only children with a young appearance and children who themselves inform the adult of their age, are to be protected by the special provisions in chapter 6 of the Penal Code. A great number of children are therefore at risk of being excluded from the special legal protection to which they are entitled.

To address these issues, it is suggested that the legislator clarifies that the provision in chapter 6 paragraph 13 should also include negligence through unawareness and that greater focus be placed on the actions of the adult to ensure that all reasonable efforts have been taken to assure that the child has reached the age in point. Furthermore, there is a need to clarify that the sex-trade context should be taken into account when assessing the defendant’s actions in cases concerning commercial sexual exploitation of children. It is also argued that a more adequate judicial practice could be achieved through the application of the current provision, providing the guidance by the Supreme Court through indicative cases. There is a pressing need to clarify that the responsibility always has to be with the adult when engaging in sexual activities with someone of a young age.

Abstract (Swedish)

Ett av sexualbrottslagstiftningens huvudsyften är att skydda barn och ungdomar mot sexuella övergrepp. Mot bakgrund av barns särskilda skyddsbehov har därför bestämmelser till skydd för barn under 15 år och mellan 15 och 18 år införts i brottsbalkens sjätte kapitel. Vad särskilt gäller i fråga om åldersrekvisiten föreskrivs genom bestämmelsen i 6 kap. 13 § BrB att till ansvar ska dömas även den som inte insåg men hade skälig anledning att anta att den andra personen inte uppnått den aktuella åldern. I förhållande till barnets ålder är det därmed tillräckligt med oaktsamhet och bestämmelsen fyller en viktig funktion för att upprätthålla det straffrättsliga skyddet för barn vid sexuella övergrepp.

Uppsatsens syfte är att utifrån ett barnrättsligt perspektiv granska domstolarnas tillämpning av bestämmelsen i 6 kap. 13 § BrB i mål avseende våldtäkt mot barn och köp av sexuell handling av barn. Det övergripande syftet är att undersöka om den praktiska tillämpningen av bestämmelsen tillgodoser lagstiftarens avsikt att erbjuda barn ett förstärkt straffrättsligt skydd vid sexuella övergrepp samt om, och i så fall hur, det straffrättsliga skyddet kan stärkas.

Genom en empirisk studie av 28 rättsfall har visats att den praktiska tillämpningen av bestämmelsen i 6 kap. 13 § BrB i flera avseenden inte är entydig. Det tycks råda en osäkerhet dels i fråga om vilka omständigheter som bör föranleda straffansvar, dels om bestämmelsen även ska anses innefatta den lägre graden av omedveten oaktsamhet. Vid bedömningen av den tilltalades oaktsamhet förefaller fokus ligga vid omständigheter hänförliga till barnet och barnets kroppsutveckling får ofta en avgörande betydelse för utfallet av bedömningen. Sammanfattningsvis kan framhållas att det tycks vara oklart vilka aktsamhetskrav som bör ställas på den vuxne vid sexuellt umgänge med en ung person.

Från ett barnrättsligt perspektiv har flera brister påvisats i den praktiska tillämpningen av oaktsamhetsbestämmelsen. Dessa brister förefaller främst ha sin grund i att låga krav ställs på ett aktsamt handlande, att alltför stort vikt läggs vid barnets kroppsutveckling och agerande, att den särskilda sexköpskontexten generellt inte beaktas samt att oaktsamhetsbedömningen mycket sällan innefattar en prövning i enlighet med de rättsliga utgångspunkterna för omedveten oaktsamhet. Domstolarnas tillämpning av bestämmelsen har därför kommit att innebära att det utökade skyddet i brottsbalkens sjätte kapitel riskerar att endast omfatta de barn som ser påtagligt unga ut och barn som har förmåga att själva direkt eller indirekt meddela sin ålder till den vuxne. En stor andel barn riskerar därmed att stå utan det särskilda straffrättsliga skydd de har rätt till.

För att komma tillrätta med denna problematik föreslås att lagstiftaren tydliggör att bestämmelsen även ska anses innefatta omedveten oaktsamhet samt att ett större fokus måste läggas vid att den vuxne vidtagit alla rimliga åtgärder för att försäkra sig om att den han eller hon avser att ha sex med, eller köpa sex av, verkligen är äldre än den aktuella åldersgränsen. Därutöver konstateras att det föreligger ett behov av att i aktuella fall beakta den särskilda sexköpskontexten vid bedömningen av den tilltalades oaktsamhet. Det argumenteras även för att en mer ändamålsenlig tillämpning skulle kunna åstadkommas inom ramen för den nuvarande bestämmelsen genom vägledande uttalanden från Högsta domstolen. Oavsett om så sker genom ny lagstiftning eller vägledande praxis finns ett uppenbart behov av att förtydliga att ansvaret vid sexuellt umgänge med unga personer alltid måste läggas på den vuxne.

• author: Wärfman, Matilda
• supervisor: Ulrika Andersson
• organization: Department of Law
• alternative title: Criminal negligence and the prerequisites of age in chapter 6 of the Penal Code - on the application of the provision in chapter 6 paragraph 13 with regards to sexual abuse of children
• course: JURM02 20142
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, oaktsamhet
• language: Swedish
• id: 4914348
• date added to LUP: 2015-03-18 10:21:01
• date last changed: 2015-03-18 10:21:01