Advanced

Nödvärnet har ingen lag - försvarlighetsbedömningen vid polisiära nödvärnsinvändningar

Christensen, Jerker LU (2014) LAGM01 20142
Department of Law
Abstract (Swedish)
Enligt svensk rätt omfattas även poliser i tjänst av nödvärnsrätten (24 kap. 1 § brottsbalken), vilket gör att den kan åberopas i de fall där ett polis- ingripande slutat i skottlossning. Vid försvarlighetsbedömningen ska poliser och enskilda utövare av nödvärn granskas enligt samma principer, eftersom polisen rent straffrättsligt ska betraktas som privatperson. Det rättsliga utgångsläget är dock inte likadant, eftersom poliser har rätt att använda skjutvapen i nödvärnssituationer. Ett studium av doktrin och rättsfall visar på att det är svårt att inte beakta yrkesrollen vid försvarlighetsbedömningen, vilket är problematiskt. I doktrinen går åsikterna kring det polisrättsliga inflytandet på straffrätten isär, och diskussionen är omfattande... (More)
Enligt svensk rätt omfattas även poliser i tjänst av nödvärnsrätten (24 kap. 1 § brottsbalken), vilket gör att den kan åberopas i de fall där ett polis- ingripande slutat i skottlossning. Vid försvarlighetsbedömningen ska poliser och enskilda utövare av nödvärn granskas enligt samma principer, eftersom polisen rent straffrättsligt ska betraktas som privatperson. Det rättsliga utgångsläget är dock inte likadant, eftersom poliser har rätt att använda skjutvapen i nödvärnssituationer. Ett studium av doktrin och rättsfall visar på att det är svårt att inte beakta yrkesrollen vid försvarlighetsbedömningen, vilket är problematiskt. I doktrinen går åsikterna kring det polisrättsliga inflytandet på straffrätten isär, och diskussionen är omfattande kring vad som ska beaktas vid polisiära nödvärnsinvändningar. Detta sker främst på grund av att vägledningen från auktoritära rättskällor är minimal. Syftet med uppsatsen är att granska i vilken utsträckning en särbehandling av yrkes- gruppen poliser förekommer i praktiken och ta ställning till huruvida denna bör accepteras eller inte.
Vid den jämförelse av polisiära och medborgerliga försvarlighets- bedömningar som företagits framkommer en skillnad i praxis, där större utrymme har getts poliser att med skjutvapen orsaka angriparens död. Högsta domstolens praxis verkar inte bidra med någon ledning vid polisiära nödvärnsskjutningar, och inte heller har en polisskjutning hittills behandlats i högsta instans. Att underrätter inte tar ledning i prejudikat eller förarbeten, samt det faktum att omfattande och allvarlig skjutvapenanvändning godkänns utan vidare motivering väcker frågor, både kring principen om likhet inför lagen och förutsebarhetsprincipen. I en övervägande del av polismålen diskuteras inte när och hur försvarligheten överskrids, eftersom nödvärnsgärningen alltid bedöms som försvarlig.
Nödvärnsparagrafens karaktär av generalklausul gör att den riskerar tjäna som rättfärdigandegrund för okontrollerade polisingripanden, i synnerhet då ingen ledning finns i auktoritära rättskällor. Mot bakgrund av de rätts- säkerhetskrav som annars genomsyrar granskningen av det allmännas agerande gentemot medborgarna finns det anledning att överväga om be- dömningsgrunderna för polisiärt nödvärn bör revideras och anpassas, ifall detta kan minska försvarlighetsbedömningens subjektiva inslag.
I Finland har lagstiftaren tagit ställning till polisers åberopande av nödvärn och förklarat att tjänsteansvaret ska omfatta nödvärnsgärningar, och vidare att polisens utbildning och erfarenhet ska ligga till grund för bedömningen. I svensk praxis har domstolarna normaliserat att poliser tvingas lösa in- gripanden med stöd av nödvärnsbestämmelsen. Detta trots att det aldrig föreligger skyldighet att ge sig in i situationer där de löper risk att allvarligt skadas eller för den delen allvarligt skada andra. En av arbetets slutsatser är att den finska lösningen i högre grad överensstämmer med de krav som kan ställas på en rättsstatlig reglering av dess funktionärer år 2014. (Less)
Abstract
According to Swedish law, police officers and citizens alike have the right to self–defence (Swedish penal code, sec. 24 para. 1). This allows police officers to invoke the justification rule after shooting an attacker during an arrest. When judged, general principles of criminal law are applicable to police officers, and they are supposed to be judged as individuals. This dogmatic essay examines if and how police officers are subject to special treatment and to what extent this can be accepted. When examining legal literature and legal cases, one can spot that the status of the police profession is influential. Moreover, in legal literature the influence of police law and the defendants’ profession on the self-defence exclusion rule is... (More)
According to Swedish law, police officers and citizens alike have the right to self–defence (Swedish penal code, sec. 24 para. 1). This allows police officers to invoke the justification rule after shooting an attacker during an arrest. When judged, general principles of criminal law are applicable to police officers, and they are supposed to be judged as individuals. This dogmatic essay examines if and how police officers are subject to special treatment and to what extent this can be accepted. When examining legal literature and legal cases, one can spot that the status of the police profession is influential. Moreover, in legal literature the influence of police law and the defendants’ profession on the self-defence exclusion rule is subject to debate. So is the view on which circumstances are to be taken in to account when justifying the self-defence of a police officer. The uncertainty can be attributed to the lack of guidance in Supreme Court rulings and travaux préparatoires.
When comparing rulings on civic self-defence precedents with cases re- garding police self-defence, clear differences appear in how they are ruled and addressed by the courts. The fact that the lower instances do not take into account the precedents, although accepting extensive and rather violent shootings by police, raises questions regarding the predictability and application of the principle of equality. The lower courts very seldom refer to precedents, and so far the Supreme Court hasn’t dealt with any police shooting. A major part of the rulings on police shootings does not even raise the topic of permissible self-defence violence for police officers, since the actions are always judged as justifiable. The self-defence justification rule, being a ‘general clause’, makes it apt to be used for justifying uncontrolled police interventions, especially when no guidance is to be found in higher sources of law. In respect of the high requirements of legal certainty when examining government intervention in other cases, there is reason to consider altering the scope and examination of police self-defence. Primarily, this should be done to minimize the risk of subjective or arbitrary rulings.
In Finland, the legislators have addressed police self-defence acts by making it punishable pursuant to the public official misconduct act. Further, when ruling the self-defence to be justified or not, the Finnish courts must take the defendants professional skill and experience into account. The Swedish legal practice shows that courts and prosecutors rather normalise a practice where police officers are carrying out arrests under the provision of self- defence, even though there is no such duty due to the high risk of injury for the police or the subject of intervention. One of the essays conclusions is that the Finnish regulation conforms to the requirements of a democratic state and rule of law in the 21st century, and a Swedish counterpart should be considered. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Christensen, Jerker LU
supervisor
organization
alternative title
Self-defence knows no law - on the legal justification of police shootings
course
LAGM01 20142
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
straffrätt, fövaltningsrätt, nödvärn, ansvarsfrihet
language
Swedish
id
4917359
date added to LUP
2015-04-21 14:37:28
date last changed
2015-10-16 10:52:41
@misc{4917359,
  abstract     = {According to Swedish law, police officers and citizens alike have the right to self–defence (Swedish penal code, sec. 24 para. 1). This allows police officers to invoke the justification rule after shooting an attacker during an arrest. When judged, general principles of criminal law are applicable to police officers, and they are supposed to be judged as individuals. This dogmatic essay examines if and how police officers are subject to special treatment and to what extent this can be accepted. When examining legal literature and legal cases, one can spot that the status of the police profession is influential. Moreover, in legal literature the influence of police law and the defendants’ profession on the self-defence exclusion rule is subject to debate. So is the view on which circumstances are to be taken in to account when justifying the self-defence of a police officer. The uncertainty can be attributed to the lack of guidance in Supreme Court rulings and travaux préparatoires.
When comparing rulings on civic self-defence precedents with cases re- garding police self-defence, clear differences appear in how they are ruled and addressed by the courts. The fact that the lower instances do not take into account the precedents, although accepting extensive and rather violent shootings by police, raises questions regarding the predictability and application of the principle of equality. The lower courts very seldom refer to precedents, and so far the Supreme Court hasn’t dealt with any police shooting. A major part of the rulings on police shootings does not even raise the topic of permissible self-defence violence for police officers, since the actions are always judged as justifiable. The self-defence justification rule, being a ‘general clause’, makes it apt to be used for justifying uncontrolled police interventions, especially when no guidance is to be found in higher sources of law. In respect of the high requirements of legal certainty when examining government intervention in other cases, there is reason to consider altering the scope and examination of police self-defence. Primarily, this should be done to minimize the risk of subjective or arbitrary rulings.
In Finland, the legislators have addressed police self-defence acts by making it punishable pursuant to the public official misconduct act. Further, when ruling the self-defence to be justified or not, the Finnish courts must take the defendants professional skill and experience into account. The Swedish legal practice shows that courts and prosecutors rather normalise a practice where police officers are carrying out arrests under the provision of self- defence, even though there is no such duty due to the high risk of injury for the police or the subject of intervention. One of the essays conclusions is that the Finnish regulation conforms to the requirements of a democratic state and rule of law in the 21st century, and a Swedish counterpart should be considered.},
  author       = {Christensen, Jerker},
  keyword      = {straffrätt,fövaltningsrätt,nödvärn,ansvarsfrihet},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Nödvärnet har ingen lag - försvarlighetsbedömningen vid polisiära nödvärnsinvändningar},
  year         = {2014},
}