Hundra år av ensamhet - Om ensamkommande barns möjlighet till skydd enligt LVU.
(2014) LAGM01 20142Department of Law
- Abstract
- Ongoing conflicts in Syria, Afghanistan, Somalia and Sudan has meant that the number of refugees worldwide has risen to levels not measured in decades. Children constitute a big part of these refugees, some of them fleeing their homes without a parent or a legal guardian. In a Swedish and international context these children are often referred to as ”unaccompanied”. This term referrers to the child’s special position in international research about migrant children as well as in Swedish welfare policies. The aim of my essay is to analyze how the term ”unaccompanied child” is filled with a content in the child’s contact with authorities and courts in Sweden. I focus on analyzing how children who have fled their native countries without... (More)
- Ongoing conflicts in Syria, Afghanistan, Somalia and Sudan has meant that the number of refugees worldwide has risen to levels not measured in decades. Children constitute a big part of these refugees, some of them fleeing their homes without a parent or a legal guardian. In a Swedish and international context these children are often referred to as ”unaccompanied”. This term referrers to the child’s special position in international research about migrant children as well as in Swedish welfare policies. The aim of my essay is to analyze how the term ”unaccompanied child” is filled with a content in the child’s contact with authorities and courts in Sweden. I focus on analyzing how children who have fled their native countries without parents or legal guardians are described in 42 judicial decisions from a number of County Administrative Courts (förvaltningsrätter) according to the Care of Young Persons Act (1990:52, LVU). I will also try to clarify how this description, together with judicial principals, affects the courts arguments and analysis of the unaccom-panied child. A legal sociological point of view influences my investigation, where the focus is not to investigate what is the law, rather then how the law is applied on an everyday basis. According to social constructivist theories about the importance of language in creating, organizing and maintaining a human understanding of the concept ”reality”, I analyze what is important in the courts creation of the ”unaccompanied child”, for example phrases used and disposition of the judgment. My results show two main starting points. First, there is an ambition of the Court to treat the unaccompanied child as ”any other child”, focusing on how the child’s situation is covered by the scope of LVU. Such a starting point takes less interest with the specific situation that the unaccompanied child’s position constitutes. Secondly, I find several exam-ples when the Court attaches great importance of the unaccompanied child´s specific situation. In these cases the unaccompanied child’s historical experi-ences function as a reason for both granting and denying compulsory care. The Courts main argument for granting care according to LVU is consequently divided into two parts. In this remark there´s no such thing as a uniform standards on how the children’s experience of fleeing there native country shall be processed inside the four walls of the Court. With these results in mind and with the numbers of unaccompanied children continuing to rise during 2015, I mean that there are reasons for the court to analyze and consider how fundamental legal principals are maintained when the matter concerns an unaccompanied child. (Less)
- Abstract (Swedish)
- Pågående konflikter i Syrien, Afghanistan, Somalia och Sudan har inneburit att antalet flyktingar i världen stigit till nivåer som inte uppmäts på decennier. Barn och ungdomar utgör en stor del av de människor som befinner sig på flykt, varav vissa av dessa flyr ensamma utan stöd eller närvaro av föräldrar, syskon eller nära släktingar. I en svensk och internationell kontext benämns dessa barn som ”ensamkommande” (unaccompanied), ett begrepp som markera en särskild definierad position i både internationell migrationsforskning och svensk välfärdspolitik. Min uppsats uppmärksammar hur begreppet ”ensamkommande barn” fylls med ett innehåll vid det enskilda barnets kontakt med myndigheter och domstolar i Sverige. Mer specifikt så analyserar jag... (More)
- Pågående konflikter i Syrien, Afghanistan, Somalia och Sudan har inneburit att antalet flyktingar i världen stigit till nivåer som inte uppmäts på decennier. Barn och ungdomar utgör en stor del av de människor som befinner sig på flykt, varav vissa av dessa flyr ensamma utan stöd eller närvaro av föräldrar, syskon eller nära släktingar. I en svensk och internationell kontext benämns dessa barn som ”ensamkommande” (unaccompanied), ett begrepp som markera en särskild definierad position i både internationell migrationsforskning och svensk välfärdspolitik. Min uppsats uppmärksammar hur begreppet ”ensamkommande barn” fylls med ett innehåll vid det enskilda barnets kontakt med myndigheter och domstolar i Sverige. Mer specifikt så analyserar jag hur barn som flytt till Sverige utan någon av dess legala vårdnadshavare beskrivs i LVU-domar från ett antal förvaltningsrätter runt om i landet. En sådan beskrivning sätts sedan i relation till relevant forskning i ämnet och juridiska principer med syfte att klarlägga vad beteckningen ”ensamkommande barn” innebär vid domstolens bedömning och argumentation. Min undersökning präglas av en rättssociologisk utgångspunkt, där fokus i första hand inte är att utreda vad som är gällande rätt utan snarare hur gällande rätt tillämpas i ett antal specifika fall. Med hjälp av socialkonstruktivistiska teorier om språkets betydelse i skapandet, organiserandet och upprätthållandet av en mänsklig förståelse och innebörd av begreppet ”verklighet” analyserar jag hur benämningar och disposition i förvaltningsrättens domar används för att skapa en bild eller föreställning av det ”ensamkommande barnet”. Minar resultat visar på två huvudsakliga utgångspunkter. För det första finns en ambition att hos domstolen behandla ensamkommande barn som ”vilket barn som helst”. Detta innebär att barnets historia, erfarenheter och sociala utsatthet ges mindre vikt och istället fokuserar domstolen på det specifika barnets unika situation och om denna ryms inom LVU:s tillämpningsområde. För det andra så finner jag exempel på när domstolen lägger stor vikt vid det ”ensamkommande barnets” speciella situation. Vid en sådan tillämpning så kan barnets erfarenheter av flykt och avsaknad av föräldrar eller nära släktingar innebära att tvångsvård anses nödvändigt. Men det kan också få motsatt effekt då liknande faktorer även fungerar som argument för att inte bevilja tvångsvård. Med mina resultat i åtanke och med hänsyn till att antalet ensamkommande barn som anländer till Sverige beräknas stiga kraftig även under 2015, menar jag att det finns anledning för både lagstiftare och domstol att analysera och beakta hur grundläggande rättsprinciper och avvägningar vid utdömande av samhällelig tvångsvård ska kunna upprätthållas även för dessa barn. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/4925158
- author
- Malmkvist, Joel LU
- supervisor
- organization
- alternative title
- One hundred years of solitude - Unaccompanied children's opportunity to get protection according to The Care of Young Persons Act (LVU).
- course
- LAGM01 20142
- year
- 2014
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- social and welfare law, rättssociologi, administrative law, socialrätt, förvaltningsrätt, Stretmo, textanalys, barnets bästa, barnkonventionen, barn, migration, UtL, SoL, omhändertagande, diskursanalys, LVU, ensamkommande barn, unaccompanied children
- language
- Swedish
- id
- 4925158
- date added to LUP
- 2015-01-31 11:46:26
- date last changed
- 2015-01-31 11:46:26
@misc{4925158,
abstract = {{Ongoing conflicts in Syria, Afghanistan, Somalia and Sudan has meant that the number of refugees worldwide has risen to levels not measured in decades. Children constitute a big part of these refugees, some of them fleeing their homes without a parent or a legal guardian. In a Swedish and international context these children are often referred to as ”unaccompanied”. This term referrers to the child’s special position in international research about migrant children as well as in Swedish welfare policies. The aim of my essay is to analyze how the term ”unaccompanied child” is filled with a content in the child’s contact with authorities and courts in Sweden. I focus on analyzing how children who have fled their native countries without parents or legal guardians are described in 42 judicial decisions from a number of County Administrative Courts (förvaltningsrätter) according to the Care of Young Persons Act (1990:52, LVU). I will also try to clarify how this description, together with judicial principals, affects the courts arguments and analysis of the unaccom-panied child. A legal sociological point of view influences my investigation, where the focus is not to investigate what is the law, rather then how the law is applied on an everyday basis. According to social constructivist theories about the importance of language in creating, organizing and maintaining a human understanding of the concept ”reality”, I analyze what is important in the courts creation of the ”unaccompanied child”, for example phrases used and disposition of the judgment. My results show two main starting points. First, there is an ambition of the Court to treat the unaccompanied child as ”any other child”, focusing on how the child’s situation is covered by the scope of LVU. Such a starting point takes less interest with the specific situation that the unaccompanied child’s position constitutes. Secondly, I find several exam-ples when the Court attaches great importance of the unaccompanied child´s specific situation. In these cases the unaccompanied child’s historical experi-ences function as a reason for both granting and denying compulsory care. The Courts main argument for granting care according to LVU is consequently divided into two parts. In this remark there´s no such thing as a uniform standards on how the children’s experience of fleeing there native country shall be processed inside the four walls of the Court. With these results in mind and with the numbers of unaccompanied children continuing to rise during 2015, I mean that there are reasons for the court to analyze and consider how fundamental legal principals are maintained when the matter concerns an unaccompanied child.}},
author = {{Malmkvist, Joel}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Hundra år av ensamhet - Om ensamkommande barns möjlighet till skydd enligt LVU.}},
year = {{2014}},
}