Advanced

Responsibility to protect - krävs säkerhetsrådets godkännande?

Petersson, Sara LU (2014) LAGF03 20142
Faculty of Law
Department of Law
Abstract (Swedish)
Responsibility to Protect is a principle that has developed from a report written by ICISS in 2001. The report was inspired by a statement of Kofi Annan where he questioned how the international community would stop another incident like Rwanda or Srebrenica.
Since then many situations have occurred that has challenged the concept of R2P.
The debate about humanitarian interventions based on international customary law has been going on for a long time. R2P is a new attempt to create a sustainable international framework for situations such as genocide, war crimes, ethnic cleansing and crimes against humanity.
Each state has a primary responsibility to protect its population, but if a state is failing or unwilling to do so, a secondary... (More)
Responsibility to Protect is a principle that has developed from a report written by ICISS in 2001. The report was inspired by a statement of Kofi Annan where he questioned how the international community would stop another incident like Rwanda or Srebrenica.
Since then many situations have occurred that has challenged the concept of R2P.
The debate about humanitarian interventions based on international customary law has been going on for a long time. R2P is a new attempt to create a sustainable international framework for situations such as genocide, war crimes, ethnic cleansing and crimes against humanity.
Each state has a primary responsibility to protect its population, but if a state is failing or unwilling to do so, a secondary responsibility enters for the international community. This responsibility can be achieved through prevention, direct or restorative actions. Direct action can take the expression of military intervention and during this essay I will focus on that. International law and politic can sometimes be very difficult to separate. When a military intervention under the R2P is in question, where should a state or organization turn to in order to get authorization?
My conclusion is that the Security Council is the only way for authorization of a military intervention under R2P, even though the experiences from the last fifteen years tell us that it sometimes can be very challenging. There is a problem in how the Security Council has handled R2P situations, though the alternatives to the Security Council have failed to provide any better way of handling tough and often very complex situations.

Responsibility to protect är en princip som har sina rötter i en rapport skriven av ICISS under 2001. Rapporten byggde på ett uttalande från dåvarande generalsekreterare Kofi Annan där han ifrågasätter hur världssamfundet ska agera i framtiden för att stoppa humanitära katastrofer som i Rwanda, eller Srebrenica.
Debatten om hur en humanitär intervention ska gå till har pågått under lång tid och fått stöd i folkrättens sedvanerätt. R2P är ett nytt försök att skapa ett hållbar internationellt regelverk för de situationer då humanitära katastrofer riskerar att inträffa, såsom folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning eller brott mot mänskligheten.
Varje stat har genom statssuveräniteten ett primärt ansvar att skydda sin befolkning, men om en stat inte kan eller vill detta träder ett sekundärt ansvar in för världssamfundet. Ett sådant ansvar enligt R2P kan ske genom förebyggande, direkta eller återuppbyggande åtgärder. De direkta åtgärderna kan ta sig i uttryck av militära interventioner och det är det som den här uppsatsen kommer fokusera på.
Internationell rätt och politik är ibland svåra att åtskilja. När en militär intervention under R2P blir aktuell, var ska en stat eller organisation vända sig för att få tillstånd att utföra denna? Behövs det auktorisering?
Min slutsats är att endast FN:s säkerhetsråd kan auktorisera en R2P, samtidigt som det finns problematik kring detta. Säkerhetsrådet har inte alltid levt upp till förväntningarna från världssamfundet under R2P-situationer, samtidigt som de alternativ till säkerhetsrådet som uppkommit under 2000-talet inte har utgjort något bättre alternativ. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Petersson, Sara LU
supervisor
organization
course
LAGF03 20142
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
folkrätt, public international law, responsibility to protect
language
Swedish
id
4925296
date added to LUP
2015-01-28 16:10:41
date last changed
2015-01-28 16:10:41
@misc{4925296,
  abstract     = {Responsibility to Protect is a principle that has developed from a report written by ICISS in 2001. The report was inspired by a statement of Kofi Annan where he questioned how the international community would stop another incident like Rwanda or Srebrenica.
Since then many situations have occurred that has challenged the concept of R2P.
The debate about humanitarian interventions based on international customary law has been going on for a long time. R2P is a new attempt to create a sustainable international framework for situations such as genocide, war crimes, ethnic cleansing and crimes against humanity.
Each state has a primary responsibility to protect its population, but if a state is failing or unwilling to do so, a secondary responsibility enters for the international community. This responsibility can be achieved through prevention, direct or restorative actions. Direct action can take the expression of military intervention and during this essay I will focus on that. International law and politic can sometimes be very difficult to separate. When a military intervention under the R2P is in question, where should a state or organization turn to in order to get authorization?
My conclusion is that the Security Council is the only way for authorization of a military intervention under R2P, even though the experiences from the last fifteen years tell us that it sometimes can be very challenging. There is a problem in how the Security Council has handled R2P situations, though the alternatives to the Security Council have failed to provide any better way of handling tough and often very complex situations.

Responsibility to protect är en princip som har sina rötter i en rapport skriven av ICISS under 2001. Rapporten byggde på ett uttalande från dåvarande generalsekreterare Kofi Annan där han ifrågasätter hur världssamfundet ska agera i framtiden för att stoppa humanitära katastrofer som i Rwanda, eller Srebrenica.
Debatten om hur en humanitär intervention ska gå till har pågått under lång tid och fått stöd i folkrättens sedvanerätt. R2P är ett nytt försök att skapa ett hållbar internationellt regelverk för de situationer då humanitära katastrofer riskerar att inträffa, såsom folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning eller brott mot mänskligheten.
Varje stat har genom statssuveräniteten ett primärt ansvar att skydda sin befolkning, men om en stat inte kan eller vill detta träder ett sekundärt ansvar in för världssamfundet. Ett sådant ansvar enligt R2P kan ske genom förebyggande, direkta eller återuppbyggande åtgärder. De direkta åtgärderna kan ta sig i uttryck av militära interventioner och det är det som den här uppsatsen kommer fokusera på.
Internationell rätt och politik är ibland svåra att åtskilja. När en militär intervention under R2P blir aktuell, var ska en stat eller organisation vända sig för att få tillstånd att utföra denna? Behövs det auktorisering?
Min slutsats är att endast FN:s säkerhetsråd kan auktorisera en R2P, samtidigt som det finns problematik kring detta. Säkerhetsrådet har inte alltid levt upp till förväntningarna från världssamfundet under R2P-situationer, samtidigt som de alternativ till säkerhetsrådet som uppkommit under 2000-talet inte har utgjort något bättre alternativ.},
  author       = {Petersson, Sara},
  keyword      = {folkrätt,public international law,responsibility to protect},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Responsibility to protect - krävs säkerhetsrådets godkännande?},
  year         = {2014},
}