Den privata äganderätten och miljöskyddet - En studie av intrångsersättning enligt 31 kapitlet 4 § miljöbalken

Abstract (Swedish)

Denna uppsats syftar till att undersöka regleringen om intrångsersättning i miljöbalken och när en markägare har rätt till ersättning enligt regleringen i 31 kapitlet 4 § miljöbalken. Jag kommer att undersöka hur utvecklingen har sett ut sedan bestämmelserna infördes. Vidare kommer en diskussion om den privata äganderätten i förhållande till miljöbalkens syfte att föras.

Det regleras i miljöbalken att en markägare som har lidit av ett intrång i rådigheten över sin mark på grund av ett beslut om att ett områdesskydd ska inrättas, har rätt till ersättning på grund av skadan som har orsakats av det beslutet. Denna ersättning bedöms enligt expropriationsreglerna i ExpL. En markägares rätt till ersättning bestäms av att ett antal begrepp, dessa är att det ska vara ett avsevärt försvårande av markanvändningen på en berörd del av fastigheten.

Ersättningen utgår till både markägare och till ett annat subjekt som har en särskild rätt i marken, exempelvis en arrendator, innehavare av servitut eller en hyresrättsinnehavare. De som innehar särskilda rätter ska behandlas på samma sätt som markägaren behandlas och de har rätt till ersättning även om det inte uttryckligen är deras rätt som blir föremål för intrånget utan att den påverkas utav intrånget i äganderätten. Ersättning kommer att utgå med 125 procent av marknadsvärdeminskningen till markägaren, det kan även finnas möjlighet att utfå ersättning för bortfall av förväntad vinst vilket illustreras av praxis. Vad gäller ersättning till annan än markägaren så är svaret inte lika klart här, det beror på vad det är för rätt subjektet innehar och svaren tycks vara otydliga.

Under tiden intrångsersättning har existerat har den även utvecklats i takt med samhället och dess syn på både miljö och privat äganderätt. Den har varit så gott som uteslutande beroende av utvecklingen av expropriationsinstitutets utveckling och under senare tid kan man se tydliga drag åt att den privata äganderätten är vad som premieras och att miljöåtgärder prioriteras lägre än äganderätten. Ersättningar har höjts i expropriationslagen utan några större betänkligheter kring hur miljöbalkens regler påverkats av detta. Dessa förändringar har möts av olika reaktioner beroende på vilka värden man sätter främst, de har delvis kritiserats på grund av att de försvårar vidtagandet av miljöskyddsåtgärder och dels hyllats för att de stärker individens äganderätt.

Även om ersättningsrätten har gått ett steg längre för att stärka markägarens rättigheter har dock inte kriterierna för att bedöma om ett intrång har skett ändrats nämnvärt med tiden utan de har förblivit lika med de ursprungliga reglerna. Frågan kvar står dock huruvida Högsta domstolens framtida praxis kommer utvidga begreppet pågående markanvändning, efter vad jag har kommit fram till i uppsatsen så är det ej troligt. Jag tycker att begreppet pågående markanvändning redan är tillräckligt omfattande och bör ej utvidgas.

Popular Abstract

This paper aims to investigate the regulation for compensation in the environmental code and investigate when a landowner is entitled to compensation under the rules in chapter 31 § 4 of the Swedish Environmental Code. I will examine what the development has been like since the rules were introduced. In addition, a discussion of private property rights in relation to the purpose of the Environmental Code will be held.

According to the Environmental act a landowner who has suffered from a restriction of the control over their land has the right to compensation if this intrusion is due to a decision to undertake environmental protection measures on their land. This compensation is assessed according to the expropriation rules of the Swedish Expropriation Act. A landowner is entitled to compensation determined by a number of concepts; these are that there should be a significant aggravation to the way the property can be used in the parts that are affected by the restriction of control.

Both landowners and other subjects who have a special right to the land, such as a leaseholder, holder of an easement or a tenancy holder have the right to compensation. Those who hold special rights shall be treated in the same way as the landowner is treated and they are entitled to compensation even if the intrusion doesn’t first and foremost affect their right but in fact the landowners right. The compensation for an intrusion will be 125 percent of the market value reduction to the landowner; it may also be possible to obtain compensation for loss of anticipated profits as illustrated by the practice of law. When it regards compensation to other than the landowner, the answer is not as clear here, it depends on what kind of special right the subject holds and the answers seem to be a bit unclear.

Meanwhile intrusion compensation has existed; it has also evolved with society and its view on both the environment and private property. It has been almost exclusively dependent on the development of the expropriation institute's development and in recent times, one can see clear that private ownership is what is rewarded and that environmental measures are prioritized lower than ownership. The compensation has been raised in the Expropriation Act without any major concerns about how the Environmental Code is affected by this. These changes have met with different reactions depending on what values are important to the critic. The changes have partly been criticized on the grounds that they hamper the adoption of environmental protection measures but also hailed for the strengthening of private property rights.

Although compensation rules in the Swedish Expropriation Act has gone a step further to strengthen the landowner's rights, the criteria for assessing whether an intrusion has occurred hasn’t significantly changed over time, they have remained fairly the same as the original rules. The question remains, however, whether the Swedish Supreme Court's future practice will extend the concept of ongoing use of land. From what I have found in the materials I have studied in the process of writing this paper it is not likely. I think the concept of ongoing use of land is already sufficiently comprehensive and should not be further extended.

• author: Bergström, Rickard
• supervisor: Annika Nilsson
• organization: Department of Law
• alternative title: Private ownership and protection of the environment - A study of the right to compensation regulated in chapter 31 of the Swedish Environmental Code
• course: JURM02 20142
• year: 2015
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• language: Swedish
• id: 4926517
• date added to LUP: 2015-02-16 14:40:13
• date last changed: 2015-02-16 14:40:13