Framtagning av en mätmetod för att kunna uppskatta allmänhetens krisberedskap

Abstract

Swedish civil contingency preparedness relies on that citizens to a large extent themselves prepare for contingencies. On the other hand studies show that the public expects that authorities takes a much larger responsibility during contingencies than ever before. This thesis aims to develop a method for measuring public contingency preparedness. The purpose will be to determine if the responsibility that Swedish authorities accredit citizens during contingencies has resulted in an actual preparedness among the public. The developed method has been applied in municipality of Landskrona and reveals a poor public preparedness. With the current level preparedness it is unlikely that the public during a crisis can meet the authorities’ expectations.

Abstract (Swedish)

Det svenska civilsamhällets krisberedskap bygger på att medborgaren tar ett stort egenansvar och själv förmår att delvis klara sig själv under samhällskriser. Samtidigt tyder studier på att allmänheten idag förväntar sig att myndigheter tar ett ännu större ansvar både före och under kriser. Detta examensarbete syftar till att ta fram en mätmetod för att kunna uppskatta allmänhetens materiella beredskap inför kriser. Syftet blir indirekt att undersöka om det egenansvar som myndigheter förutsätter av allmänheten i praktiken har omsatts i en krisberedskap. Den framtagna mätmetoden har applicerats i Landskrona stad och visar på en undermålig materiell beredskap bland de tillfrågade. Det förefaller något tveksamt att allmänheten kan uppfylla de krav på egenansvar som civilsamhällets krisberedskap förutsätter.

Popular Abstract (Swedish)

Allmänhetens krisberedskap
”Du vet, jag klarar mig, jag har ju gjort värnplikten, men Ann-Louise och barnen… ah det vetifan” – Landskronabo angående hushållets krisberedskap
Som medborgare har du själv det främsta ansvaret för din egen säkerhet och egendom. Helt utlämnad till din egen förmåga när faran är framme är du såklart inte. Börjar det exempelvis brinna i ditt boende finns det offentliga resurser i form av räddningstjänsten som rycker in. Vid vanligt förekommande risker i samhället så som husbränder blir ansvarsfördelningen mellan stat och individ ganska tydlig. För större och mer omfattande samhällsrisker, till exempel vid långvariga elavbrott blir dock denna gränsdragning något mer komplicerad. Utgångspunkten i lagstiftningen är den samma, det offentliga förväntar sig att medborgaren ska kunna hantera sin egen situation och själv tillgodose sina behov i ett initialt skede av kriser. Det svenska civilsamhällets krisberedskap bygger mycket på att medborgarna tar ett stort eget ansvar. De begränsade offentliga resurser som finns ska främst användas till att hjälpa de mest utsatta och svaga i samhället. Frågan är dock vad allmänheten förväntar sig under större kriser?
Både svensk och internationell forskning tyder på att allmänheten förväntar sig att det offentliga tar ett ännu större ansvar än tidigare under kriser. En föreställning som rimmar dåligt med hur det svenska civilsamhällets krisberedskap är tänkt att fungera idag med att medborgaren ska ta ett stort egenansvar. Tanken med detta examensarbete var att mäta vilken krisberedskap allmänheten faktiskt har. Kan allmänheten i dagsläget, precis som myndigheter förväntar sig, själv förmå att tillgodose sina egna behov i ett initialt skede av kriser? För att undersöka detta samlades data in från 210 hushåll i Landskrona stad genom en enkätstudie. I enkäten efterfrågades bland annat hushållens materiella beredskap inför samhällskriser. Utgångspunkten var att hushållet själv skulle kunna tillgodose sina basala behov i 72 timmar genom att ha ett förråd av mat och vatten, en batteridriven radio, ett spritkök samt medicin om behovet fanns.
Beredskapen bland de tillfrågade hushållen i Landskrona visade sig vara övergripande låg, 77 % hade tre eller färre av de fem efterfrågade föremålen hemma. I samband med enkätundersökningen genomfördes även en intervju med beredskapsplanerarna på kommunen. Syftet var att utröna hur långt de ansåg att medborgarens egenansvar sträckte sig under kriser. Deras tolkning var att individens egenansvar var mycket långtgående. Kommunen ansåg att den enbart hade ansvar för individer som omfattades av sociallagstiftningen. Den absoluta majoriteten av kommuninvånarna förväntades därmed kunna klara sig själva under exempelvis längre elavbrott. Slutsatserna från detta examensarbete blir att det finns en viss svaghet i hur civilsamhällets krishantering är utformad i nuläget. Främst med avseende på den undermåliga materiella krisberedskapen bland hushållen. Den är även högst oklart om allmänheten ens känner till vilket egenansvar som det offentliga och lagstiftningen tillskriver individen.

• author: Holmstedt Jönsson, Olov
• supervisor: Kerstin Eriksson; Henrik Hassel
• organization: Division of Risk Management and Societal Safety; Risk Management and Safety Engineering (M.Sc.Eng.)
• alternative title: Development of a method for measuring citizen disaster preparedness
• course: VBR920 20142
• year: 2015
• type: H2 - Master's Degree (Two Years)
• subject: Technology and Engineering; Social Sciences
• keywords: Disaster preparedness, public preparedness, citizen responsibility
• report number: TVRH-5005
• other publication id: ISRN: LUTVDG/TVRH-5005-SE
• language: Swedish
• id: 5153353
• date added to LUP: 2015-03-12 08:34:45
• date last changed: 2020-12-03 14:26:10