Privat övervakning av EU:s antitrustregler genom kollektiv prövning

Abstract (Swedish)

Genom att tolka primärrätten har EU-domstolen fastställt att varje person som drabbats av skada till följd av företags överträdelser av EU:s antitrustregler (s.k. konkurrensskada) har en rätt att söka ersättning för sådan skada. Utformningen av hur rätten ska säkerställas har länge legat på EU:s medlemsländers bord. Under 2005 tog EU-lagstiftaren de första initiativen till att skapa ett harmoniserat regelverk för rätten att söka ersättning för konkurrensskador. I EU-rättsliga förarbeten konstaterades då att konsumenter inom EU inte har någon möjlighet att söka ersättning för små spridda konkurrensskador p.g.a. bristande ekonomiska incitament. För att göra det möjligt för konsumenter att söka ersättning för sådana skador har det i EU:s förarbeten och av doktrin föreslagits att en gemensam reglering om kollektiv prövning ska upprättas. Regleringen uteblev och i dess ställe tillkom 2013 en rekommendation. Ett direktiv om rätten att söka ersättning för konkurrensskador har nyligen antagits. Direktivet ska vara införlivat före 2017.
Mina syften med detta arbete har framförallt varit två. Först har jag ämnat utröna vad syftet med rätten att söka ersättning för konkurrensskador är, för att sedan diskutera vad syftet med att möjliggöra för konsumenter att söka ersättning för små spridda konkurrensskador kan vara. Därutöver har jag haft avsikten att undersöka hur en reglering av rätten att söka skadestånd eller kollektiv prövning förhåller sig till det EU-rättsliga ramverket, för att kunna identifiera om det är möjligt att skapa en effektiv reglering för kollektiv prövning på EU-nivå inom detta ramverk.
En viktig slutsats som görs i arbetet är att syftet med att möjliggöra för konsumenter att erhålla ersättning för små spridda konkurrensskador är upprätthålla effekten av EU:s antitrustregler. Detta betyder att syftet i första hand inte är att kompensera skadedrabbade utan snarare att överträdare av antitrustreglerna ska kunna hållas fullständigt ansvariga för skador som de orsakat. En reglering om kollektiv prövning bör ta fasta på detta syfte.
Vidare har identifieras att det råder en motsättning mellan rätten att söka ersättning för konkurrensskador och myndigheters möjlighet att upptäcka, förhindra och bötfälla överträdare av konkurrensreglerna med så kallade eftergiftsprogram. Eftergiftsprogrammen syftar till att upptäcka karteller genom att under vissa förutsättningar erbjuda kartelldeltagare immunitet från sanktionsavgifter. EU-domstolen har framhållit att det inte är förenligt med rätten att söka ersättning för konkurrensskador att kategoriskt neka tillgång till handlingar som inkommit i enlighet med sådana program. EU-lagstiftaren försöker genom det nya direktivet upphäva EU-domstolens förbud – Min slutats är här att direktivet inte kan upphäva förbudet eftersom sekundärrätt inte får begränsa primärrätt.
Oberoende av förbudet anser jag att det inom det EU-rättsliga ramverket finns goda förutsättningar för att skapa en effektiv reglering för kollektiv prövning. Däremot verkar det finnas politiska hinder mot att göra så.

Abstract

By interpretation of the antitrust rules in the EU primary law the ECJ has determined that any person who has suffered loss due to a breach of the those rules have the right to seek damages. For a long time it was up to the member states to make sure that this right was sufficiently protected. In 2005 the EU legislator began a harmonization initiative for this right. In the preparatory acts it was deemed that consumers are unable to obtain redress for small and scattered damages.
The main problem lies in the lack of economic incentives to initiate such claims. In the preparatory works and the doctrine a regulation for collective redress has been put forward as the solution to the problem. In 2013 the anticipated regulation took the form of a recommendation instead. However, very recently a directive has been adopted on the right to seek damages for breach of the EU antitrust rules. The directive should be incorporated before 2017. I have mainly had two goals with this paper. The first goal was to establish the rationale behind the right to seek damages for breach of the EU antitrust rules. In doing so I would then be able to discuss what the purpose for enabling consumers to seek compensation for small and scattered damages are. The second purpose was to determine how a regulation of the right to damages or collective redress would fit into the legislative framework of the EU. I did this in order to discuss if it is possible to create an effective regulation for collective redress at EU level within such a framework.
One important conclusion that I make in this paper is that the main goal of compensating consumers who have suffered small and scattered damages following breach of EU antitrust rules is to maintain the efficiency of those rules. In turn, this means that the primary goal for enabling consumers to seek damages through collective redress is not to compensate the consumers. Instead the main goal is to be able to hold companies in breach of the antitrust rules fully accountable for all harm they have caused. Thus, when considering a regulation of collective redress, this purpose should be accounted for.

• author: Andersson, Otto
• supervisor: Jörgen Hettne
• organization: Department of Law
• alternative title: Private Enforcement of EU Antitrust Rules by Collective Redress
• course: JURM02 20142
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: EU-rätt, konkurrensrätt, skadeståndsrätt, Privat övervakning, Offentlig övervakning, kollektiv prövning, grupptalan, Eftergiftsprogram, Direkt effekt, Opt-out
• language: Swedish
• id: 5154219
• date added to LUP: 2015-04-02 12:09:20
• date last changed: 2015-04-02 12:09:20