I gränslandet mellan flexibilitet och rättssäkerhet - om socialt nedbrytande beteende i 3 § LVU
(2015) LAGF03 20151Faculty of Law
Department of Law
- Abstract (Swedish)
- Barn och unga är en mycket utsatt grupp individer för vilka samhället har ett särskilt ansvar att ge stöd och skydd. Utgångspunkten är att sådant stöd ges i frivilliga former, men under vissa förutsättningar kan detta ske tvångsvis med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Enligt lagens 3 § kan ett tvångsingripande aktualiseras då den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom ett socialt nedbrytande beteende. Enligt förarbeten ska med rekvisitet ”socialt nedbrytande beteende” förstås sådant beteende som strider mot samhällets grundläggande normer. I praxis har begreppet utvidgats till att i vissa fall även kunna omfatta aggressivt beteende. Beteenden som är en typisk... (More) - Barn och unga är en mycket utsatt grupp individer för vilka samhället har ett särskilt ansvar att ge stöd och skydd. Utgångspunkten är att sådant stöd ges i frivilliga former, men under vissa förutsättningar kan detta ske tvångsvis med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Enligt lagens 3 § kan ett tvångsingripande aktualiseras då den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom ett socialt nedbrytande beteende. Enligt förarbeten ska med rekvisitet ”socialt nedbrytande beteende” förstås sådant beteende som strider mot samhällets grundläggande normer. I praxis har begreppet utvidgats till att i vissa fall även kunna omfatta aggressivt beteende. Beteenden som är en typisk yttring av en psykisk störning har däremot inte ansetts kunna utgöra ett socialt nedbrytande beteende.
Syftet med uppsatsen har varit att peka på de problem som ur ett rättssäkerhetsperspektiv kan finnas med rekvisitet ”socialt nedbrytande beteende”. Jag har funnit att rekvisitet i sig är tämligen vagt och att förarbetsuttalanden och rättspraxis endast i begränsad utsträckning bidrar till att förtydliga innebörden av det. Min uppfattning är därför att rekvisitet inte i sig tillförsäkrar den unges rättssäkerhet i tillräcklig mån. Rättsosäkerheten framstår enligt min mening som särskilt stor i de fall då den unge har någon form av psykisk störning, främst p.g.a. de bedömningssvårigheter som domstolen i dessa fall konfronteras med.
Även om rättsosäkerheten med avseende på just ”socialt nedbrytande beteende” är påtaglig blir min slutsats att det skulle vara mycket svårt att utforma rekvisitet på ett mer precist sätt och samtidigt upprätthålla lagens syfte att skydda barn och unga. En översyn av lagen bör dock göras för att bättre kunna skydda unga som har en psykisk störning samt för att undersöka vilka andra rättssäkerhetsgarantier LVU erbjuder. (Less) - Popular Abstract
- Children and young people constitute an especially vulnerable group of individuals to whom society has a particular responsibility to provide support and protection. The basic idea for the social welfare in Sweden is that such support is given on a voluntary basis. However under certain conditions forced interventions against the individual has been considered a necessary way of action. The means of which this can be done is regulated in the Care of Young Persons Act (LVU).
The question of a compulsory intervention is, pursuant to 3 § LVU, to be raised when children and young people expose their health or development to a substantial risk of damage due to a socially disrupted behavior. According to the preparatory works the... (More) - Children and young people constitute an especially vulnerable group of individuals to whom society has a particular responsibility to provide support and protection. The basic idea for the social welfare in Sweden is that such support is given on a voluntary basis. However under certain conditions forced interventions against the individual has been considered a necessary way of action. The means of which this can be done is regulated in the Care of Young Persons Act (LVU).
The question of a compulsory intervention is, pursuant to 3 § LVU, to be raised when children and young people expose their health or development to a substantial risk of damage due to a socially disrupted behavior. According to the preparatory works the prerequisite “socially disrupted behavior” is intended to cover all such behaviors that deviates from society’s fundamental norms. In practice the prerequisite has been extended, in some situations, to also include aggressive behavior. Behaviors that are manifestations of a mental disorder have however not been regarded as such socially disrupted behaviors as referred to in 3 § LVU.
The aim of this essay has been to illustrate the problems that the prerequisite “socially disrupted behavior” may give rise to from a perspective of legal security. I have found that the prerequisite is rather vague, and that the preparatory works and the case law only to a limited extent contribute to clarifying the meaning of it. My opinion is therefore that the prerequisite does not as such ensure the legal security in a satisfying manner. This insecurity is in my view especially apparent in cases where the individual has some sort of mental disorder, primarily due to the assessment difficulties that the court in these cases is confronted with.
Even if the legal security with regard to the prerequisite in question is unsatisfying, I have come to the conclusion that it would be very difficult to phrase the prerequisite more definitely and still maintain the aim of the LVU, which is to protect children and young people. Nevertheless the LVU should become the subject of review in the purpose of looking into how individuals with a mental disorder can be better protected through the LVU, and what other means of ensuring children’s and young people’s legal security the LVU provides. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/5430928
- author
- Nilsson, Tilda LU
- supervisor
- organization
- course
- LAGF03 20151
- year
- 2015
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- Förvaltningsrätt, socialrätt.
- language
- Swedish
- id
- 5430928
- date added to LUP
- 2015-07-06 09:53:09
- date last changed
- 2015-07-06 09:53:09
@misc{5430928,
abstract = {{Barn och unga är en mycket utsatt grupp individer för vilka samhället har ett särskilt ansvar att ge stöd och skydd. Utgångspunkten är att sådant stöd ges i frivilliga former, men under vissa förutsättningar kan detta ske tvångsvis med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Enligt lagens 3 § kan ett tvångsingripande aktualiseras då den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom ett socialt nedbrytande beteende. Enligt förarbeten ska med rekvisitet ”socialt nedbrytande beteende” förstås sådant beteende som strider mot samhällets grundläggande normer. I praxis har begreppet utvidgats till att i vissa fall även kunna omfatta aggressivt beteende. Beteenden som är en typisk yttring av en psykisk störning har däremot inte ansetts kunna utgöra ett socialt nedbrytande beteende.
Syftet med uppsatsen har varit att peka på de problem som ur ett rättssäkerhetsperspektiv kan finnas med rekvisitet ”socialt nedbrytande beteende”. Jag har funnit att rekvisitet i sig är tämligen vagt och att förarbetsuttalanden och rättspraxis endast i begränsad utsträckning bidrar till att förtydliga innebörden av det. Min uppfattning är därför att rekvisitet inte i sig tillförsäkrar den unges rättssäkerhet i tillräcklig mån. Rättsosäkerheten framstår enligt min mening som särskilt stor i de fall då den unge har någon form av psykisk störning, främst p.g.a. de bedömningssvårigheter som domstolen i dessa fall konfronteras med.
Även om rättsosäkerheten med avseende på just ”socialt nedbrytande beteende” är påtaglig blir min slutsats att det skulle vara mycket svårt att utforma rekvisitet på ett mer precist sätt och samtidigt upprätthålla lagens syfte att skydda barn och unga. En översyn av lagen bör dock göras för att bättre kunna skydda unga som har en psykisk störning samt för att undersöka vilka andra rättssäkerhetsgarantier LVU erbjuder.}},
author = {{Nilsson, Tilda}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{I gränslandet mellan flexibilitet och rättssäkerhet - om socialt nedbrytande beteende i 3 § LVU}},
year = {{2015}},
}