It is time to eliminate forced labour - An analysis of the Protocol and the Recommendation (2014) to the ILO Forced Labour Convention

Abstract (Swedish)

Denna uppsats utforskar Protokoll till Konvention nr 29 (P029) och rekommendation nr 203 om tvångsarbete (R203). Syftet med denna uppsats är att svara på följande frågor, vad skiljer Protokollet och Rekommendationen från ILO Konventionerna om tvångsarbete i skrift och omfång samt vilken inverkan kommer Protokollet och Rekommendationen att ha internationellt, nationellt i Sverige och nationellt i Thailand.

P029 och R203 innehåller flertalet innovativa synsätt och förslag till lösningar på problem gällande hantering av tvångsarbete. Syftet med instrumenten är att komplettera samt belysa och bemöta brister i genomförandet av Konvention nr 29. Detta är dock inte en lätt uppgift, ILOs senaste globala rapport visade på att cirka 21 miljoner människor är offer för tvångsarbete, en industri som sammanlagt genererar 150 miljarder USD i vinst varje år. Konvention nr 29 och Konvention nr 105 fastställer ”vem är ett offer”; P029 och R203 etablerar ”hur antalet offer kan minska”. Detta gör att alla fyra instrumenten är beroende av varandra. P029 försöker inte ändra definitionen av tvångsarbete, istället bekräftar P029 den befintliga definitionen av tvångsarbete i Konvention nr 29.

För att P029 och R203 ska kunna göra en praktisk och teoretisk skillnad internationellt, så måste länderna ha en välfungerande och effektiv implementering. Konceptet bakom P029 och R203 är utformat för att vara omfattande men samtidigt lättbegriplig och framförallt lätt att implementera samt genomföra. En sak som eventuellt kan göra stor skillnad praktiskt sett är den förändrade inriktningen från rena skyddsbestämmelser mot bestämmelser inriktade på förebyggande åtgärder samt ett uttalat fokus på grundorsakerna till tvångsarbete och de tidiga stadierna såsom under rekryteringsprocessen av tvångsarbete.

För att P029 och R203 ska kunna göra en praktisk och teoretisk skillnad i Sverige, så finns det för det första, ett stort behov av ett förtydligande mellan tvångsarbete och människohandel för enbart sexuella ändamål. Den svenska Rikspolisstyrelsens verkar inte skilja på dessa fenomen vilket skapar problem eftersom Rikspolisstyrelsen utför all nationell insamling av data på detta område. Sverige behöver fler resurser för att samla information och statistik för att kunna genomföra de förebyggande åtgärder som är nödvändiga enligt P029. Sverige har inte en nationell handlingsplan för tvångsarbete och enligt den svenska ILO kommitténs uttalande så är avsaknaden av en nationell handlingsplan den mest kritiska invändningen mot en svensk omedelbar ratificering av P029. Dock är slutsatsen att Sverige kommer att ratificera P029 inom en relativt nära framtid.

P029 och R203s påverkan och eventuella praktiska och teoretiska skillnader kommer se annorlunda ut i Thailand från i Sverige. Thailand ser på pappret ut som ett land som hanterar situationen med tvångsarbete väl, men när man tittar på Thailand utifrån statistiken, visar den att Thailand är ett av de värsta länderna i världen gällande tvångsarbete. Detta aktualiserar frågan om en ratificering av P029 skulle göra skillnad på ett praktiskt plan oavsett hur välskriven den är. Intervjuer gjorda med experterna på området visade att Thailand är mycket noga med sitt rykte, vilket gör att Thailand inte fullständigt erkänner Thailand problemet till sin fulla bredd och detta kan vara anledningen till att implementeringen är bristfälligt. Med en växande ekonomi och ökande efterfrågan på arbetare är Thailand en viktig destination för migrerande arbetstagare i regionen. Migrantarbetare omfattas av P029 oavsett invandringsstatus, men att dokumentera migrerande arbetstagare sker väldigt bristfälligt i Thailand. Återigen, måste implementering och genomförande fungera för att migrationsarbetarna ska få förbättringar rent praktiskt med hjälp av P029 och R203. Den thailändska Juntan har visat flera tendenser att de tar frågan angående bekämpning av människohandel på största allvar. Den senaste strategin angående bekämpning av människohandel har en liknande struktur som den i P029 och R203 och med stor sannolikhet har dessa instrument studerats när den thailändska Juntan tog fram sin strategi. Detta innebär att P029 och R203 förmodligen är indirekt påverkande i det thailändska rättssystemet.

Abstract

This master thesis examines the Protocol of 2014 to the Forced Labour Convention, 1930 (P029) and the Recommendation on supplementary measures for the effective suppression of forced labour (R203). The objective of this thesis is to answer the following questions: what differentiates the Protocol and the Recommendation from the Conventions 29 and 105 in text and scope? And; what impact will the Protocol and Recommendation have worldwide and nationally in Sweden and in Thailand?

P029 and R203 contain several innovative approaches regarding the handling of forced or compulsory labour reduction. The whole aim of the instruments is to address implementation gaps and supplement Convention No. 29. Nevertheless, this is not an easy task: the last ILO Global estimate showed that approximately 21 million people are victims of forced or compulsory labour, creating an industry with a profit of 150 billion USD. Convention No. 29 and Convention No. 105, which is the Convention concerning abolition of forced labour from 1957, both establish who the victim is; P029 and R203 establish how the number of victims can be reduced. Thus, all four instruments depend on one another, without changing their scope. P029 does not try to change the definition of forced or compulsory labour but, rather, reaffirms the existing one.

Implementation is key regarding the practical and theoretical impact that P029 and R203 will potentially have internationally. This is why P029 and R203 being very comprehensive and easily understandable are of great importance. What might be a difference in practice regarding P029 and R203 is the changed focus towards preventive measures and the explicit focus on root causes and early stages such as the recruitment.

Regarding the practical and theoretical impact that P029 and R203 will potentially have nationally in Sweden; firstly, there needs to be a clear differentiation between forced or compulsory labour and trafficking in persons for the purpose of sexual exploitation. The Swedish National Police Agency (SNPA) seems not to differentiating between both terms, which create further difficulties since the SNPA is the agency in charge of collecting data on this phenomenon. Sweden needs to put extra resources into gathering information and statistics with relevant disaggregation in order to fully be able to adopt the adequate preventive measures that are necessary according to P029. Sweden does not have a national plan of action on forced or compulsory labour and according to the Swedish ILO Committee Statement the lack of a national plan of action seems to be main obstacle to Sweden ratifying the P029 immediately. However, their conclusion is that Sweden will ratify P029 in the foreseeable future.

Regarding Thailand, the practical and theoretical impact that P029 and R203 will potentially have is an entirely different situation. Looking at Thailand’s judicial instrument and policies, Thailand looks like a country that is doing well. However, when looking at Thailand’s statistics, it is one of the worst countries in the world regarding forced or compulsory labour. This makes me question whether or not a ratification of P029 would make a difference on a practical level regardless of how well written it is and how fast Thailand ratifies it. Interviews made with experts Lisa Rende Taylor, Paul Buckley and Marja Paavilainen indicated that Thailand is very conscious about its reputation, and therefore reluctant to acknowledge full scope of the problem in the country, which influences the effectiveness of implementation. With a growing economy and increasing demand for workers Thailand is a key destination of migrant workers in the region. Migrant workers are covered by the P029 regardless of the immigration status; one of the issues in Thailand is the ineffectiveness regarding the documentation of migrant workers. But then again, the implementation needs to be working in order for the migration workers to get these improvements in practice. Nevertheless, the Thai Junta has shown several tendencies on taking the issue of combatting trafficking in persons very seriously. The latest strategy on anti-trafficking looked similar to the structure of P029 and R203 and there is a great possibility that these instruments were studied by the Thai Junta in the process of producing their strategy. This means that P029 and R203 have had great influence indirectly in the Thai legal system.

• author: Wetterö, Tova
• supervisor: Lee Swepston
• organization: Department of Law
• course: JURM02 20151
• year: 2015
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: arbetsrätt, labour law, international labour law, human rights, forced labour, ILO
• language: English
• id: 5431319
• date added to LUP: 2015-06-11 20:30:55
• date last changed: 2015-06-11 20:30:55