Tillräknelighet & Ansvarsförmåga - En kritisk granskning av SOU 2012:17
(2015) LAGF03 20151Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- Denna uppsats har haft som utgångspunkt att granska och utvärdera SOU 2012:17. SOU 2012:17 är det senaste inlägget i en debatt som pågått väldigt länge. SOU 2012:17 föreslår att det ska återinföras ett tillräknelighetsbegrepp i Sverige för att avgöra vem som ska ses som ansvarig för sina handlingar. Dock är det inte alla förslag i SOU 2012:17 som är ett steg framåt. Vissa av förslagen riskerar leda till en särbehandling och stigmatisering av personer som lider av psykisk sjukdom. Syftet med denna uppsats är att påvisa dessa brister i SOU 2012:17.
Sverige är ett av få jämförbara länder som saknar tillräknelighet i sin lagstiftning. Anledningen till detta står att finna i historien. Sverige hade under den tidigare strafflagen en... (More) - Denna uppsats har haft som utgångspunkt att granska och utvärdera SOU 2012:17. SOU 2012:17 är det senaste inlägget i en debatt som pågått väldigt länge. SOU 2012:17 föreslår att det ska återinföras ett tillräknelighetsbegrepp i Sverige för att avgöra vem som ska ses som ansvarig för sina handlingar. Dock är det inte alla förslag i SOU 2012:17 som är ett steg framåt. Vissa av förslagen riskerar leda till en särbehandling och stigmatisering av personer som lider av psykisk sjukdom. Syftet med denna uppsats är att påvisa dessa brister i SOU 2012:17.
Sverige är ett av få jämförbara länder som saknar tillräknelighet i sin lagstiftning. Anledningen till detta står att finna i historien. Sverige hade under den tidigare strafflagen en lagreglering som byggde på att det krävdes tillräknelighet för att kunna bli dömd för ett brott. Dock togs denna möjlighet bort vid införandet av brottsbalken 1965. Det gick inte längre att bli frikänd på grund av otillräknelighet, istället instiftades ett förbud mot att döma den som var allvarligt psykiskt sjuk till fängelse.
Detta sätt att behandla psykiskt störda lagöverträdare kritiserades. Det ansågs stämma dåligt överens med skuldprincipen att fälla någon till ansvar för en gärning som någon på grund av exempelvis en psykos inte kunde kontrollera. Därför gjordes det sedan slutet av 1900-talet gjorts flera försök att återinföra ett tillräknelighetsbegrepp.
SOU 2012:17 är som nämnts det senaste försöket att återinföra tillräknelighet i den svenska lagstiftningen. I SOU 2012:17 föreslås att den som lider utav ett av fyra grundtillstånd, exempelvis allvarlig psykisk störning, under vissa omständigheter ska kunna bli bedömd som otillräknelig och friad från ansvar. För att skydda samhället föreslås det också att den som blir bedömd som otillräknelig ska kunna bli omhändertagen i syfte att skydda samhället i vad som kallas för särskilda skyddsåtgärder.
Uppsatsen kommer fram till att det skulle vara bra att återinföra ett tillräknelighetsbegrepp i svensk lagstiftning. Kritik har dock riktats mot delar. Och uppsatsen anser att det finns fog för denna kritik. Eftersom särskilda skyddsåtgärder bara kan drabba personer med psykisk sjukdom pekar detta ut denna grupp som farlig. Den granskning som uppsatsen har gjort visar att så inte är fallet, psykiskt sjuk är inte farligare än andra grupper av människor. Detta leder till att psykiskt sjuka pekas ut som farliga, och fördomar i samhället mot denna grupp riskerar att befästas. Av denna anledning är SOU 2012:17 inte en bra lösning. (Less) - Popular Abstract
- The starting point of this essay was to analyze and evaluate SOU 2012:17. Which is the latest addition to a long-running debate. SOU 2012:17 suggests that the clause of accountability should be re-introduced to Swedish law, this to more clearly decide who can be held accountable for their crimes and who cannot. Although, not all of the suggestions put forth in SOU 2012:17 are a step forward. Indeed some of them are presenting more of a risk that people with mental disorders will be stigmatized or receive special treatment compared to others. So the overarching goal of this essay is to show these flaws in SOU 2012:17.
Sweden is one of few comparable countries who does not have accountability or capacity for liability in its legislation.... (More) - The starting point of this essay was to analyze and evaluate SOU 2012:17. Which is the latest addition to a long-running debate. SOU 2012:17 suggests that the clause of accountability should be re-introduced to Swedish law, this to more clearly decide who can be held accountable for their crimes and who cannot. Although, not all of the suggestions put forth in SOU 2012:17 are a step forward. Indeed some of them are presenting more of a risk that people with mental disorders will be stigmatized or receive special treatment compared to others. So the overarching goal of this essay is to show these flaws in SOU 2012:17.
Sweden is one of few comparable countries who does not have accountability or capacity for liability in its legislation. The main reason for this is a historical one, Swedish legislation used to include accountability, meaning that one would have to be able to held accountable in order to be sentenced to prison. However this was removed at the introduction of the penal system in 1965. You could no longer be set free because of unaccountability, instead a prohibition against sentencing gravely mentally disordered people to serve a prison sentence was introduced.
This manner of treating mentally disordered offenders was heavily criticized. It was not considered to align well with the principle of guilt that for example someone suffering an uncontrollable psychosis could be held accountable for his or her actions. Which is why at the end of the 1900's many attempts have been made to re-introduce accountability into the Swedish legislation.
SOU 2012:17 is, as has been mentioned earlier, the latest in these attempts to re-introduce accountability. In SOU 2012:17 it is suggested that someone who suffers from one of four different “base-conditions”, for example serious mental disorders, under some circumstances should be considered unaccountable for their actions in the eyes of the law. Though in order to protect society at large, individuals like this are to be looked after and removed from society in what is called “special precautionary measures”.
This essay comes to the conclusion that it would be a good idea to re-introduce accountability or capacity for liability into the Swedish legislation, however it also finds that the criticism directed at SOU 2012:17 are quite valid. Because “special precautionary measures” will only ever be applied to someone with a mental disorder, this sets them apart from society and suggests that they are more dangerous than someone who is not mentally ill. Which, as is proven in this essay, is simply not the case, someone who is mentally ill is in no way more dangerous than other groups of people in society. This could lead to certain biases already against the mentally ill being engrained in society. Because of this SOU 2012:17 is not a good solution (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/5431333
- author
- Linder, Christofer LU
- supervisor
- organization
- alternative title
- Accountability & Capacity for liability - A critical look at SOU 2012:17
- course
- LAGF03 20151
- year
- 2015
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- straffrätt, tillräknelighet, ansvarsförmåga, SOU 2012:17, psykiskt störda lagöverträdare
- language
- Swedish
- id
- 5431333
- date added to LUP
- 2015-07-06 09:27:26
- date last changed
- 2015-07-06 09:27:26
@misc{5431333,
abstract = {{Denna uppsats har haft som utgångspunkt att granska och utvärdera SOU 2012:17. SOU 2012:17 är det senaste inlägget i en debatt som pågått väldigt länge. SOU 2012:17 föreslår att det ska återinföras ett tillräknelighetsbegrepp i Sverige för att avgöra vem som ska ses som ansvarig för sina handlingar. Dock är det inte alla förslag i SOU 2012:17 som är ett steg framåt. Vissa av förslagen riskerar leda till en särbehandling och stigmatisering av personer som lider av psykisk sjukdom. Syftet med denna uppsats är att påvisa dessa brister i SOU 2012:17.
Sverige är ett av få jämförbara länder som saknar tillräknelighet i sin lagstiftning. Anledningen till detta står att finna i historien. Sverige hade under den tidigare strafflagen en lagreglering som byggde på att det krävdes tillräknelighet för att kunna bli dömd för ett brott. Dock togs denna möjlighet bort vid införandet av brottsbalken 1965. Det gick inte längre att bli frikänd på grund av otillräknelighet, istället instiftades ett förbud mot att döma den som var allvarligt psykiskt sjuk till fängelse.
Detta sätt att behandla psykiskt störda lagöverträdare kritiserades. Det ansågs stämma dåligt överens med skuldprincipen att fälla någon till ansvar för en gärning som någon på grund av exempelvis en psykos inte kunde kontrollera. Därför gjordes det sedan slutet av 1900-talet gjorts flera försök att återinföra ett tillräknelighetsbegrepp.
SOU 2012:17 är som nämnts det senaste försöket att återinföra tillräknelighet i den svenska lagstiftningen. I SOU 2012:17 föreslås att den som lider utav ett av fyra grundtillstånd, exempelvis allvarlig psykisk störning, under vissa omständigheter ska kunna bli bedömd som otillräknelig och friad från ansvar. För att skydda samhället föreslås det också att den som blir bedömd som otillräknelig ska kunna bli omhändertagen i syfte att skydda samhället i vad som kallas för särskilda skyddsåtgärder.
Uppsatsen kommer fram till att det skulle vara bra att återinföra ett tillräknelighetsbegrepp i svensk lagstiftning. Kritik har dock riktats mot delar. Och uppsatsen anser att det finns fog för denna kritik. Eftersom särskilda skyddsåtgärder bara kan drabba personer med psykisk sjukdom pekar detta ut denna grupp som farlig. Den granskning som uppsatsen har gjort visar att så inte är fallet, psykiskt sjuk är inte farligare än andra grupper av människor. Detta leder till att psykiskt sjuka pekas ut som farliga, och fördomar i samhället mot denna grupp riskerar att befästas. Av denna anledning är SOU 2012:17 inte en bra lösning.}},
author = {{Linder, Christofer}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Tillräknelighet & Ansvarsförmåga - En kritisk granskning av SOU 2012:17}},
year = {{2015}},
}