Han våldtog men friades - Uppsåtskravet vid våldtäkt och dess förenlighet med Europakonventionen om mänskliga rättigheter
(2015) LAGF03 20151Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- År 2004 fälldes Bulgarien i Europadomstolen för att inte tillhandahålla ett tillfredsställande skydd för våldtäkt och andra allvarliga kränkningar av den sexuella integriteten. Vilken relevans denna dom, MC v Bulgaria (Bulgariendomen), har för Sverige har diskuterats i relativt stor utsträckning. Den vanligaste uppfattningen är att konventionsstaterna givits utrymme att ensamt utforma sin lagstiftning, under förutsättning att denna, liksom dess tillämpning, de facto straffbelägger samtliga sexuella handlingar som företagits utan samtycke.
Uppsatsens syfte är att med bakgrund av denna dom belysa uppsåtsprövningen i våldtäktsmål och därefter undersöka om det vore lämpligt att kriminalisera ”oaktsam våldtäkt”.
Det svenska... (More) - År 2004 fälldes Bulgarien i Europadomstolen för att inte tillhandahålla ett tillfredsställande skydd för våldtäkt och andra allvarliga kränkningar av den sexuella integriteten. Vilken relevans denna dom, MC v Bulgaria (Bulgariendomen), har för Sverige har diskuterats i relativt stor utsträckning. Den vanligaste uppfattningen är att konventionsstaterna givits utrymme att ensamt utforma sin lagstiftning, under förutsättning att denna, liksom dess tillämpning, de facto straffbelägger samtliga sexuella handlingar som företagits utan samtycke.
Uppsatsens syfte är att med bakgrund av denna dom belysa uppsåtsprövningen i våldtäktsmål och därefter undersöka om det vore lämpligt att kriminalisera ”oaktsam våldtäkt”.
Det svenska våldtäktsbrottet kräver enligt 1 kap 2§ brottsbalken uppsåt som ansvarsgrund. Rent teoretiskt sett är uppsåtsbegreppet väldigt vidsträckt, men dess praktiska betydelse begränsas av de bevissvårigheter som kan uppkomma. Detta kan medföra situationer där objektivt bevisade våldtäkter går straffria, vilket också kan sägas illustreras genom hovrättsfallet B 409-14 ”Dominanssexfallet”. Det är emellertid möjligt att rättsfallet inte är ett resultat av bevissvårigheter utan av att uppsåtet tillämpats fel. Oavsett, kan det konstateras att uppsåtskravet medför att Sverige inte kan anses uppfylla de krav som ställs genom Bulgariendomen.
Problemen som uppstår i samband med sådana situationer som i B 409-14 väcker frågan om inte oaktsamhetsansvar för våldtäkt skulle kunna vara lämpligt. Dock kan varken bevissvårigheter eller feltillämpningar motivera ett sådant ansvar, om det inte finns andra skäl för att kriminalisera ”oaktsam våldtäkt”. Även om detta är något som inte har diskuterats i särskilt stor utsträckning i svensk rätt, har en del argument för och emot lyfts fram. Undersökningen av dessa visar att det finns skäl för att införa ett oaktsamhetsansvar. Ett sådant ansvar hade medfört att ett visst ansvar krävs av var och en att försäkra sig om att motparten är med på vad som sker i samband med samlag, och hade kunnat träffa sådana fall som idag faller utanför det straffbara området. Detta skulle kunna vara ett steg mot att uppfylla skyldigheterna enligt Bulgariendomen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/5431482
- author
- Dyberg, Amanda LU
- supervisor
- organization
- course
- LAGF03 20151
- year
- 2015
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- straffrätt, oaktsam våldtäkt, våldtäkt
- language
- Swedish
- id
- 5431482
- date added to LUP
- 2015-07-03 15:04:01
- date last changed
- 2015-07-03 15:04:01
@misc{5431482,
abstract = {{År 2004 fälldes Bulgarien i Europadomstolen för att inte tillhandahålla ett tillfredsställande skydd för våldtäkt och andra allvarliga kränkningar av den sexuella integriteten. Vilken relevans denna dom, MC v Bulgaria (Bulgariendomen), har för Sverige har diskuterats i relativt stor utsträckning. Den vanligaste uppfattningen är att konventionsstaterna givits utrymme att ensamt utforma sin lagstiftning, under förutsättning att denna, liksom dess tillämpning, de facto straffbelägger samtliga sexuella handlingar som företagits utan samtycke.
Uppsatsens syfte är att med bakgrund av denna dom belysa uppsåtsprövningen i våldtäktsmål och därefter undersöka om det vore lämpligt att kriminalisera ”oaktsam våldtäkt”.
Det svenska våldtäktsbrottet kräver enligt 1 kap 2§ brottsbalken uppsåt som ansvarsgrund. Rent teoretiskt sett är uppsåtsbegreppet väldigt vidsträckt, men dess praktiska betydelse begränsas av de bevissvårigheter som kan uppkomma. Detta kan medföra situationer där objektivt bevisade våldtäkter går straffria, vilket också kan sägas illustreras genom hovrättsfallet B 409-14 ”Dominanssexfallet”. Det är emellertid möjligt att rättsfallet inte är ett resultat av bevissvårigheter utan av att uppsåtet tillämpats fel. Oavsett, kan det konstateras att uppsåtskravet medför att Sverige inte kan anses uppfylla de krav som ställs genom Bulgariendomen.
Problemen som uppstår i samband med sådana situationer som i B 409-14 väcker frågan om inte oaktsamhetsansvar för våldtäkt skulle kunna vara lämpligt. Dock kan varken bevissvårigheter eller feltillämpningar motivera ett sådant ansvar, om det inte finns andra skäl för att kriminalisera ”oaktsam våldtäkt”. Även om detta är något som inte har diskuterats i särskilt stor utsträckning i svensk rätt, har en del argument för och emot lyfts fram. Undersökningen av dessa visar att det finns skäl för att införa ett oaktsamhetsansvar. Ett sådant ansvar hade medfört att ett visst ansvar krävs av var och en att försäkra sig om att motparten är med på vad som sker i samband med samlag, och hade kunnat träffa sådana fall som idag faller utanför det straffbara området. Detta skulle kunna vara ett steg mot att uppfylla skyldigheterna enligt Bulgariendomen.}},
author = {{Dyberg, Amanda}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Han våldtog men friades - Uppsåtskravet vid våldtäkt och dess förenlighet med Europakonventionen om mänskliga rättigheter}},
year = {{2015}},
}