Fällande dom till varje pris? En analys av penningtvättsbrottet och dispositionsförbudet ur ett rättssäkerhets- och effektivitetsperspektiv

Abstract

If money with illicit origins enters into circulation in the financial system it poses a threat to the mechanisms of the financial system. Financial Action Task Force have concluded that the Swedish legal requirements for combating money laundering is insufficient, and the organisation have advised Swedish authorities to effectuate preventive measures. Therefore, the Swedish legal system is not considered enough efficient to combat nor prevent money laundering.

Sweden has recently addressed the inefficient requirements to combat money laundering. On the 1st of July 2014, a new criminal Act, the Money Laundering Offences Act (2014:307) became statutory. The Money Laundering and Terrorist Financing Prevention Act (2009:62) was also changed. The aim of the research investigates how changes in Swedish regulations on combating money laundering affect national law. The efficiency in combating money laundering could be improved, however, they may also have an effect on the requirements of due process and predictability.

The deficiencies in the former criminal provision on money laundering, in chapter 9 6a§ and 7a§ of the Penal Code, were both complicated and difficult. This affected the predictability of the criminal provision on money laundering and decreased the application of offences. The new criminal provision on money laundering are more efficient but the effectiveness of the new Money Laundering Offences Act could improve. Since the Money Laundering and Terrorist Financing Prevention Act identifies other types of actions that a suspect later on can be prosecuted for, according to the Money Laundering Offences Act, there is a risk that the penalty for money laundering might be limited.

The new Money Laundering Offences Act, resulted in a change that made money laundering an own offence. Self-laundering (when the perpetrator to the predicate offence also commit money laundering) is now also a criminal offence. Prior to the Money Laundering Offences Act, self-laundering offenders were “co-punished” with predicate offence. One effect of the new offence might be that it contradicts the principle of: ne bis in idem. There is also a risk that the offence is conflicting with the right not to incriminate oneself. Another change is that there is no need for a prosecutor to provide information regarding predicate offence. This contributes to a more efficient way to combat money laundering, but it may also cause a less predictable enforcement.

In order to combat money laundering more effectively, a prohibition to temporarily stop suspicious transactions has been introduced in the Money Laundering and Terrorist Financing Prevention Act. This will give more time for the police and prosecutors to decide if investigation on money laundering should being. A decision about stopping a transaction cannot be appealed, which may contradict with the right of an effective remedy according to article 13 Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms.

The new criminal provision and new measures to prevent money laundering have resulted in a more effective system to combat money laundering. There is however a price that to pay for a more efficient system. In order to reach a higher number of convictions it might decrease the provisions of predictability and due process of law.

Popular Abstract (Swedish)

Penningtvätt utgör ett problem för samhällsekonomin, då det innebär ett hot mot det finansiella systemet om pengar med kriminellt ursprung hamnar i den legala ekonomin. Sveriges skydd för att kriminella tillgångar tvättas i den legala ekonomin har visat sig ineffektivt. Financial Action Task Force on money laundering har påpekat bristerna i svensk rätt och rekommenderat åtgärder då det inte finns tillräckligt effektiva åtgärder för att bekämpa penningtvätt.

Sverige har nyligen vidtagit åtgärder för att komma till rätta med de ineffektiva bestämmelserna om penningtvätt. Den 1 juli 2014 trädde lag (2014:307) om straff för penningtvättsbrott ikraft. Även ändringar i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism infördes. Utgångspunkten för uppsatsen är att utreda vilka effekter som den nya lagstiftningen medför. Effektiviteten att bekämpa brott kanske förbättras men detta kan påverka de krav på förutsebarhet som kan förväntas, frågan är om det är rimligt att eftersträva fällande dom till varje pris?

Bristerna i den tidigare straffrättsliga regleringen om penninghäleri i 9 kap 6a§ och 7§ Brottsbalk (1962:700) utgjordes av att lagstiftningen var komplicerad och svårtillgänglig. Detta medförde en minskad förutsebarhet vid tillämpningen och medförde att bestämmelserna inte användes i tillräcklig utsträckning. Effektiviteten att bekämpa brott har dock inte enbart höjts i den nya lagstiftningen. De administrativa bestämmelserna om åtgärder uppmärksammar andra typer av beteenden än de straffrättsliga bestämmelserna vilket begränsar effektiviteten i lagstiftningen.

De nya straffrättsliga bestämmelserna innebär att penningtvätt nu för första gången i svensk rätt utgör ett eget brott och självtvätt har kriminaliserats. Självtvätt, som innebär att den person som utför förbrottet också vidtar penningtvätten, var inte förut kriminaliserat i svensk rätt utan ansågs vara medbestraffat med förbrottet till penningtvätten. En av effekterna med kriminaliseringen av självtvätt är att det föreligger en risk att lagstiftningen kan strida mot principen om ne bis in idem. Självtvätt kan också innebära att det eventuellt finns en risk med att lagstiftningen kan anses strida mot principen att ingen ska behöva belasta sig själv. En annan förändring med de nya straffrättsliga bestämmelserna är att åklagare inte behöver styrka förbrottet till penningtvätt. Detta ger en större effektivitet att bekämpa penningtvätt men resulterar i en mindre förutsebarhet i tillämpningen av bestämmelserna.

För att effektivt bekämpa penningtvätt har ett nytt tvångsmedel införts i de administrativa bestämmelserna som ger möjlighet att tillfälligt kunna stoppa transaktioner. En av effekterna är att mer tid ges till polis och åklagare att utreda om det finns skäl att starta en förundersökning. Beslutet om att stoppa transaktioner är inte möjligt att överklaga vilket föranleder att det finns risk att lagen strider mot rätten till ett effektivt rättsmedel enligt art. 13 lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Resultatet av de straffrättsliga och administrativa bestämmelserna är ett mer effektivt system att bekämpa penningtvätt, men detta har ett pris att betala. Detta pris för att fler fällande domar kan ske, är en sänkning av förutsebarheten och rättssäkerheten.

• author: Frisell, Malin
• supervisor: Örnemark Hansen Helène
• organization: Department of Law
• alternative title: A conviction at all costs? - An analysis of the Money Laundering Offences Act and the Money Laundering and Terrorist Financing Prevention Act
• course: LAGM01 20151
• year: 2015
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, penningtvätt
• language: Swedish
• id: 5431917
• date added to LUP: 2015-06-09 12:53:57
• date last changed: 2015-06-09 12:53:57