Advanced

Om sanningen ska fram – En kritisk granskning av SOU 2014:31 om ett stärkt skydd för visselblåsare

Wir, Josefine LU (2015) LAGM01 20151
Department of Law
Abstract (Swedish)
En visselblåsare är den person som larmar om fara eller skada för allmänintresset inom ramen för en arbetsrelaterad relation. Personer som vågar blåsa i visslan hyllas ofta av allmänheten för sitt mod och det ligger i både arbetsgivarens, arbetstagarens och samhällets intresse att oegentligheter inom verksamheter kommer fram och kan avhjälpas. I gällande rätt finns inget enhetligt skydd för visselblåsare. Inom offentlig sektor finns skyddet huvudsakligen i den grundlagsstadgade yttrande- och meddelarfriheten. Inom privat sektor finns skyddet framför allt i de arbetsrättsliga reglerna om skydd mot ogrundat skiljande från anställning i 7 § och 18 § LAS samt det skydd mot ingripande åtgärder under pågående anställning som fastställts i... (More)
En visselblåsare är den person som larmar om fara eller skada för allmänintresset inom ramen för en arbetsrelaterad relation. Personer som vågar blåsa i visslan hyllas ofta av allmänheten för sitt mod och det ligger i både arbetsgivarens, arbetstagarens och samhällets intresse att oegentligheter inom verksamheter kommer fram och kan avhjälpas. I gällande rätt finns inget enhetligt skydd för visselblåsare. Inom offentlig sektor finns skyddet huvudsakligen i den grundlagsstadgade yttrande- och meddelarfriheten. Inom privat sektor finns skyddet framför allt i de arbetsrättsliga reglerna om skydd mot ogrundat skiljande från anställning i 7 § och 18 § LAS samt det skydd mot ingripande åtgärder under pågående anställning som fastställts i Arbetsdomstolens praxis. Artikel 10 Europakonventionen ger där utöver ett visst skydd även för anställda inom privat sektor. Skyddet är emellertid avsevärt mycket starkare inom det offentliga än inom det privata.

I maj 2014 presenterades betänkandet Visselblåsare – Stärkt skydd för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden (SOU 2014:31). Som bakgrund till de förslag som lämnas i betänkandet anförs tre huvudmotiv. Det saknas en särskild skyddslagstiftning för arbetstagare som slår larm och det befintliga skyddet är allt för svåröverskådligt. Visselblåsning är ett viktigt samhällsintresse då en arbetstagares larm kan leda till att allvarliga missförhållanden kan upptäckas och avhjälpas. Vidare visar studier att arbetstagare ofta avstår från att slå larm. Det kan bero på att han eller hon är rädd för att drabbas av repressalier och är osäker på om något rättsligt skydd inträder vid uppgiftslämnandet. Det kan även bero på att arbetstagaren inte känner till hur han eller hon ska gå till väga med ett larm. Utredningen presenterar ett lagstiftningsförslag i tre delar. För det första föreslås en ny arbetsrättslig lag i syfte att förstärka skyddet för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden inom sin verksamhet. För det andra föreslås att en ny regel som ålägger arbetsgivare att, i den mån verksamheten kräver det, säkerställa att det finns rutiner för interna larm om allvarliga missförhållanden. För det tredje föreslås regler till skydd för visselblåsarens identitet.

Syftet med förevarande uppsats är att med utgångspunkt i en kritisk och problematiserande granskning av SOU 2014:31 om ett stärkt skydd för visselblåsare, utreda hur en eventuell lagstiftning gällande visselblåsning lämpligen bör utformas. I syfte att göra en så välgrundad bedömning som möjligt utreds även hur visselblåsning regleras i andra jurisdiktioner samt hur visselblåsning hanteras i praktiken av företag och offentliga organisationer i Sverige.

Uppsatsens slutsatser är flera och mynnar ut i ett förslag till lagstiftaren. En slutsats är att ny lagstiftning om visselblåsning är både välmotiverad och nödvändig. Ytterligare en slutsats är att SOU 2014:31 kan läggas till grund för den nya lagstiftningen men att det finns anledning att överväga ett antal modifieringar av betänkandet. Exempelvis föreslås ett alternativt tillämpningsområde, mer långtgående regler till skydd för visselblåsarens identitet samt ett antal förenklingar som syftar till att den nya lagstiftningen som avsett ska vara tydlig och lättillämpad för den enskilda. (Less)
Abstract
A whistleblower is a person who reports or discloses information on a threat or harm to the public interest in the context of a work-based relationship. Persons who dare to blow the whistle are often times praised by the public for their courage and it is in the best interest of the employer as well as the employee and the society that wrongdoings within organizations are disclosed and eliminated. In Swedish law, there is no specific legislation for the protection of whistleblowers. Within the public sector, whistleblowers are protected mainly by the constitutional freedom of speech and the right to pass on information to the media. Employees within the private sector are protected by LAS (the Swedish Employment Protection Act) section 7... (More)
A whistleblower is a person who reports or discloses information on a threat or harm to the public interest in the context of a work-based relationship. Persons who dare to blow the whistle are often times praised by the public for their courage and it is in the best interest of the employer as well as the employee and the society that wrongdoings within organizations are disclosed and eliminated. In Swedish law, there is no specific legislation for the protection of whistleblowers. Within the public sector, whistleblowers are protected mainly by the constitutional freedom of speech and the right to pass on information to the media. Employees within the private sector are protected by LAS (the Swedish Employment Protection Act) section 7 and 18, stipulating that the employer must have a just cause and objective grounds for a dismissal. Principles established in Labour Court case law protect employees against retaliation during an ongoing employment. Furthermore, private sector employees are to some extent protected under article 10 of the European Convention on Human Rights. However, the protection is significantly stronger within the public sector.

In May 2014 the proposal `Visselblåsare – Stärkt skydd för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden` (SOU 2014:31) was presented. As a background to the proposal, the Inquiry presents three main motives. There is no specific regulation for the protection of employees who report wrongdoings in the workplace and the current legal protection is difficult and complex. Whistleblowing is of important public interest as the disclosure of an employee can lead to serious wrongdoings being corrected or eliminated. Further, studies show that employees who observe wrongdoings often refrain from reporting these wrongdoings. The reason for this can be that he or she is afraid of retaliation, uncertain of their legal protection or that the employee does not know how to proceed with a report. The Inquiry presents a legislative proposal in three parts. Firstly, a new labour act on strengthened protection for employees who report or disclose serious wrongdoings in the employer’s organization. Secondly, a new rule that requires employers – in proportion to the organization’s needs – to make sure that there are routines for internal reporting of serious wrongdoings. Thirdly, the Inquiry proposes rules protecting the identity of the whistleblower.

The purpose of this thesis is to, on the basis of a critical and problematizing review of SOU 2014:31, examine how Swedish legislation on whistleblowing preferably should be designed. In order to enable a well-grounded assessment, the purpose is furthermore to examine how whistleblowing is regulated in other jurisdictions as well as how whistleblowing issues are handeled by companies and public organizations in Sweden. The conclusions of the thesis are several and result in a proposal to the legislator. One conclusion is that new legislation on whistleblowing is both motivated and necessary. Another conclusion is that the new legislation can be based on the proposals in SOU 2014:31. However, there are grounds for considering some modifications of the report. For example, an alternative area of application is proposed, as well as more far-reaching rules protecting the identity of the whistleblower and a number of simplifications in order to ensure that the new legislation fulfills its purpose of being clear and easy to apply. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Wir, Josefine LU
supervisor
organization
alternative title
If truth be told - A critical review of SOU 2014:31 on strengthened protection for whistleblowers
course
LAGM01 20151
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Arbetsrätt, offentlig rätt, visselblåsning, SOU 2014:31
language
Swedish
id
5431950
date added to LUP
2015-06-11 14:11:22
date last changed
2015-06-11 14:11:22
@misc{5431950,
  abstract     = {A whistleblower is a person who reports or discloses information on a threat or harm to the public interest in the context of a work-based relationship. Persons who dare to blow the whistle are often times praised by the public for their courage and it is in the best interest of the employer as well as the employee and the society that wrongdoings within organizations are disclosed and eliminated. In Swedish law, there is no specific legislation for the protection of whistleblowers. Within the public sector, whistleblowers are protected mainly by the constitutional freedom of speech and the right to pass on information to the media. Employees within the private sector are protected by LAS (the Swedish Employment Protection Act) section 7 and 18, stipulating that the employer must have a just cause and objective grounds for a dismissal. Principles established in Labour Court case law protect employees against retaliation during an ongoing employment. Furthermore, private sector employees are to some extent protected under article 10 of the European Convention on Human Rights. However, the protection is significantly stronger within the public sector. 

In May 2014 the proposal `Visselblåsare – Stärkt skydd för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden` (SOU 2014:31) was presented. As a background to the proposal, the Inquiry presents three main motives. There is no specific regulation for the protection of employees who report wrongdoings in the workplace and the current legal protection is difficult and complex. Whistleblowing is of important public interest as the disclosure of an employee can lead to serious wrongdoings being corrected or eliminated. Further, studies show that employees who observe wrongdoings often refrain from reporting these wrongdoings. The reason for this can be that he or she is afraid of retaliation, uncertain of their legal protection or that the employee does not know how to proceed with a report. The Inquiry presents a legislative proposal in three parts. Firstly, a new labour act on strengthened protection for employees who report or disclose serious wrongdoings in the employer’s organization. Secondly, a new rule that requires employers – in proportion to the organization’s needs – to make sure that there are routines for internal reporting of serious wrongdoings. Thirdly, the Inquiry proposes rules protecting the identity of the whistleblower. 

The purpose of this thesis is to, on the basis of a critical and problematizing review of SOU 2014:31, examine how Swedish legislation on whistleblowing preferably should be designed. In order to enable a well-grounded assessment, the purpose is furthermore to examine how whistleblowing is regulated in other jurisdictions as well as how whistleblowing issues are handeled by companies and public organizations in Sweden. The conclusions of the thesis are several and result in a proposal to the legislator. One conclusion is that new legislation on whistleblowing is both motivated and necessary. Another conclusion is that the new legislation can be based on the proposals in SOU 2014:31. However, there are grounds for considering some modifications of the report. For example, an alternative area of application is proposed, as well as more far-reaching rules protecting the identity of the whistleblower and a number of simplifications in order to ensure that the new legislation fulfills its purpose of being clear and easy to apply.},
  author       = {Wir, Josefine},
  keyword      = {Arbetsrätt,offentlig rätt,visselblåsning,SOU 2014:31},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Om sanningen ska fram – En kritisk granskning av SOU 2014:31 om ett stärkt skydd för visselblåsare},
  year         = {2015},
}