Konkurrensklausuler i anställningsavtal
(2015) JUR091 20151Department of Law
- Abstract (Swedish)
- Under pågående anställning har såväl arbetstagare som arbetsgivaren en ömsesidig lojalitetsplikt. Lojalitetsplikten upphör när anställningen avslutas och arbetstagaren är då inte längre förpliktigad att avstå från konkurrerande verksamhet, inte heller att ansluta sig till en sådan. Utgångspunkten för de flesta som avslutar sin anställning är därför att man är fri att ta vilken anställning man själv väljer. Konkurrensklausuler, som normalt skrivs in i anställningsavtalet, tar sikte på vad som just gäller efter det att anställningen upphört och medför att den anställde inte får ägna sig åt konkurrerande verksamhet en viss period efter det att anställningen upphör. Bryter man mot en sådan överenskommelse kan det medföra skadestånd.... (More)
- Under pågående anställning har såväl arbetstagare som arbetsgivaren en ömsesidig lojalitetsplikt. Lojalitetsplikten upphör när anställningen avslutas och arbetstagaren är då inte längre förpliktigad att avstå från konkurrerande verksamhet, inte heller att ansluta sig till en sådan. Utgångspunkten för de flesta som avslutar sin anställning är därför att man är fri att ta vilken anställning man själv väljer. Konkurrensklausuler, som normalt skrivs in i anställningsavtalet, tar sikte på vad som just gäller efter det att anställningen upphört och medför att den anställde inte får ägna sig åt konkurrerande verksamhet en viss period efter det att anställningen upphör. Bryter man mot en sådan överenskommelse kan det medföra skadestånd. Konkurrensklausuler är med viss begränsning tillåtna i svensk rätt.
Konkurrensklausuler har blivit en vanligt förekommande klausul i anställningsavtalet och det beror till stor del på industrisamhällets utveckling till ett informations- och tjänstesamhälle. Framväxten av kunskapssamhället har inneburit att de anställdas kvalifikationer och färdigheter har blivit allt viktigare för företagen och har också medfört att maktrelationen mellan arbetsgivare och arbetstagare till viss del har förskjutits.
Om huruvida en konkurrensklausul är giltig eller ej bedöms utifrån avtalslagen. Avtalslagen som dock är knapphändig i frågan stadgar endast att utfästelsen får gälla så länge den kan anses som skälig och belyser inte om konkurrensklausulen är befogad eller för den delen hur den ska regleras mellan parterna. Inte heller innehåller lagen någon bestämmelse om eventuell ersättning för den nackdel som konkurrensklausulen kan innebära.
I brist på lagstiftning har främst den överenskommelse, i form av ett kollektivavtal, som slöts 1969 mellan arbetsmarknadens parter kommit att utgöra den rättskälla som reglerar användningen av konkurrensklausuler. Överenskommelsen som slöts mellan SAF, SIF, CF och SALF har i hög grad påverkat domstolarnas bedömning av konkurrensklausuler.
Rättsläget är emellertid relativt oklart och den uppfattning som råder vilar på praxis och domstolarnas avgöranden. Klart står att överenskommelsen kommit att påverka hela arbetsmarknaden och berör därmed inte bara de avtalsslutande parterna.
I domstolens skälighetsbedömning har ett flertal kriterier kommit att spela en avgörande roll och flera av dessa finner man i 1969 års överenskommelse. I praktiken görs i varje enskilt fall en helhetsbedömning och avvägning mellan arbetsgivarens intresse med konkurrensklausulen och den olägenhet som denne drabbar arbetstagaren. Aspekter som b.la klausulens geografiska och tidsmässiga träffyta har blivit relevant men även andra omständigheter såsom arbetstagarens ställning inom företaget och vederlagets storlek har beaktats i bedömningen. Andra framträdande kriterier som spelat roll i avvägningen är om den anställde fått sin utbildning betald av företaget.
Konkurrensklausuler är ett ämne som gett upphov till debatt. I sitt försök att klargöra rättsläget har lagstiftaren sedan mitten av 1900-talet gjort ansträngningar med nya lagförslag och så sent som år 2000 gjordes också en ny utredning. Det är dock svårt, både för lagstiftaren och för arbetsmarknadens parter, att hitta en godtagbar kompromiss mellan de på arbetsmarknadens starka partsintressen, och man har på senare år inte nått någon framgång med förslagen till nya lagregler. Det innebär att rättsläget fortfarande är oklart såväl beträffande vem som kan bindas, som hur lång tid bindningstiden får gälla. En tydlighet på rättsområdet i form av klara lagregler kan därför, enligt min mening, vara att föredra. Under tiden kan effekterna av ett oklart rättsläge till viss del motverkas genom att ge en konkurrensklausul en så tydlig utformning som möjligt. En annan väg att gå, i synnerhet i avsaknad av lagstiftning, vore att reformera och anpassa 1969 års överenskommelse till dagens behov för arbetstagare och arbetsgivare. Redan nu tenderar överenskommelsen och dess begränsningar att få allt mindre betydelse i domstolarnas avgöranden. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/5435844
- author
- Palm, Anna LU
- supervisor
- organization
- alternative title
- Competition clauses in employment contracts
- course
- JUR091 20151
- year
- 2015
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Konkurrensklausul
- language
- Swedish
- id
- 5435844
- date added to LUP
- 2015-06-09 12:50:58
- date last changed
- 2017-01-27 15:51:53
@misc{5435844,
abstract = {{Under pågående anställning har såväl arbetstagare som arbetsgivaren en ömsesidig lojalitetsplikt. Lojalitetsplikten upphör när anställningen avslutas och arbetstagaren är då inte längre förpliktigad att avstå från konkurrerande verksamhet, inte heller att ansluta sig till en sådan. Utgångspunkten för de flesta som avslutar sin anställning är därför att man är fri att ta vilken anställning man själv väljer. Konkurrensklausuler, som normalt skrivs in i anställningsavtalet, tar sikte på vad som just gäller efter det att anställningen upphört och medför att den anställde inte får ägna sig åt konkurrerande verksamhet en viss period efter det att anställningen upphör. Bryter man mot en sådan överenskommelse kan det medföra skadestånd. Konkurrensklausuler är med viss begränsning tillåtna i svensk rätt.
Konkurrensklausuler har blivit en vanligt förekommande klausul i anställningsavtalet och det beror till stor del på industrisamhällets utveckling till ett informations- och tjänstesamhälle. Framväxten av kunskapssamhället har inneburit att de anställdas kvalifikationer och färdigheter har blivit allt viktigare för företagen och har också medfört att maktrelationen mellan arbetsgivare och arbetstagare till viss del har förskjutits.
Om huruvida en konkurrensklausul är giltig eller ej bedöms utifrån avtalslagen. Avtalslagen som dock är knapphändig i frågan stadgar endast att utfästelsen får gälla så länge den kan anses som skälig och belyser inte om konkurrensklausulen är befogad eller för den delen hur den ska regleras mellan parterna. Inte heller innehåller lagen någon bestämmelse om eventuell ersättning för den nackdel som konkurrensklausulen kan innebära.
I brist på lagstiftning har främst den överenskommelse, i form av ett kollektivavtal, som slöts 1969 mellan arbetsmarknadens parter kommit att utgöra den rättskälla som reglerar användningen av konkurrensklausuler. Överenskommelsen som slöts mellan SAF, SIF, CF och SALF har i hög grad påverkat domstolarnas bedömning av konkurrensklausuler.
Rättsläget är emellertid relativt oklart och den uppfattning som råder vilar på praxis och domstolarnas avgöranden. Klart står att överenskommelsen kommit att påverka hela arbetsmarknaden och berör därmed inte bara de avtalsslutande parterna.
I domstolens skälighetsbedömning har ett flertal kriterier kommit att spela en avgörande roll och flera av dessa finner man i 1969 års överenskommelse. I praktiken görs i varje enskilt fall en helhetsbedömning och avvägning mellan arbetsgivarens intresse med konkurrensklausulen och den olägenhet som denne drabbar arbetstagaren. Aspekter som b.la klausulens geografiska och tidsmässiga träffyta har blivit relevant men även andra omständigheter såsom arbetstagarens ställning inom företaget och vederlagets storlek har beaktats i bedömningen. Andra framträdande kriterier som spelat roll i avvägningen är om den anställde fått sin utbildning betald av företaget.
Konkurrensklausuler är ett ämne som gett upphov till debatt. I sitt försök att klargöra rättsläget har lagstiftaren sedan mitten av 1900-talet gjort ansträngningar med nya lagförslag och så sent som år 2000 gjordes också en ny utredning. Det är dock svårt, både för lagstiftaren och för arbetsmarknadens parter, att hitta en godtagbar kompromiss mellan de på arbetsmarknadens starka partsintressen, och man har på senare år inte nått någon framgång med förslagen till nya lagregler. Det innebär att rättsläget fortfarande är oklart såväl beträffande vem som kan bindas, som hur lång tid bindningstiden får gälla. En tydlighet på rättsområdet i form av klara lagregler kan därför, enligt min mening, vara att föredra. Under tiden kan effekterna av ett oklart rättsläge till viss del motverkas genom att ge en konkurrensklausul en så tydlig utformning som möjligt. En annan väg att gå, i synnerhet i avsaknad av lagstiftning, vore att reformera och anpassa 1969 års överenskommelse till dagens behov för arbetstagare och arbetsgivare. Redan nu tenderar överenskommelsen och dess begränsningar att få allt mindre betydelse i domstolarnas avgöranden.}},
author = {{Palm, Anna}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Konkurrensklausuler i anställningsavtal}},
year = {{2015}},
}