Advanced

Reklamidentifiering

Uddenfeldt, David LU (2015) JURM01 20151
Department of Law
Abstract (Swedish)
Principen om reklamidentifiering; att en annonsör tydligt måste ange att en annons är reklam, har funnits länge. Den är omhuldad både av medierna, näringslivet och allmänheten i stort.
Ända fram till 1970-talet var det näringslivet som genom olika branschregler och privata instanser upprätthöll en viss standard för marknadsföringen. Brist på reklamidentifiering ansågs strida mot god marknadsföringssed och blev snart så vedertagen att den kodifierades av den internationella handelskammaren. När den första marknadsföringslagen kom övertog staten ansvaret för att upprätthålla den generella marknadsföringsstandarden och principen om reklamidentifiering först genom att tillämpa lagens generalklausul och god marknadsföringssed och senare genom... (More)
Principen om reklamidentifiering; att en annonsör tydligt måste ange att en annons är reklam, har funnits länge. Den är omhuldad både av medierna, näringslivet och allmänheten i stort.
Ända fram till 1970-talet var det näringslivet som genom olika branschregler och privata instanser upprätthöll en viss standard för marknadsföringen. Brist på reklamidentifiering ansågs strida mot god marknadsföringssed och blev snart så vedertagen att den kodifierades av den internationella handelskammaren. När den första marknadsföringslagen kom övertog staten ansvaret för att upprätthålla den generella marknadsföringsstandarden och principen om reklamidentifiering först genom att tillämpa lagens generalklausul och god marknadsföringssed och senare genom en specifik reglering i lag.
Reklamidentifiering skall ske i alla medier och kan ske på olika sätt. Kring flera specifika frågor i reklamidentifikations hänseende har det genom åren utarbetats en tydlig praxis. Exempelvis står det klart att reklam skall kunna identifieras som sådan vid enbart ett flyktigt påseende, det skall alltså inte krävas att man läser all text i ett reklambudskap. Det skall heller inte krävas att man öppnar en postförsändelse eller en epost utan det faktum att det rör sig om reklam skall framgå redan genom ytterkuvertet respektive ämnesraden gällande epost.
När det gäller audiovisuell media regleras reklamidentiering genom mediaspecifika lagar och där stadgas att annonssegment tydligt skall hållas avskilt från annat innehåll genom en annonssignatur. Vidare får nyhetsuppläsare och andra personer som har en framträdande roll i nyhetsförmedlande program inte medverka i annonser, för att undvika att konsumenter skall kunna vilseledas.
Gällande reklamidentifiering på internet finns det knappt någon praxis från domstolarna att tillgå men genom att titta på avgöranden och uttalanden från privata instanser finns inget som talar för att någon annan bedömning än den som redogjorts för ovan skall göras avseende webbannonsering.
Liksom all marknadsföringslagstiftning kan regleringen om reklamidentifiering ibland röra sig på gränsen mot den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten. Både domstolarna och de privata instanserna är uttalat försiktiga och vid bedömningskonflikt ges tryck- och yttrandefriheten alltid företräde. I överensstämmelse med grundlagen kan ej heller någon förhandsgranskning ske utan regleringen upprätthålls enbart genom att i efterhand kunna utdöma sanktioner vid överträdelse. (Less)
Popular Abstract
The rule of identification of advertising; that an advertiser clearly has to show that an advertisement is commercial, is old. It is cherished by the media, the industry and the general public.

Up until the seventies it was the industry itself that, thru self regulation and private courts, upheld a certain standard in regards to marketing. The lack of identification of advertising was not considered in line with good marketing standards and the rule soon became widely accepted and codified by the international chamber of commerce. With the first swedish marketing act, the government took over the responsibility to uphold certain standards in regards to marketing and the principle of identification of advertising. This was done first by... (More)
The rule of identification of advertising; that an advertiser clearly has to show that an advertisement is commercial, is old. It is cherished by the media, the industry and the general public.

Up until the seventies it was the industry itself that, thru self regulation and private courts, upheld a certain standard in regards to marketing. The lack of identification of advertising was not considered in line with good marketing standards and the rule soon became widely accepted and codified by the international chamber of commerce. With the first swedish marketing act, the government took over the responsibility to uphold certain standards in regards to marketing and the principle of identification of advertising. This was done first by applying the general clause and later thru the specific provision regarding the identification of advertising.

The rule on identification of advertising is applicable to all types of media and the identification can be done thru a number of ways. Some specific issues in regards of the identification of advertising has been set thru precedent. For example; it is clear that an advertisement should be identifiable as commercial without any examination, you shouldn't have to read all the text in the ad. In regards to advertising thru post and email, you shouldn't have to open the letter but the fact that the letter is an advertisement should be identifiable from the envelope or the subject line in regards to email.

When it comes to audiovisual media the rule of identification of advertising i regulated thru media specific law which states that advertisements shall be kept separate from other content thru a segment announcing the advertisements. News anchors and other persons that are usually seen in news or current affairs shows are not allowed to take part in advertisements to avoid misleading consumers.

In regards to the identification of advertisements on the internet there is hardly any rulings from the courts to study for guidance, however looking at the rulings from private courts there is nothing pointing in any other direction than that what has been said above also applies online.

As all marketing legislation, the rules regarding the identification of advertisements sometimes risk conflict with the freedom of speech and press regulated in the constitution. However both the courts and the private courts are very careful around this area and when theres a conflict, the constitution always prevails. In accordance with the constitution there can never be any previews by the government of advertisements but the regulation is only upheld thru punishments after an advertisement has been made public. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Uddenfeldt, David LU
supervisor
organization
alternative title
The Identification of Advertising
course
JURM01 20151
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
förmögenhetsrätt, marknadsrätt
language
Swedish
id
5470690
date added to LUP
2015-06-17 12:59:44
date last changed
2015-06-18 14:04:26
@misc{5470690,
  abstract     = {Principen om reklamidentifiering; att en annonsör tydligt måste ange att en annons är reklam, har funnits länge. Den är omhuldad både av medierna, näringslivet och allmänheten i stort.
Ända fram till 1970-talet var det näringslivet som genom olika branschregler och privata instanser upprätthöll en viss standard för marknadsföringen. Brist på reklamidentifiering ansågs strida mot god marknadsföringssed och blev snart så vedertagen att den kodifierades av den internationella handelskammaren. När den första marknadsföringslagen kom övertog staten ansvaret för att upprätthålla den generella marknadsföringsstandarden och principen om reklamidentifiering först genom att tillämpa lagens generalklausul och god marknadsföringssed och senare genom en specifik reglering i lag.
Reklamidentifiering skall ske i alla medier och kan ske på olika sätt. Kring flera specifika frågor i reklamidentifikations hänseende har det genom åren utarbetats en tydlig praxis. Exempelvis står det klart att reklam skall kunna identifieras som sådan vid enbart ett flyktigt påseende, det skall alltså inte krävas att man läser all text i ett reklambudskap. Det skall heller inte krävas att man öppnar en postförsändelse eller en epost utan det faktum att det rör sig om reklam skall framgå redan genom ytterkuvertet respektive ämnesraden gällande epost.
När det gäller audiovisuell media regleras reklamidentiering genom mediaspecifika lagar och där stadgas att annonssegment tydligt skall hållas avskilt från annat innehåll genom en annonssignatur. Vidare får nyhetsuppläsare och andra personer som har en framträdande roll i nyhetsförmedlande program inte medverka i annonser, för att undvika att konsumenter skall kunna vilseledas.
Gällande reklamidentifiering på internet finns det knappt någon praxis från domstolarna att tillgå men genom att titta på avgöranden och uttalanden från privata instanser finns inget som talar för att någon annan bedömning än den som redogjorts för ovan skall göras avseende webbannonsering.
Liksom all marknadsföringslagstiftning kan regleringen om reklamidentifiering ibland röra sig på gränsen mot den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten. Både domstolarna och de privata instanserna är uttalat försiktiga och vid bedömningskonflikt ges tryck- och yttrandefriheten alltid företräde. I överensstämmelse med grundlagen kan ej heller någon förhandsgranskning ske utan regleringen upprätthålls enbart genom att i efterhand kunna utdöma sanktioner vid överträdelse.},
  author       = {Uddenfeldt, David},
  keyword      = {förmögenhetsrätt,marknadsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Reklamidentifiering},
  year         = {2015},
}