Advanced

Den exklusiva behörigheten vid talan avseende sakrätt i fast egendom - En analys av EU-domstolens tolkning av art. 24.1 Bryssel Ia-förordningen

Bramstång, Gunnar LU (2015) LAGF03 20151
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
Uppsatsen behandlar innebörden av fastighetslandets exklusiva behörighet vid talan avseende sakrätt i fast egendom, enligt art. 24.1 Bryssel Ia-förordningen (förordning 1215/2012), samt dess relation till svensk internationell privat- och processrätt. Närmare bestämt utreds förhållandet mellan EU-domstolens autonoma tolkning av bestämmelsen och de motiv som sägs ligga bakom den exklusiva behörigheten i dessa fall. Författaren konstaterar att den exklusiva behörigheten endast kan rättfärdigas genom hänvisning till ett nationellt intresse av exklusiv behörighet, och erkänns det nationella intresset av exklusiv behörighet uppstår en problematik i relation till den autonoma tolkningen av bestämmelsen. Problematiken består i att en medlemsstat,... (More)
Uppsatsen behandlar innebörden av fastighetslandets exklusiva behörighet vid talan avseende sakrätt i fast egendom, enligt art. 24.1 Bryssel Ia-förordningen (förordning 1215/2012), samt dess relation till svensk internationell privat- och processrätt. Närmare bestämt utreds förhållandet mellan EU-domstolens autonoma tolkning av bestämmelsen och de motiv som sägs ligga bakom den exklusiva behörigheten i dessa fall. Författaren konstaterar att den exklusiva behörigheten endast kan rättfärdigas genom hänvisning till ett nationellt intresse av exklusiv behörighet, och erkänns det nationella intresset av exklusiv behörighet uppstår en problematik i relation till den autonoma tolkningen av bestämmelsen. Problematiken består i att en medlemsstat, i det här fallet Sverige, kommer att tillerkännas exklusiv behörighet i enlighet med EU-domstolens autonoma tolkning av bestämmelsen, men detta innebär inte att ett faktiskt intresse av exklusiv behörighet existerar eftersom medlemsstatens definition av ”talan avseende sakrätt i fast egendom” inte nödvändigtvis stämmer överens med EU-domstolens. Detta illustreras framförallt med hjälp av EU-domstolens avgörande i Mål C–438/12 Weber och NJA 2005 s. 489 från Högsta domstolen.
EU-domstolen har inte erkänt det nationella intresset av exklusiv behörighet som ett motiv bakom art. 24.1, utan hävdat att det huvudsakliga motivet utgörs av intresset av en väl genomförd process. Författaren menar, med stöd från bland annat Ekelöf och Hertz, att EU-domstolens motivering är otillräcklig och att dess autonoma tolkning av bestämmelsen är olämplig. Vidare hävdas att en tolkning i enlighet med lex rei sitae skulle kunna hantera de problem som uppstår i dagsläget. Dock erkänner författaren att en sådan tolkning skulle kunna vara behäftad med egna brister. (Less)
Popular Abstract
The essay deals with the meaning of the exclusive jurisdiction in proceedings concerning rights in rem in immovable property, according to article 24.1 of the Brussels I-regulation (recast) (regulation 1215/2012), and its relation to Swedish international private and procedural law. More specifically, the essay investigates the relationship between the autonomous interpretation of the provision, given by the ECJ, and the motives that are said to justify the exclusive jurisdiction in these cases. The author notes that the exclusive jurisdiction can only be justified by reference to the national interest of exclusive jurisdiction, and if the national interest of exclusive jurisdiction is recognized a contradiction will arise in relation to... (More)
The essay deals with the meaning of the exclusive jurisdiction in proceedings concerning rights in rem in immovable property, according to article 24.1 of the Brussels I-regulation (recast) (regulation 1215/2012), and its relation to Swedish international private and procedural law. More specifically, the essay investigates the relationship between the autonomous interpretation of the provision, given by the ECJ, and the motives that are said to justify the exclusive jurisdiction in these cases. The author notes that the exclusive jurisdiction can only be justified by reference to the national interest of exclusive jurisdiction, and if the national interest of exclusive jurisdiction is recognized a contradiction will arise in relation to the autonomous interpretation given by the ECJ. The contradiction consists in that a Member State, in this case Sweden, in some cases will be granted exclusive jurisdiction in accordance with the ECJ's autonomous interpretation of the rule, but at the same time lack an actual interest of exclusive jurisdiction since the Member State's definition of 'proceedings relating to rights in rem in immovable property’ does not necessarily coincide with that of the ECJ. This is illustrated by means of the ECJ's ruling in Case C-438/12 Weber and NJA 2005 p. 489 from the Swedish Supreme Court.
The ECJ, however, has not recognized the national interest of exclusive jurisdiction as a motive behind art. 24.1, but instead claimed that the main motive consists of the proper administration of justice. The author argues, with the support of Ekelöf and Hertz, that this reasoning is insufficient and that the ECJ’s autonomous interpretation of the provision is inappropriate. It is claimed that an interpretation in accordance with the lex rei sitae could handle the problems that arise in the current situation. However, the author recognizes that such an interpretation would probably be beset with its own shortcomings. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
@misc{7358415,
  abstract     = {Uppsatsen behandlar innebörden av fastighetslandets exklusiva behörighet vid talan avseende sakrätt i fast egendom, enligt art. 24.1 Bryssel Ia-förordningen (förordning 1215/2012), samt dess relation till svensk internationell privat- och processrätt. Närmare bestämt utreds förhållandet mellan EU-domstolens autonoma tolkning av bestämmelsen och de motiv som sägs ligga bakom den exklusiva behörigheten i dessa fall. Författaren konstaterar att den exklusiva behörigheten endast kan rättfärdigas genom hänvisning till ett nationellt intresse av exklusiv behörighet, och erkänns det nationella intresset av exklusiv behörighet uppstår en problematik i relation till den autonoma tolkningen av bestämmelsen. Problematiken består i att en medlemsstat, i det här fallet Sverige, kommer att tillerkännas exklusiv behörighet i enlighet med EU-domstolens autonoma tolkning av bestämmelsen, men detta innebär inte att ett faktiskt intresse av exklusiv behörighet existerar eftersom medlemsstatens definition av ”talan avseende sakrätt i fast egendom” inte nödvändigtvis stämmer överens med EU-domstolens. Detta illustreras framförallt med hjälp av EU-domstolens avgörande i Mål C–438/12 Weber och NJA 2005 s. 489 från Högsta domstolen.
EU-domstolen har inte erkänt det nationella intresset av exklusiv behörighet som ett motiv bakom art. 24.1, utan hävdat att det huvudsakliga motivet utgörs av intresset av en väl genomförd process. Författaren menar, med stöd från bland annat Ekelöf och Hertz, att EU-domstolens motivering är otillräcklig och att dess autonoma tolkning av bestämmelsen är olämplig. Vidare hävdas att en tolkning i enlighet med lex rei sitae skulle kunna hantera de problem som uppstår i dagsläget. Dock erkänner författaren att en sådan tolkning skulle kunna vara behäftad med egna brister.},
  author       = {Bramstång, Gunnar},
  keyword      = {EU-rätt,EU law,internationell privaträtt,international private law,processrätt,civil procedure,sakrätt,Bryssel Ia-förordningen (1215/2012),Brussels I regulation (recast) (1215/2012),exklusiv behörighet,exclusive jurisdiction,talan avseende sakrätt i fast egendom,proceedings relating to rights in rem in immovable property},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Den exklusiva behörigheten vid talan avseende sakrätt i fast egendom - En analys av EU-domstolens tolkning av art. 24.1 Bryssel Ia-förordningen},
  year         = {2015},
}