EU:s biståndsfragmentering - viljan att vara överallt men för vem?
(2015) NEKM01 20151Department of Economics
- Abstract (Swedish)
- Europeiska Unionen är världens största biståndsgivare och har gått i täten för den nya effektivare biståndspolitiken som fastslagits i Parisagendan där givarna åtagit sig att minska fragmentering, ett nytt fenomen som uppstått i takt med ett förändrat biståndslandskap. Fragmentering innebär att ”för många givare ger för lite bistånd till för många länder”, vilket skapar ett ineffektivt bistånd med höga transaktionskostnader. Uppsatsen undersöker om Europeiska kommissionen har lyckats minska spridningen av EU:s gemensamma bistånd. Detta görs med hjälp av OECD:s biståndskommitté DAC:s databas för Country Programmable Aid och nya fragmenteringsmått. Resultatet visar att kommissionen inte minskat antalet samarbetsländer och att biståndet... (More)
- Europeiska Unionen är världens största biståndsgivare och har gått i täten för den nya effektivare biståndspolitiken som fastslagits i Parisagendan där givarna åtagit sig att minska fragmentering, ett nytt fenomen som uppstått i takt med ett förändrat biståndslandskap. Fragmentering innebär att ”för många givare ger för lite bistånd till för många länder”, vilket skapar ett ineffektivt bistånd med höga transaktionskostnader. Uppsatsen undersöker om Europeiska kommissionen har lyckats minska spridningen av EU:s gemensamma bistånd. Detta görs med hjälp av OECD:s biståndskommitté DAC:s databas för Country Programmable Aid och nya fragmenteringsmått. Resultatet visar att kommissionen inte minskat antalet samarbetsländer och att biståndet fortsätter vara relativt utspritt, samtidigt som den högsta biståndskoncentrationen återfinns i Europa där den minst behövs. Det tydliggör att det i första hand inte är ländernas behov som avgör hur kommissionen fördelar sitt bistånd, utan snarare närhet och historiska band, vilket reflekterar både kommissionens komparativa fördelar vid arbetsfördelning och egennyttan av att ge bistånd. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/7373915
- author
- Lakso Vazquez, Natalia LU
- supervisor
- organization
- course
- NEKM01 20151
- year
- 2015
- type
- H1 - Master's Degree (One Year)
- subject
- keywords
- EU, kommissionen, bistånd, CPA, Parisdeklarationen, fragmentering, specialisering, koncentration
- language
- Swedish
- id
- 7373915
- date added to LUP
- 2015-06-30 11:16:08
- date last changed
- 2015-06-30 11:16:08
@misc{7373915, abstract = {{Europeiska Unionen är världens största biståndsgivare och har gått i täten för den nya effektivare biståndspolitiken som fastslagits i Parisagendan där givarna åtagit sig att minska fragmentering, ett nytt fenomen som uppstått i takt med ett förändrat biståndslandskap. Fragmentering innebär att ”för många givare ger för lite bistånd till för många länder”, vilket skapar ett ineffektivt bistånd med höga transaktionskostnader. Uppsatsen undersöker om Europeiska kommissionen har lyckats minska spridningen av EU:s gemensamma bistånd. Detta görs med hjälp av OECD:s biståndskommitté DAC:s databas för Country Programmable Aid och nya fragmenteringsmått. Resultatet visar att kommissionen inte minskat antalet samarbetsländer och att biståndet fortsätter vara relativt utspritt, samtidigt som den högsta biståndskoncentrationen återfinns i Europa där den minst behövs. Det tydliggör att det i första hand inte är ländernas behov som avgör hur kommissionen fördelar sitt bistånd, utan snarare närhet och historiska band, vilket reflekterar både kommissionens komparativa fördelar vid arbetsfördelning och egennyttan av att ge bistånd.}}, author = {{Lakso Vazquez, Natalia}}, language = {{swe}}, note = {{Student Paper}}, title = {{EU:s biståndsfragmentering - viljan att vara överallt men för vem?}}, year = {{2015}}, }