Häktning och restriktioner

Abstract (Swedish)

Det svenska systemet med häktning är ovanligt i Västeuropa. Andra länder tillämpar restriktioner för häktade, men de används inte i samma omfattning eller lika långvarigt som i Sverige. Syftet med det här arbetet är att utreda hur tillämpningen av häktning och restriktioner ser ut i svensk rätt. Med bakgrund av den kritik som riktats mot Sverige av internationella organ kommer i detta arbete även de konsekvenser som kan uppkomma i samband med den isolering som häktning med restriktioner innebär att belysas.

Häktning och restriktioner innebär en stor påfrestning för den misstänkte och ska inte användas i större utsträckning än vad som är nödvändigt utifrån syftet med åtgärden. Sverige har vid flera tillfällen genom åren kritiserats av internationella kommittéer för användningen av häktning och restriktioner i olika avseenden. En grundläggande förutsättning för att restriktioner ska få användas är att frihetsberövandet grundar sig på kollusionsfara. Om det alltså föreligger fara för att den misstänkte undanröjer bevis eller annars försvårar utredningen kan åklagaren meddela restriktioner avseende besök, brevväxling, gemensamhet och telefonsamtal. Även inskränkningar vad gäller rätten till radio, tv och tidningar kan förekomma. Det är domstolen som på begäran av åklagaren beslutar om tillstånd till restriktioner för den häktade. Rättens prövning är begränsad till om restriktioner är berättigade, medan åklagaren avgör vilka inskränkningar som krävs, och vilka undantag och vilka lättnader av restriktioner som eventuellt kan bli aktuella.

Sverige har även anslutit sig till den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning som antogs av Europarådet 1987. Syftet med konventionen är att stärka skyddet för frihetsberövade personer genom att preventivt motverka att tortyr eller omänsklig behandling eller bestraffning förekommer. Detta görs genom att en kommitté som inrättades i samband med konventionen genom besök i konventionsstaterna avger rapporter om vad som framkommit vid besöket, och ger rekommendationer på förbättringar för frihetsberövade personer. Europarådets tortyrkommitté har vid sina besök bland annat kritiserat Sverige för att använda restriktioner i alltför stor utsträckning samtidigt som de pekat på de psykiska påfrestningar som restriktioner kan innebära. Kommittén har även kritiserat Sverige för bristen på aktiviteter för häktade personer.

De studier som genomförts visar på att lång tids häktning med restriktioner är skadligt för den psykiska hälsan. Kriminalvårdens rapport från 2011 visar att häktade med restriktioner mår betydligt sämre än häktade utan restriktioner. Den grupp som drabbas hårdast enligt studien är häktade personer med restriktioner som har barn. Enligt rapporten är detta ett rättssäkerhetsproblem då personer med psykisk ohälsa som bland annat lider av depression och ångest har en nedsatt förmåga att delta i förhör, läsa förundersökningar, rådgöra med sin advokat och medverka i domstolsprocessen. Rättspsykologen Stuart Grassian menar till och med att det tillstånd som frihetsberövade uppvisar i samband med isolering mer liknar en organisk skada, delirium, än andra kända psykiska störningar.
Den påfrestning som det innebär att vara häktad med restriktioner kan även leda till att den misstänkte avger ett falskt erkännande. Studier visar att frihetsberövade är mer påverkbara under häktestiden. De nedbrytande effekterna av isolering kan påverka den frihetsberövade att fatta beslut och orka stå emot ledande frågor och pressande förhör.

Resultatet av genomgångna studier tyder på att häktning med restriktioner, och den isolering som den medför är skadligt för den misstänktes psykiska hälsa. Det vore naivt att tro att dessa negativa effekter av ett frihetsberövande inte påverkar den misstänktes förmåga att ta tillvara sina möjligheter att förbereda sig i syfte att senare kunna försvara sig under en rättegång. Den psykiska ohälsa som isolering medför har i princip inte diskuterats i rättsliga sammanhang, varken i förarbeten eller i domar. Inte heller har det uppmärksammats att den påfrestande situation som häktning med restriktioner innebär en ökad risk för falska erkännanden.

Jag anser att de psykologiska aspekterna av häktning med restriktioner borde vara en grundläggande fråga för lagstiftaren att utreda för att säkerställa rättssäkerheten i våra domstolar. Det är viktigt att komma ihåg att alla frihetsberövade individer inte förklaras skyldiga i en domstolsprocess. Ett frihetsberövande i form häktning och restriktioner må vara nödvändigt i en rättsstat för att kunna säkerställa att förundersökning och rättegång ska kunna genomföras, men den höga andel som har restriktioner i Sverige tyder mer på ett slentrianmässigt användande av dessa ingripande tvångsmedel.

• author: Rahimi Motlagh, Amir
• supervisor: Sverker Jönsson
• organization: Department of Law
• alternative title: Pre-trial Detention and Restrictions - a Review of the Application of Swedish Law and its Consequences
• course: JURM01 20151
• year: 2015
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt
• language: Swedish
• id: 7449560
• date added to LUP: 2015-06-25 18:57:54
• date last changed: 2015-06-25 18:57:54