Utbredning och bekämpning av jättebjörnloka (Heracleum mantegazzianum) - en kartläggning

Abstract (Swedish)

Jättebjörnloka (Heracleum mantegazzianum) fördes ursprungligen till Sverige som prydnadsväxt (Anderberg, 2007). Arten är mycket storväxt, växer i täta bestånd och kan tränga undan annan växtlighet vilket hotar den biologiska mångfalden (Jordbruksverket, 2015). Växtsaften i stjälken kan ge allvarliga hudskador på människor om man får den på sig och sedan kommer i kontakt med solljus (Anderberg, 2007; Jordbruksverket, 2015; Josefsson, 2015). Man vill att bekämpningen av jättebjörnloka ska ske frivilligt men ibland kan kommunen behöva utföra en bekämpningsplan eller ta hjälp av länsstyrelsen för att arbetet ska kunna samordnas (Jordbruksverket, 2015). De vanligaste metoderna som används vid bekämpning av arten är kemisk-, mekanisk-, manuell- eller betesmetod som tillämpas efter hur stort område växterna täcker, tätheten samt tillgängligheten (Booy et al., 2005).
På uppdrag av länsstyrelsen Skåne genomför jag en kartläggning om utbredning och bekämpning av jättebjörnloka i Sverige genom en enkätundersökning som skickats ut till 40 kommuner i Sverige samt Naturstyrelsen i Danmark. Syftet är att undersöka hur bekämpningen går och vilka förändringar man kan göra för att den ska bli effektivare. Det är många kommuner i Sverige som utför bekämpning av jättebjörnloka, den största delen är kemisk bekämpning och utförs utan att någon bekämpningsplan är antagen. 56 % av kommunerna anser att etableringen av arten minskar. Vilken metod man använder sig av eller vilken som utför bekämpningen är inga avgörande faktorer för att bekämpningen ska lyckas. Förebyggande åtgärder, snabba insatser vid ny etablering samt engagera alla markägare i bekämpningsarbetet är några effektiva åtgärder som förbättrar bekämpningsarbetet.

Popular Abstract (Swedish)

Jättebjörnloka (Heracleum mantegazzianum) har en stor utbredning i Sverige trots att kommunerna har utfört bekämpning av denna art i flera år. Länsstyrelsen i Skåne har meddelat att ett antal kommuner i länet har problem med bekämpningen av arten.

Växten härstammar från Kaukasusområden, en bergskedja mellan Svarta havet och Kaspiska havet, och togs först till Sverige som trädgårdsväxt. Den har spridit sig från våra trädgårdar till fuktiga områden, t.ex. längs vattendrag, samt till torra områden, t.ex. industritomter. Växten är mycket konkurrenskraftig och bestånden blir snabbt större p.g.a. stor fröspridning varje säsong. Jättebjörnloka är väldigt fin att beundra på avstånd men när man tittar ur ett annat perspektiv så kan miljön och den biologiska mångfalden påverkas negativt. Människor kan också få eksem om de får växtsaften på huden och sedan kommer i kontakt med solljus. Därför kan det vara extra viktigt att utföra bekämpning av jättebjörnloka nära allmänheten t.ex. vid skolor.

Med hjälp av en enkätundersökning som skickats ut till 40 kommuner samt granskning av lagstiftning och remissförslag har jag kartlagt jättebjörnlokans utbredning och bekämpning. Detta kan förhoppningsvis leda till ett effektivare sätt att bekämpa jättebjörnlokan och påminna kommuner att fortsätta arbetet även om det tar lång tid och är krävande.

Användningen av olika bekämpningsmetoder, så som kemisk, mekanisk, manuell, bete eller annan metod, har visat sig vara olika effektiv på utbredningen. 84 % av de tillfrågade kommunerna använder sig av kemiska metoder, 63 % av mekaniska metoder, 19 % manuella metoder, 9 % betesmetoder samt 6 % använder sig av andra metoder. Nästan hälften av de tillfrågade kommunerna (45 %) anlitar entreprenörer att utföra bekämpningen av jättebjörnloka. Dock verkar inte detta vara avgörande för om bekämpningen är effektiv eller inte. Det gäller att alla är aktiva i bekämpningen annars är det lönlöst även för de som anser att bestånden har minskat eftersom fröna kan sprida sig mellan tomter. Kommunerna kan behöva samordna bekämpningsarbetet med privata markägare genom att skriva en bekämpningsplan och i vissa fall kan länsstyrelsen behöva kontakta privata markägare för att bekämpningen ska utföras. Genom att utveckla befintliga system för bidrag till bekämpningsarbetet eller ta fram nya kan man förhindra etablering och spridning av arten. Eftersom jättebjörnloka bland annat finns i fuktiga områden längs vattendrag kan det vara bra att installera spridningshinder i vattnet som förebygger spridningen av fröerna. Att ta bort blomflockar innan dessa får chans att sprida frön kan också vara bra för att inte ge upphov till nya plantor.

Att lära sig från varandras lyckade och även mindre lyckade bekämpningar kan vara ett sätt att arbetet går framåt. Även om bekämpningen går mindre bra är all bekämpning bättre än ingen alls. Det senare genererar enbart mer arbete i framtiden.

Handledare: Eva Waldemarson och Annelie Johansson

• author: Holmgren, Sara
• supervisor: Eva Waldemarson; Annelie Johansson
• organization: Degree Projects in Biology
• course: BIOK01 20151
• year: 2015
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Biology and Life Sciences
• language: Swedish
• id: 8169526
• date added to LUP: 2015-11-12 09:14:29
• date last changed: 2015-11-12 09:14:29