Advanced

Hur länge ska man leta? - Om M&A-försäkringar och vilka fel köparen borde ha märkt vid undersökningen av målbolaget

Carlquist, Gustav LU (2015) LAGM01 20152
Department of Law
Abstract (Swedish)
För cirka tio år sedan började användningen av en ny produkt på den svenska försäkringsmarknaden för företagsförvärv. Den så kallade M&A- försäkringen syftar till att hantera de garantiåtaganden som säljaren lämnar i aktieöverlåtelseavtalet genom att överföra ansvaret till en försäkringsgivare. På grund av den riskallokering som försäkringslösningen innebär kan den fungera som ett förhandlingstekniskt instrument. Tecknas försäkringen av köparen ger detta säljaren en clean exit, vilket torde göra försäkringen intressant i de flesta transaktioner. Intill samtliga M&A-försäkringar innefattar ett villkor som anges att sådant köparen haft faktisk vetskap om och sådant som en förnuftig köpare skulle ha upptäckt är undantaget från... (More)
För cirka tio år sedan började användningen av en ny produkt på den svenska försäkringsmarknaden för företagsförvärv. Den så kallade M&A- försäkringen syftar till att hantera de garantiåtaganden som säljaren lämnar i aktieöverlåtelseavtalet genom att överföra ansvaret till en försäkringsgivare. På grund av den riskallokering som försäkringslösningen innebär kan den fungera som ett förhandlingstekniskt instrument. Tecknas försäkringen av köparen ger detta säljaren en clean exit, vilket torde göra försäkringen intressant i de flesta transaktioner. Intill samtliga M&A-försäkringar innefattar ett villkor som anges att sådant köparen haft faktisk vetskap om och sådant som en förnuftig köpare skulle ha upptäckt är undantaget från försäkringsskyddet. Till följd av tolkning av försäkringsvillkor kan konstateras att man är hänvisad till att utreda vad som gäller enligt allmän köprätt för att klargöra innebörden av nyss nämnda försäkringsvillkor. Arbetet har således syftat till att klarlägga rättsläget enligt dispositiv rätt beträffande frågor om M&A-försäkringar och köparens undersökningsplikt vid överlåtelser av aktiebolag.

Den fundamentala frågan om vilken lag som är tillämplig vid företagsförvärv är omdiskuterad. Det kan konstateras att vid ett företagsförvärv försöker köparen och säljaren att reglera riskfördelningen i aktieöverlåtelseavtalet. Emellertid är det inte möjligt att fullständigt undvika dispositiv rätt eftersom den i vart fall kan få betydelse som utfyllnad vid tolkning av överlåtelseavtalet. I mitt utredningsarbete har jag kommit fram till att det är mest sannolikt att köplagen, och inte skuldebrevslagen, ska tillämpas vid företagsförvärv och således är det relevant för jurister som ska arbeta med sådana transaktioner att känna till lagens bestämmelser. Främst är det frågan om under vilka förutsättningar köparen inte kan göra gällande fel i ett företag på grund av köparens vetskap eller bristande undersökning som varit av intresse för min uppsats.

Köplagen syftar till en komplett riskfördelning mellan parterna. Detta åstadkoms bland annat genom att lagen föreskriver en undersökningsplikt för köparen. Undersökningsplikten, som aktualiseras under vissa givna förutsättningar, syftar till att få köparen att på förhand upptäcka fel som kan förväntas av hen, och på så vis begränsa antalet tvister efter förvärvets genomförande. Med det breda tillämpningsområde som köplagen har kan konstateras att tillämpningen av dess bestämmelser inte sällan blir haltande vid företagsförvärv. Vidare gör sig problematiken kring att företagsförvärv är ett speciesköp, och att inget bolag är det andra likt, gällande.

Köparens undersökningsplikt styrs i viss mån av säljarens beteende. Föreligger ingen sedvänja att undersöka köpeobjektet, vilket jag menar att det svårligen kan anses föreligga vid företagsförvärv, aktualiseras undersökningsplikten först till följd av säljarens uppmaning.

Köparens rätt att göra gällande fel beror i sin tur på vad köparen har haft faktiskt vetskap om eller vad köparen bort upptäcka vid sin undersökning. Har köparen insett den faktiska omständigheten som felet är hänförligt till, samt omständighetens betydelse, kommer felet att prekluderas. Frågan om vad köparen bort upptäcka är desto svårare att besvara och köplagen ger oss inget rakt svar. Av lagens förarbeten, praxis och doktrin framgår tydligt att det är förhållandena i det enskilda fallet som ska läggas till grund för bedömningen av undersökningspliktens omfattning. Förhållanden som kan vara intressanta vid en sådan bedömning är till exempel köparens sakkunskap, varans art och förekomsten av fel hos motsvarande objekt, den tid som köparen har haft till sitt förfogande, de faktiska möjligheter köparen haft för att genomföra sin undersökning samt de garantier och uppgifter som säljaren har lämnat. Vid bedömningen ska även proportionalitetsprincipen beaktas och en alltför svår eller dyr undersökning kan föranleda att en inskränkning anses berättigad.

På grund av företagets unika karaktär kan konstateras att köplagens regler är illa anpassade till företagsförvärv. Med anledning av detta gör parterna klokt i att söka reglera olika frågor så uttömmande som möjligt i aktieöverlåtelseavtalet. Osäkerheten kring hur pass omfattande köparens undersökningsplikt är påverkar även förutsägbarheten av M&A- försäkringens skydd. Det är inte otänkbart att en försäkringsgivare, vid ett försäkringsfall, invänder mot att garantibristen omfattas av försäkringsskyddet på grund av att köparen borde ha upptäckt felet vid sin undersökning av målbolaget.

Genom att införa en definition av företagsförvärv i köplagen skulle lagstiftaren få möjlighet att tydligt klargöra frågan om tillämplig lag och gränsdragningen mellan köplagen och skuldebrevslagen. Vidare skulle lagstiftaren i förarbetena ges tillfälle att klargöra frågan kring köparens undersökningsplikt vid företagsförvärv och på så vis skapa mer förutsägbara rättsförhållanden på såväl försäkringsmarknaden för M&A-försäkringar, som transaktionsmarknaden. (Less)
Abstract
Roughly ten years ago started the usage of a new product on the Swedish insurance market for acquisitions. The so-called M&A-insurance is designed to handle the warranty obligations, that the seller provides in the share purchase agreement, by transferring the responsibility thereof to an insurer. Because of the risk allocation that the insurance solution means it can function as a negotiating technical instrument. A buyer-side policy provides the seller with a clean exit, which ought to make the insurance interesting for most transactions. Almost all the M&A-insurances includes a provision which states that such information that the buyer had actual knowledge of, and such that a reasonable buyer would have discovered, is excluded from... (More)
Roughly ten years ago started the usage of a new product on the Swedish insurance market for acquisitions. The so-called M&A-insurance is designed to handle the warranty obligations, that the seller provides in the share purchase agreement, by transferring the responsibility thereof to an insurer. Because of the risk allocation that the insurance solution means it can function as a negotiating technical instrument. A buyer-side policy provides the seller with a clean exit, which ought to make the insurance interesting for most transactions. Almost all the M&A-insurances includes a provision which states that such information that the buyer had actual knowledge of, and such that a reasonable buyer would have discovered, is excluded from insurance coverage. As a result of interpretation of the insurance terms it can be established that one is obliged to investigate what applies under general commercial law, in order to clarify the meaning of the aforementioned insurance provisions. This paper has therefore sought to clarify the legal position under dispositive law concerning issues of M&A- insurances and the buyer's duty of examination in the case of an acquisition.

The fundamental question of which law is applicable for acquisitions is debated. It can be concluded that in an acquisition the buyer and seller try to regulate the allocation of risk in the share purchase agreement. However, it is not possible to completely avoid the dispositive law because it in any case could be important in the interpretation of the share purchase agreement. In my investigation I have come to the conclusion that it is most likely that the Sale of Goods Act, and not the Promissory Notes Act, shall apply to the acquisition. Thus it is appropriate for lawyers who engage in such transactions to know the law's provisions. Foremost is the issue of the conditions under which the buyer can not claim error in the target company because of the buyer's knowledge, or lack of investigation, of interest for my thesis.

The Sale of Goods Act aims at a complete allocation of risk between the parties. This is achieved in particular by the law prescribing a duty of examination for the buyer. The duty of examination, which arises under certain specified conditions, aims to get the buyer to detect errors before the transaction and thus limiting the number of disputes after the acquisition. Because of the wide scope of the Sale of Goods Act it can be concluded that the application of its provisions do not rarely fall behind in acquisitions. Furthermore, the problems surrounding the acquisition’s unique character and that no company is the other alike make themselves felt.

The buyer's duty of examination is to some extent controlled by the seller's behaviour. If there is no practice to investigate the purchase object, which I think it can hardly be deemed to exist at an acquisition, the duty of investigation emerges only as a result of the seller's request.

Buyer's right to assert errors depends on what the buyer had actual knowledge of or what the buyer ought to have discovered in its investigation. If the buyer has realized the actual fact that the defect is attributable to, and the evidential significance thereof, the error will be precluded. The question of what the buyer should have discovered is more difficult to answer and Sale of Goods Act gives us no assistance. The legal preparatory work, practice and doctrine is clear that the circumstances in the individual case will be the basis for the assessment of the extent of the duty of examination. Conditions that may be of interest to such an assessment, for example, the buyer's expertise, the nature and occurrence of the failure of the corresponding object, the time that the buyer has had at its disposal, the actual possibility the buyer had to conduct its investigation and the guarantees and information that the seller has provided. The assessment shall also consider the principle of proportionality and too difficult or expensive investigation can lead to a less extensive being considered justified.

Because of the company’s unique character, it can be stated that the Sale of Goods Act is ill-suited to business acquisitions. For this reason, the parties would be wise to seek to regulate various issues as thoroughly as possible in the share purchase agreement. Uncertainty about how extensive the buyer's duty of examination is also affects the predictability of the M&A- insurance’s coverage. It is not inconceivable that an insurer, at an insurance case, objects that the warranty fault isn’t covered by insurance since the buyer should have discovered the fault during its investigation of the target company.

By introducing a definition of business acquisitions in the Sale of Goods Act, the legislature would have the opportunity to clearly state the applicable law and the distinction between the Sale of Goods Act and the Promissory Notes Act. Furthermore, the legislature would be given the opportunity to, in the preparatory work, clarify the issues regarding the purchaser's duty of examination of the target company and thereby create more predictable legal relationships in both the insurance market and transaction market. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Carlquist, Gustav LU
supervisor
organization
alternative title
How long should one look? - Concerning M&A-insurances and which faults the buyer should have discovered during the examination of the target company
course
LAGM01 20152
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Avtalsrätt, förmögenhetsrätt, försäkringsrätt
language
Swedish
id
8500033
date added to LUP
2016-01-27 14:13:09
date last changed
2016-01-27 14:13:09
@misc{8500033,
  abstract     = {Roughly ten years ago started the usage of a new product on the Swedish insurance market for acquisitions. The so-called M&A-insurance is designed to handle the warranty obligations, that the seller provides in the share purchase agreement, by transferring the responsibility thereof to an insurer. Because of the risk allocation that the insurance solution means it can function as a negotiating technical instrument. A buyer-side policy provides the seller with a clean exit, which ought to make the insurance interesting for most transactions. Almost all the M&A-insurances includes a provision which states that such information that the buyer had actual knowledge of, and such that a reasonable buyer would have discovered, is excluded from insurance coverage. As a result of interpretation of the insurance terms it can be established that one is obliged to investigate what applies under general commercial law, in order to clarify the meaning of the aforementioned insurance provisions. This paper has therefore sought to clarify the legal position under dispositive law concerning issues of M&A- insurances and the buyer's duty of examination in the case of an acquisition.

The fundamental question of which law is applicable for acquisitions is debated. It can be concluded that in an acquisition the buyer and seller try to regulate the allocation of risk in the share purchase agreement. However, it is not possible to completely avoid the dispositive law because it in any case could be important in the interpretation of the share purchase agreement. In my investigation I have come to the conclusion that it is most likely that the Sale of Goods Act, and not the Promissory Notes Act, shall apply to the acquisition. Thus it is appropriate for lawyers who engage in such transactions to know the law's provisions. Foremost is the issue of the conditions under which the buyer can not claim error in the target company because of the buyer's knowledge, or lack of investigation, of interest for my thesis.

The Sale of Goods Act aims at a complete allocation of risk between the parties. This is achieved in particular by the law prescribing a duty of examination for the buyer. The duty of examination, which arises under certain specified conditions, aims to get the buyer to detect errors before the transaction and thus limiting the number of disputes after the acquisition. Because of the wide scope of the Sale of Goods Act it can be concluded that the application of its provisions do not rarely fall behind in acquisitions. Furthermore, the problems surrounding the acquisition’s unique character and that no company is the other alike make themselves felt.

The buyer's duty of examination is to some extent controlled by the seller's behaviour. If there is no practice to investigate the purchase object, which I think it can hardly be deemed to exist at an acquisition, the duty of investigation emerges only as a result of the seller's request.

Buyer's right to assert errors depends on what the buyer had actual knowledge of or what the buyer ought to have discovered in its investigation. If the buyer has realized the actual fact that the defect is attributable to, and the evidential significance thereof, the error will be precluded. The question of what the buyer should have discovered is more difficult to answer and Sale of Goods Act gives us no assistance. The legal preparatory work, practice and doctrine is clear that the circumstances in the individual case will be the basis for the assessment of the extent of the duty of examination. Conditions that may be of interest to such an assessment, for example, the buyer's expertise, the nature and occurrence of the failure of the corresponding object, the time that the buyer has had at its disposal, the actual possibility the buyer had to conduct its investigation and the guarantees and information that the seller has provided. The assessment shall also consider the principle of proportionality and too difficult or expensive investigation can lead to a less extensive being considered justified.

Because of the company’s unique character, it can be stated that the Sale of Goods Act is ill-suited to business acquisitions. For this reason, the parties would be wise to seek to regulate various issues as thoroughly as possible in the share purchase agreement. Uncertainty about how extensive the buyer's duty of examination is also affects the predictability of the M&A- insurance’s coverage. It is not inconceivable that an insurer, at an insurance case, objects that the warranty fault isn’t covered by insurance since the buyer should have discovered the fault during its investigation of the target company.

By introducing a definition of business acquisitions in the Sale of Goods Act, the legislature would have the opportunity to clearly state the applicable law and the distinction between the Sale of Goods Act and the Promissory Notes Act. Furthermore, the legislature would be given the opportunity to, in the preparatory work, clarify the issues regarding the purchaser's duty of examination of the target company and thereby create more predictable legal relationships in both the insurance market and transaction market.},
  author       = {Carlquist, Gustav},
  keyword      = {Avtalsrätt,förmögenhetsrätt,försäkringsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Hur länge ska man leta? - Om M&A-försäkringar och vilka fel köparen borde ha märkt vid undersökningen av målbolaget},
  year         = {2015},
}