Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Kriminalisering av tiggeri - Möjligheter och begränsningar

Tuvesson, Anna LU (2015) LAGF03 20152
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
Under år 2015 inkom flera motioner till Sveriges Riksdag som föreslog ett förbud mot tiggeri. Frågan om tiggeri har varit utgångspunkt för framställningen över hur och när kriminalisering kan anses vara befogad.
Det finns ingen lag som anger när och hur kriminalisering kan ske utan istället hänvisar lagstiftaren till rättsliga principer. Skuldprincipen, konformitetsprincipen och principen om ultima ratio har visats väga tyngst för när kriminalisering kan ske. Den sistnämnda kan sägas ha sin grund i att kriminalisering är en form av social kontroll. Principen säger att kriminalisering ska vidtas som sista utväg i att åtgärda ett problem. Den styrker också det faktum att kriminalisering är ett av statens mest effektiva och ingripande sätt... (More)
Under år 2015 inkom flera motioner till Sveriges Riksdag som föreslog ett förbud mot tiggeri. Frågan om tiggeri har varit utgångspunkt för framställningen över hur och när kriminalisering kan anses vara befogad.
Det finns ingen lag som anger när och hur kriminalisering kan ske utan istället hänvisar lagstiftaren till rättsliga principer. Skuldprincipen, konformitetsprincipen och principen om ultima ratio har visats väga tyngst för när kriminalisering kan ske. Den sistnämnda kan sägas ha sin grund i att kriminalisering är en form av social kontroll. Principen säger att kriminalisering ska vidtas som sista utväg i att åtgärda ett problem. Den styrker också det faktum att kriminalisering är ett av statens mest effektiva och ingripande sätt att tala om vilket beteende som är önskvärt och inte.
Den nuvarande reglering av tiggeri som har behandlats i avhandlingen är när tiggeri kan omfattas av bestämmelsen om ofredande i 4 kap 7§ BrB, människohandel enligt 4 kap 1a§ BrB samt reglering av pengainsamling enligt OL.
När det gäller kriminalisering måste lagstiftaren noggrant överväga fyra kriterier. Först måste ett klart och tydligt skyddsintresse finnas. Det finns ingen klar lista över vilka skyddsintressen som bör skyddas genom kriminalisering men vägledning kan sökas i 2 kap RF. Straffbudet måste omfatta gärningstyper som i sin tur orsakar skada på skyddsintresset. Slutligen måste straffbudet vara effektivt vilket innebär att det ska finnas goda förutsättningar för staten att lagföra och bestraffa den som begår handlingen.
I slutsatsen konstaterar jag att en kriminalisering av tiggeri verkar vara omotiverat enligt såväl de rättsstatliga principer och de kriterier som lagstiftaren förväntas överväga innan en kriminalisering vidtas. Jag konstaterar även att en reglering av tiggeri skulle vara överflödig att förbjuda organiserat utnyttjande av människor vilket redan är reglerat i människohandelsbrottet i BrB. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Tuvesson, Anna LU
supervisor
organization
course
LAGF03 20152
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
language
Swedish
id
8509156
date added to LUP
2016-02-24 08:15:40
date last changed
2016-02-24 08:15:40
@misc{8509156,
  abstract     = {{Under år 2015 inkom flera motioner till Sveriges Riksdag som föreslog ett förbud mot tiggeri. Frågan om tiggeri har varit utgångspunkt för framställningen över hur och när kriminalisering kan anses vara befogad. 
Det finns ingen lag som anger när och hur kriminalisering kan ske utan istället hänvisar lagstiftaren till rättsliga principer. Skuldprincipen, konformitetsprincipen och principen om ultima ratio har visats väga tyngst för när kriminalisering kan ske. Den sistnämnda kan sägas ha sin grund i att kriminalisering är en form av social kontroll. Principen säger att kriminalisering ska vidtas som sista utväg i att åtgärda ett problem. Den styrker också det faktum att kriminalisering är ett av statens mest effektiva och ingripande sätt att tala om vilket beteende som är önskvärt och inte.
Den nuvarande reglering av tiggeri som har behandlats i avhandlingen är när tiggeri kan omfattas av bestämmelsen om ofredande i 4 kap 7§ BrB, människohandel enligt 4 kap 1a§ BrB samt reglering av pengainsamling enligt OL.
När det gäller kriminalisering måste lagstiftaren noggrant överväga fyra kriterier. Först måste ett klart och tydligt skyddsintresse finnas. Det finns ingen klar lista över vilka skyddsintressen som bör skyddas genom kriminalisering men vägledning kan sökas i 2 kap RF. Straffbudet måste omfatta gärningstyper som i sin tur orsakar skada på skyddsintresset. Slutligen måste straffbudet vara effektivt vilket innebär att det ska finnas goda förutsättningar för staten att lagföra och bestraffa den som begår handlingen. 
	I slutsatsen konstaterar jag att en kriminalisering av tiggeri verkar vara omotiverat enligt såväl de rättsstatliga principer och de kriterier som lagstiftaren förväntas överväga innan en kriminalisering vidtas. Jag konstaterar även att en reglering av tiggeri skulle vara överflödig att förbjuda organiserat utnyttjande av människor vilket redan är reglerat i människohandelsbrottet i BrB.}},
  author       = {{Tuvesson, Anna}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Kriminalisering av tiggeri - Möjligheter och begränsningar}},
  year         = {{2015}},
}