Konkurrensrättsliga tvister i skiljeförfarande - Praktiska implikationer vid parternas val av skiljeförfarande
(2015) LAGF03 20152Department of Law
Faculty of Law
- Abstract (Swedish)
- Utifrån en rättsdogmatisk och EU-rättslig metod behandlar denna uppsats förhållandet mellan EU:s konkurrensrätt och svensk skiljerätt. Kortfattat kan syftet beskrivas vara att utreda och besvara vad gällande rätt kan ha för inverkan på parternas val av skiljeförfarande som tvistlösningsforum. De främsta argumenten för att lösa tvister i skiljeförfarande är förfarandets effektivitet och partsautonomin. Utifrån dessa faktorer argumenterar jag för att detta inte gäller i konkurrensrättsliga tvister och ämnar därför även diskutera ämnet de lege ferenda.
Enligt svensk rätt kan en skiljenämnd pröva EU:s konkurrensrätts civilrättsliga verkningar mellan parterna. Samtidigt utgör EU:s konkurrensrätt grund för att ogiltigförklara en skiljedom med... (More) - Utifrån en rättsdogmatisk och EU-rättslig metod behandlar denna uppsats förhållandet mellan EU:s konkurrensrätt och svensk skiljerätt. Kortfattat kan syftet beskrivas vara att utreda och besvara vad gällande rätt kan ha för inverkan på parternas val av skiljeförfarande som tvistlösningsforum. De främsta argumenten för att lösa tvister i skiljeförfarande är förfarandets effektivitet och partsautonomin. Utifrån dessa faktorer argumenterar jag för att detta inte gäller i konkurrensrättsliga tvister och ämnar därför även diskutera ämnet de lege ferenda.
Enligt svensk rätt kan en skiljenämnd pröva EU:s konkurrensrätts civilrättsliga verkningar mellan parterna. Samtidigt utgör EU:s konkurrensrätt grund för att ogiltigförklara en skiljedom med stöd av att skiljedomen strider mot ordre public. Mot bakgrund av lojalitetsprincipen och NJA 2015 s. 438 argumenterar jag för att ogiltighet inträder oberoende av om oförenligheten är uppenbar. Mot denna bakgrund, påverkas också skiljerättens principer baserad på skiljenämndens plikt att meddela en verkställbar skiljedom. Jag argumenterar för att detta inte är lämpligt utifrån skiljerättens principer och föreslår därför en ordning där tvisten de lege ferenda istället avvisas som icke skiljedomsmässig.
De lege lata har skiljenämnder inte likvärdig befogenhet att tillämpa artikel 101.3 FEUF som nationella domstolar och har inte möjlighet att begära assistans från EU:s institutioner. Dessa brister innebär stora processuella nackdelar för parterna och riskerar att underminera rättssäkerheten samt äventyra skiljedomens exigibilitet. Jag argumenterar för att införa en möjlighet att begära indirekta förhandsavgöranden genom domstolar och en likvärdig befogenhet att tillämpa artikel 101.3 FEUF de lege ferenda.
Slutsatsen är att skiljeförfarande de lege lata är ett oattraktivt tvistlösningsforum för konkurrensrättsliga tvister utifrån partsperspektivet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8510234
- author
- Aspelund, Oscar LU
- supervisor
- organization
- course
- LAGF03 20152
- year
- 2015
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- EU-rätt, Konkurrensrätt, Processrätt, Skiljerätt, Skiljeförfarande, Konkurrenstvister
- language
- Swedish
- id
- 8510234
- date added to LUP
- 2016-02-08 10:48:08
- date last changed
- 2017-05-28 14:06:50
@misc{8510234, abstract = {{Utifrån en rättsdogmatisk och EU-rättslig metod behandlar denna uppsats förhållandet mellan EU:s konkurrensrätt och svensk skiljerätt. Kortfattat kan syftet beskrivas vara att utreda och besvara vad gällande rätt kan ha för inverkan på parternas val av skiljeförfarande som tvistlösningsforum. De främsta argumenten för att lösa tvister i skiljeförfarande är förfarandets effektivitet och partsautonomin. Utifrån dessa faktorer argumenterar jag för att detta inte gäller i konkurrensrättsliga tvister och ämnar därför även diskutera ämnet de lege ferenda. Enligt svensk rätt kan en skiljenämnd pröva EU:s konkurrensrätts civilrättsliga verkningar mellan parterna. Samtidigt utgör EU:s konkurrensrätt grund för att ogiltigförklara en skiljedom med stöd av att skiljedomen strider mot ordre public. Mot bakgrund av lojalitetsprincipen och NJA 2015 s. 438 argumenterar jag för att ogiltighet inträder oberoende av om oförenligheten är uppenbar. Mot denna bakgrund, påverkas också skiljerättens principer baserad på skiljenämndens plikt att meddela en verkställbar skiljedom. Jag argumenterar för att detta inte är lämpligt utifrån skiljerättens principer och föreslår därför en ordning där tvisten de lege ferenda istället avvisas som icke skiljedomsmässig. De lege lata har skiljenämnder inte likvärdig befogenhet att tillämpa artikel 101.3 FEUF som nationella domstolar och har inte möjlighet att begära assistans från EU:s institutioner. Dessa brister innebär stora processuella nackdelar för parterna och riskerar att underminera rättssäkerheten samt äventyra skiljedomens exigibilitet. Jag argumenterar för att införa en möjlighet att begära indirekta förhandsavgöranden genom domstolar och en likvärdig befogenhet att tillämpa artikel 101.3 FEUF de lege ferenda. Slutsatsen är att skiljeförfarande de lege lata är ett oattraktivt tvistlösningsforum för konkurrensrättsliga tvister utifrån partsperspektivet.}}, author = {{Aspelund, Oscar}}, language = {{swe}}, note = {{Student Paper}}, title = {{Konkurrensrättsliga tvister i skiljeförfarande - Praktiska implikationer vid parternas val av skiljeförfarande}}, year = {{2015}}, }