Hur skyddsvärt är ett barn? - Om barnets rätt till skydd i förhållande till den straffrättsliga garantläran

Abstract (Swedish)

Syftet med denna uppsats är att undersöka barnets rätt till skydd i förhållande till den straffrättsliga garantläran. Uppsatsen har arbetats fram med hjälp av en rättsdogmatisk metod och ramas in av ett rättskritiskt perspektiv såväl som ett barnperspektiv.

Genom barnkonventionen har barnet ett omfattande skydd. Principen om barnets bästa ska gälla i alla samhälleliga beslut och åtgärder. Vidare föreskrivs att barnet har rätt till liv, överlevnad och utveckling samt rätt till skydd mot alla former av våld. Sverige har ratificerat barnkonventionen och är därför förpliktade att följa den. Konventionen är däremot inte inkorporerad i svensk lagstiftning och i svensk nationell rätt framgår barnets rätt till skydd främst inom familjerätten.

I svensk rätt är en förutsättning för straffrättsligt underlåtenhetsansvar i regel att den underlåtande befinner sig i garantställning i förhållande till barnet ifråga. Vilka som intar en sådan ställning framgår inte av lag, utan har istället utvecklats genom doktrin och praxis. Det ses som en självklarhet att en vårdnadshavare befinner sig i skyddsgarantställning i förhållande till sitt barn, det har dock varit stridigt i doktrin huruvida en rättslig handlingsplikt är ett krav för att konstituera en garantställning eller ej. Genom HD:s avgörande i NJA 2013 s. 588 klarlades att en garantställning även kan grundas i faktiska förhållanden, så som nära levnadsgemenskap och frivilligt åtagande. Domstolen var däremot sparsam med att närmre förklara kriterierna för dessa begrepp och majoriteten i HD var väldigt restriktiva i sin tillämpning gällande vem som intar skyddsgarantställning i förhållande till ett barn.

Omfattningen av personkretsen som har en skyldighet att skydda ett barn är i dagens läge därför snäv och framförallt väldigt oklar. Mot bakgrund av detta är min slutsats att garantläran inte är förenlig med barnets rätt till skydd.

Abstract

The purpose of this essay is to examine children’s right to protection in relation to the doctrine of omission responsibility (Swedish: garantläran). I have used a traditional judicial method to examine the upcoming problems. The perspectives chosen are a critical perspective as well as a children’s view perspective.

The United Nations Convention on the Right of the Child states that all children shall have a comprehensive protection. The principle of the best interests of the child shall apply in all decisions taken by the courts and other governmental institutes. Furthermore, children have the right to life, survival and development and the right to protection from all forms of violence. Sweden has ratified the Convention and is therefore obliged to follow it. However, the Convention is not incorporated into Swedish law. In Swedish domestic law, children’s right to protection is primarily found in the area of family law.

According to Swedish law, a condition of criminal liability based on omission is that a person has omitted a special duty to act in relation to the child in question. However, the law does not give a clear answer to who could be put in such a position. Instead the doctrine of omission responsibility has been developed through the jurisprudential doctrine and the case law. Today, it is considered to be given that the caregiver is obliged to protect the child. At the same time, the legal debate is not on the same page whether such obligation also could occur in absence of a legal-based relationship.

In 2013, the Swedish High Court established that this legal responsibility to act and protect could be based upon actual conditions, such as close relations with the child and voluntarily undertaking. On the other hand, the Court was quite restrictive and the meanings of the actual criteria that have to be fulfilled were not mentioned.

Today, the scope of people who are under a legal obligation to protect a child is far too narrow and above all, far too vague and uncertain. Therefore, I reach the conclusion that the Swedish doctrine of omission responsibility is not compatible with the concept of children’s right to protection.

• author: Ekelin, Alva
• supervisor: Sverker Jönsson
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20161
• year: 2016
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, criminal law
• language: Swedish
• id: 8874187
• date added to LUP: 2016-07-03 21:31:49
• date last changed: 2016-07-03 21:31:49