Advanced

Idrottsrörelsens autonomi och dess gränser – Om rättslig överprövning av idrottsliga beslut

Fredriksson, Jesper LU (2016) LAGF03 20161
Department of Law
Faculty of Law
Abstract
Today, the sports movement is the largest social movement in Sweden, and sports are a matter for many people all around the world. The Swedish sports movement has enjoyed a sense of autonomy and independence during a long period of time, and this order has been enhanced due to an increased extent of commercialisation, together with a vast use of arbitration agreements and own arbitration panels. This has led to the following questions for this paper; when do the Swedish courts interfere with disputes within the sports movement and where do they put the boundaries for the autonomy of the movement? My essay aims to clarify the relation between the autonomy and the legal system as well as to analyse the advantages and the disadvantages of the... (More)
Today, the sports movement is the largest social movement in Sweden, and sports are a matter for many people all around the world. The Swedish sports movement has enjoyed a sense of autonomy and independence during a long period of time, and this order has been enhanced due to an increased extent of commercialisation, together with a vast use of arbitration agreements and own arbitration panels. This has led to the following questions for this paper; when do the Swedish courts interfere with disputes within the sports movement and where do they put the boundaries for the autonomy of the movement? My essay aims to clarify the relation between the autonomy and the legal system as well as to analyse the advantages and the disadvantages of the autonomy.

After going through available case law and doctrine in the sports law area, a split image of the legal position appears; the answer to the question about the courts’ intervention mainly depends on how the case’s circumstances present themselves. The probability of having a dispute brought to the court room mainly depends on whether there is a valid arbitration agreement between the parties, which there frequently is. In cases where an arbitration agreement is not present, the probability depends on the case; it is generally more common that a contractual dispute is heard, rather than a proper associational dispute. However, I have discovered that the chances of success are relatively low.

It is somewhat clear, however, that the courts are not very willing to interfere by making a substantial review of a decision from the sports movement, particularly not when it concerns decisions that do not have an actual impact on the involved person’s economy or business. Thus, the autonomy of the sports movement remains intact, but certainly needs to be viewed at from a critical perspective. Despite this, I believe that the autonomy of the sports movement is something good, based on several reasons. The tradition of self-regulation in the sports movement should, for example, guarantee that the arbitration panels have the special knowledge of the relevant set of rules in order to settle disputes in a correct way. I consider the existing exceptions of the autonomy to be sufficient to ensure the legal certainty of individuals at the same time as it preserves justice in the sports movement. (Less)
Abstract (Swedish)
Idrottsrörelsen är i dag Sveriges största folkrörelse och idrotten är världen över en angelägenhet för väldigt många människor. Idrottsrörelsen har en lång tradition av autonomi och självbestämmande, som tillsammans med en tilltagande kommersialisering har förstärkts av ett stort användande av skiljeavtal och egna skiljenämnder. Detta har gett upphov till frågan när allmänna domstolar egentligen blir involverade och rättsligt överprövar ett idrottsligt beslut, eller med andra ord, var gränserna går för idrottsrörelsens autonomi? Uppsatsen syftar till att klarlägga autonomins relation till rättsväsendet samt att analysera autonomins fördelar och nackdelar.

Efter att ha undersökt tillgänglig praxis och doktrin på området framträder bilden... (More)
Idrottsrörelsen är i dag Sveriges största folkrörelse och idrotten är världen över en angelägenhet för väldigt många människor. Idrottsrörelsen har en lång tradition av autonomi och självbestämmande, som tillsammans med en tilltagande kommersialisering har förstärkts av ett stort användande av skiljeavtal och egna skiljenämnder. Detta har gett upphov till frågan när allmänna domstolar egentligen blir involverade och rättsligt överprövar ett idrottsligt beslut, eller med andra ord, var gränserna går för idrottsrörelsens autonomi? Uppsatsen syftar till att klarlägga autonomins relation till rättsväsendet samt att analysera autonomins fördelar och nackdelar.

Efter att ha undersökt tillgänglig praxis och doktrin på området framträder bilden av rättsläget som delad beroende på vilken typ av idrottsärende frågan gäller samt hur omständigheterna ser ut i det enskilda fallet. Möjligheten att få ett idrottsligt beslut rättsligt överprövat beror i stor utsträckning på om det mellan parterna föreligger ett giltigt skiljeavtal eller inte, vilket det oftast gör. I de fall ett skiljeavtal inte föreligger beror möjligheten på vad ärendet gäller; det är i allmänhet enklare att få en tvist av avtalsrättslig natur – t.ex. tvist om utbetalning av prispengar – rättsligt prövad än ett beslut om uteslutning ur ideell förening. Av min utredning att döma är dock möjligheten att lyckas med en sådan talan förhållandevis låg.

Det är i alla fall relativt tydligt att domstolarna sällan är villiga att ingripa och materiellt överpröva ett beslut från idrotten, särskilt inte när det gäller beslut som inte har någon egentlig inverkan på någons ekonomiska situation eller yrkesverksamhet. Idrottsrörelsens autonomi får således sägas vara intakt, något som naturligtvis bör sättas i ett kritiskt perspektiv men som man för den sakens skull inte behöver finna vara dålig eller i behov av förändring. I min mening är idrottsrörelsens självständighet trots allt något som i grunden är bra och som tack vare rörelsens tradition av självreglering garanterar att dess dömande instanser har den specialkunskap om regelverken som krävs för att korrekt avgöra tvister med anknytning till dessa. De i dag existerande undantagen i autonomin anser jag vara tillräckliga för att säkerställa enskildas rättssäkerhet samtidigt som den bevarar rättvisan inom idrottsrörelsen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Fredriksson, Jesper LU
supervisor
organization
course
LAGF03 20161
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
idrottsjuridik, idrott, civil procedure, private law, processrätt, förmögenhetsrätt, avtalsrätt, Civilrätt, sports, sports law.
language
Swedish
id
8874438
date added to LUP
2016-07-03 21:30:20
date last changed
2016-07-03 21:30:20
@misc{8874438,
  abstract     = {Today, the sports movement is the largest social movement in Sweden, and sports are a matter for many people all around the world. The Swedish sports movement has enjoyed a sense of autonomy and independence during a long period of time, and this order has been enhanced due to an increased extent of commercialisation, together with a vast use of arbitration agreements and own arbitration panels. This has led to the following questions for this paper; when do the Swedish courts interfere with disputes within the sports movement and where do they put the boundaries for the autonomy of the movement? My essay aims to clarify the relation between the autonomy and the legal system as well as to analyse the advantages and the disadvantages of the autonomy.

After going through available case law and doctrine in the sports law area, a split image of the legal position appears; the answer to the question about the courts’ intervention mainly depends on how the case’s circumstances present themselves. The probability of having a dispute brought to the court room mainly depends on whether there is a valid arbitration agreement between the parties, which there frequently is. In cases where an arbitration agreement is not present, the probability depends on the case; it is generally more common that a contractual dispute is heard, rather than a proper associational dispute. However, I have discovered that the chances of success are relatively low.

It is somewhat clear, however, that the courts are not very willing to interfere by making a substantial review of a decision from the sports movement, particularly not when it concerns decisions that do not have an actual impact on the involved person’s economy or business. Thus, the autonomy of the sports movement remains intact, but certainly needs to be viewed at from a critical perspective. Despite this, I believe that the autonomy of the sports movement is something good, based on several reasons. The tradition of self-regulation in the sports movement should, for example, guarantee that the arbitration panels have the special knowledge of the relevant set of rules in order to settle disputes in a correct way. I consider the existing exceptions of the autonomy to be sufficient to ensure the legal certainty of individuals at the same time as it preserves justice in the sports movement.},
  author       = {Fredriksson, Jesper},
  keyword      = {idrottsjuridik,idrott,civil procedure,private law,processrätt,förmögenhetsrätt,avtalsrätt,Civilrätt,sports,sports law.},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Idrottsrörelsens autonomi och dess gränser – Om rättslig överprövning av idrottsliga beslut},
  year         = {2016},
}