Advanced

Snälla, ta inte mitt barn! Om tvångsadoption och adoptionsinstitutets ändamål

Alexandersson, Elina LU (2016) JURM02 20161
Department of Law
Abstract (Swedish)
Framställningen utreder huruvida gällande rätt och rättstillämpning avseende tvångsadoption korresponderar med adoptionsinstitutets ändamål på ett tillfredställande vis. Framställningen avser även klargöra gällande rätt och vilka intressen som påverkat institutets utformning. En förutsättning för adoption är att den är till fördel för barnet. Det innebär att en adoption inte kan ske om den inte tillgodoser ett barns rätt till ett tryggt uppväxtförhållande, och således är i enlighet med barnets bästa. Principen om barnets bästa är institutets enda ändamålsbestämmelse och fastställs i varje enskild situation med hjälp av erfarenhet och kunskap på området, samt genom barnets egen inställning. Med bakgrund av ett adoptionsbesluts ingripande... (More)
Framställningen utreder huruvida gällande rätt och rättstillämpning avseende tvångsadoption korresponderar med adoptionsinstitutets ändamål på ett tillfredställande vis. Framställningen avser även klargöra gällande rätt och vilka intressen som påverkat institutets utformning. En förutsättning för adoption är att den är till fördel för barnet. Det innebär att en adoption inte kan ske om den inte tillgodoser ett barns rätt till ett tryggt uppväxtförhållande, och således är i enlighet med barnets bästa. Principen om barnets bästa är institutets enda ändamålsbestämmelse och fastställs i varje enskild situation med hjälp av erfarenhet och kunskap på området, samt genom barnets egen inställning. Med bakgrund av ett adoptionsbesluts ingripande karaktär har barn över 12 år tilldelats en vetorätt, medan yngre barns inställning ska tillmätas betydelse efter ålder och mognad.

Trots att institutet endast har en ändamålsbestämmelse har även andra intressen påverkat gällande rätt. Ett sådant intresse är rätten att bli förälder. En adoptant måste dock som huvudregel vara minst 25 år gammal. Vidare tillkommer inte rätten att adoptera gemensamt alla som önskar. Då endast en adoption till fördel för barnet får genomföras kan därför konstateras att det inte föreligger någon rättighet att adoptera ett barn, utan endast en möjlighet. En biologisk förälders intresse av att kvarstå som förälder är ett annat intresse som fått stort genomslag vid institutets utformning och tillämpning då en vårdnadshavande förälder givits en vetorätt. Tvångsadoption möjliggörs dock då en icke vårdnadshavande förälder saknar denna vetorätt. Vid bedömningen av huruvida en tvångsadoption ska kunna ske krävs emellertid att stor vikt läggs vid en icke vårdnadshavande förälders åsikt. Lagstiftaren har dock uttryckt att en tvångsadoption inte är önskvärd efter en vårdnadsöverflyttning, vilket i praktiken innebär att endast styvbarnsadoptioner kan ske tvångsvis.

Med hänsyn till institutets ändamål och att inget intresse får sättas framför barnets bästa kan det dock ifrågasättas om det verkligen är ändamålsenligt att tvångsadoption kan ske i så få situationer. Beaktansvärt är dock att en vårdnadsöverflyttning är ett mindre ingripande i berörda personers privat- och familjeliv, men innebär att barnets bästa troligtvis tillvaratas i samma utsträckning som vid en tvångsadoption. En rättstillämpning som medfört att tvångsadoption tillåtits efter en vårdnadsöverflyttning hade dock troligtvis säkerställt att barnets bästa tillvaratagits i större utsträckning, bland annat med bakgrund av forskningsresultat. Då principen om barnets bästa till syvende och sist faktiskt är avgörande vid varje potentiell adoption kan det dock inte påstås att institutet inte är ändamålsenligt, även om utrymme för förbättring finns. (Less)
Abstract
This thesis investigates whether the current legislation and the application of the law concerning forced adoptions corresponds with the Swedish adoption institute's aim in a satisfactory manner. The paper also pertains to clarify the current legislation and the interests that have influenced the institute’s design. A prerequisite for adoption is that the child benefits from it. This means that an adoption needs to be in accordance with the best interests of the child, and thus satisfy a child’s right to safe childhood conditions. The sole purpose provision of the institute is the principle of the child’s best interests. The child’s best interests is determined in each individual situation based on knowledge and experience in the matter,... (More)
This thesis investigates whether the current legislation and the application of the law concerning forced adoptions corresponds with the Swedish adoption institute's aim in a satisfactory manner. The paper also pertains to clarify the current legislation and the interests that have influenced the institute’s design. A prerequisite for adoption is that the child benefits from it. This means that an adoption needs to be in accordance with the best interests of the child, and thus satisfy a child’s right to safe childhood conditions. The sole purpose provision of the institute is the principle of the child’s best interests. The child’s best interests is determined in each individual situation based on knowledge and experience in the matter, and the child’s opinion. Since an adoption is of an interfering nature, children over 12 years of age have been assigned a veto right, while younger children’s attitude towards adoption is given importance in accordance with their age and maturity.

The institute only has one single purpose; although, other interests have influenced the legislation. One such interest is the right to be a parent. As a main rule, the adopter must be at least 25 years old. Furthermore, the right to adopt together does not reside with whomever who wishes. Since an adoption is only possible if it benefits the child, it can be concluded that there is no right to adopt, but merely a possibility. A biological parent’s interest to remain as a parent is another interest that has been given great impact in the institute’s design and application, since a custodial parent has been given a right of veto. Nevertheless, forced adoption is possible due to the fact that non-custodial parents lack the right of veto. However, when a potential forced adoption is assessed there is great importance placed on a non-custodial parent’s opinion. Though, the legislator has expressed that it is not desirable that a forced adoption is possible after a custody transfer has been made. In practice, this results in that only a step child-adoption can be made forcibly.

With the institution's purpose in mind, and thus the importance of the best interests of the child, it may be questioned whether it is in accordance with the aim of the institute that forced adoption may take place under such few circumstances. Although, it is noteworthy that a custody transfer is a less severe interference in a person’s private and family life, but most likely results in that the best interest of the child is safeguarded to the same extent as a forced adoption would have. However, considering research, an application of the law that meant that forced adoption was accepted after custody transfers probably would ensure that the best interests of the child would be safeguarded to a larger extent. Ultimately, the principle of the child’s best interests is ruling in any potential adoption. This is why the institute cannot be said to be inexpedient, even though there is room for improvements. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Alexandersson, Elina LU
supervisor
organization
alternative title
Please, do not take my child! A paper concerning forced adoption and the adoption institute's purpose
course
JURM02 20161
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
familjerätt, socialrätt, tvångsadoption, family law, social and welfare law, forced adoption
language
Swedish
id
8874933
date added to LUP
2016-06-09 09:09:08
date last changed
2016-06-09 09:09:08
@misc{8874933,
  abstract     = {This thesis investigates whether the current legislation and the application of the law concerning forced adoptions corresponds with the Swedish adoption institute's aim in a satisfactory manner. The paper also pertains to clarify the current legislation and the interests that have influenced the institute’s design. A prerequisite for adoption is that the child benefits from it. This means that an adoption needs to be in accordance with the best interests of the child, and thus satisfy a child’s right to safe childhood conditions. The sole purpose provision of the institute is the principle of the child’s best interests. The child’s best interests is determined in each individual situation based on knowledge and experience in the matter, and the child’s opinion. Since an adoption is of an interfering nature, children over 12 years of age have been assigned a veto right, while younger children’s attitude towards adoption is given importance in accordance with their age and maturity.

The institute only has one single purpose; although, other interests have influenced the legislation. One such interest is the right to be a parent. As a main rule, the adopter must be at least 25 years old. Furthermore, the right to adopt together does not reside with whomever who wishes. Since an adoption is only possible if it benefits the child, it can be concluded that there is no right to adopt, but merely a possibility. A biological parent’s interest to remain as a parent is another interest that has been given great impact in the institute’s design and application, since a custodial parent has been given a right of veto. Nevertheless, forced adoption is possible due to the fact that non-custodial parents lack the right of veto. However, when a potential forced adoption is assessed there is great importance placed on a non-custodial parent’s opinion. Though, the legislator has expressed that it is not desirable that a forced adoption is possible after a custody transfer has been made. In practice, this results in that only a step child-adoption can be made forcibly.

With the institution's purpose in mind, and thus the importance of the best interests of the child, it may be questioned whether it is in accordance with the aim of the institute that forced adoption may take place under such few circumstances. Although, it is noteworthy that a custody transfer is a less severe interference in a person’s private and family life, but most likely results in that the best interest of the child is safeguarded to the same extent as a forced adoption would have. However, considering research, an application of the law that meant that forced adoption was accepted after custody transfers probably would ensure that the best interests of the child would be safeguarded to a larger extent. Ultimately, the principle of the child’s best interests is ruling in any potential adoption. This is why the institute cannot be said to be inexpedient, even though there is room for improvements.},
  author       = {Alexandersson, Elina},
  keyword      = {familjerätt,socialrätt,tvångsadoption,family law,social and welfare law,forced adoption},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Snälla, ta inte mitt barn! Om tvångsadoption och adoptionsinstitutets ändamål},
  year         = {2016},
}