Advanced

De mellankambriska oelandicuslagren på Öland : stratigrafi och faciestyper

Malmgren, Johan LU (2016) In Examensarbeten i Geologi vid Lunds universitet GEOL01 20151
Department of Geology
Abstract
The thesis deals with a drill core retrieved from northern Öland, Sweden, in 2010. The length of the core is c. 107 m and comprises an Ordovician and Cambrian succession. The middle Cambrian primarily consists of fossiliferous mudstone with thin siltstone beds. This part of the succession has collectively been referred to as the Oelandicus beds. It is relatively homogeneous in composition and cannot be subdivided into the Bårstad and Moss-berga members, which is know from other areas. It is richly fossiliferous except in the lower part. The fossil faunas are dominated by trilobites and brachiopods. Trilobites and a few agnostoids are restricted to the upper part of the Oelandicus beds. Trace fossils are common throughout the Oelandicus... (More)
The thesis deals with a drill core retrieved from northern Öland, Sweden, in 2010. The length of the core is c. 107 m and comprises an Ordovician and Cambrian succession. The middle Cambrian primarily consists of fossiliferous mudstone with thin siltstone beds. This part of the succession has collectively been referred to as the Oelandicus beds. It is relatively homogeneous in composition and cannot be subdivided into the Bårstad and Moss-berga members, which is know from other areas. It is richly fossiliferous except in the lower part. The fossil faunas are dominated by trilobites and brachiopods. Trilobites and a few agnostoids are restricted to the upper part of the Oelandicus beds. Trace fossils are common throughout the Oelandicus beds. The lower part has only yielded a few brachiopods. The trilobites in the upper part are dominated by paradoxidids (Acadoparadoxides and Eccaparadox-ides) and ellipsocephalids (Ellipsocephalus). Among the agnostoids, species of the genera Condylopyge, Ptychag-nostus and Peronopsis have been recorded. The record of trilobite A. pinus in the upper part of the Oelandicus beds indicates that this part belongs to the A. pinus Zone. Biostratigraphically significant species have not been recorded from the lower part of the Oelandicus beds, but a comparison with other drill cores from Öland suggests that it be-longs to the E. insularis Zone. The Oelandicus beds are overlain by a 5.65 meter thick interval (52.60‒46.95 m) of greenish-grey mudstone with beds of a calcareous siltstone. This interval seems to represent the Äleklinta Member, which forms the uppermost part of the Borgholm Formation. The transition between the Oelandicus beds and the Äleklinta Member is, however, gradual. (Less)
Abstract (Swedish)
Arbetet behandlar en borrkärna från Tingskullen på norra Öland. Borrningen gjordes 2010. Borrkärnan är ca 107 meter lång och innefattar lager från ordovicium samt mellersta och undre kambrium. Mel-lankambrium utgörs i huvudsak av oelandicuslager, som består av fossilrik slamsten med inslag av siltsten och ett par kalkrika nivåer. Intervallet med oelandicuslager är relativt enhetligt och det går inte att dela in det i Mossberga- och Bårstadledet. Oelandicuslagren i Tingskullenkärnan är relativt rika på fossil, utom i den undre delen. De fossila faunorna domineras av trilobiter och brachiopoder. Trilobiter och även en del agnostider förekommer i den övre delen medan det i den undre delen nästan uteslutande finns brachiopoder. Spårfossil... (More)
Arbetet behandlar en borrkärna från Tingskullen på norra Öland. Borrningen gjordes 2010. Borrkärnan är ca 107 meter lång och innefattar lager från ordovicium samt mellersta och undre kambrium. Mel-lankambrium utgörs i huvudsak av oelandicuslager, som består av fossilrik slamsten med inslag av siltsten och ett par kalkrika nivåer. Intervallet med oelandicuslager är relativt enhetligt och det går inte att dela in det i Mossberga- och Bårstadledet. Oelandicuslagren i Tingskullenkärnan är relativt rika på fossil, utom i den undre delen. De fossila faunorna domineras av trilobiter och brachiopoder. Trilobiter och även en del agnostider förekommer i den övre delen medan det i den undre delen nästan uteslutande finns brachiopoder. Spårfossil förekommer genom hela inter-vallet med oelandicuslager. Trilobiterna i oelandicuslagren domineras av paradoxidider (släktena Acadoparadoxi-des och Eccaparadoxides) och ellipscephalider av släktet Ellipscephalus. Bland agnostiderna har arter av släktena Condylopyge, Ptychagnostus (eller Pentagnostus) och Peronopsis noterats. Förekomster av A. pinus i de övre delar-na av oelandicuslagren indikerar att detta intervall tillhör A. pinus-zonen. Biostratigrafiskt signifikanta arter har inte noterats från den undre delen, men en jämförelse med andra borrningar från Öland talar för att det rör sig om E. insularis-zonen. Oelandicuslagren överlagras av ett 5,65 m mäktigt intervall (52,60‒46,95 m) med gröngrå, ganska ljusa slamstenar med inslag av kalkiga siltstenar. Detta interervall tycks representera Äleklintaledet, dvs. det översta ledet i Borgholmformationen. Gränsen nedåt är emellertid oskarp och det är en gradvis övergång från oelan-dicuslagren till Äleklintaledet. (Less)
Popular Abstract (Swedish)
Jordens geologiska historia brukar delas in i eror och perioder. Vissa eror och perioder är mer kända för allmänheten än andra, till exempel jura. Kambrium är den första perioden i eran paleozoikum och det var här som de första komplexa djuren uppkom. I de mellankambriska lagren i Sverige hittar vi på flera ställen det som är känt som oelandicuslagren. Dessa består till största del av slamstenar och har en grå till grön färg och är rika på fossil, särskilt trilobiter. Trilobiter är en numera utdöd djurgrupp som var väldigt vanlig för 500 miljoner år sedan. På Öland finns det goda möjligheter att undersöka denna lagerföljd, då den på många andra ställen i Sverige är dåligt utvecklad.

I denna rapport beskrivs oelandicuslagren som har... (More)
Jordens geologiska historia brukar delas in i eror och perioder. Vissa eror och perioder är mer kända för allmänheten än andra, till exempel jura. Kambrium är den första perioden i eran paleozoikum och det var här som de första komplexa djuren uppkom. I de mellankambriska lagren i Sverige hittar vi på flera ställen det som är känt som oelandicuslagren. Dessa består till största del av slamstenar och har en grå till grön färg och är rika på fossil, särskilt trilobiter. Trilobiter är en numera utdöd djurgrupp som var väldigt vanlig för 500 miljoner år sedan. På Öland finns det goda möjligheter att undersöka denna lagerföljd, då den på många andra ställen i Sverige är dåligt utvecklad.

I denna rapport beskrivs oelandicuslagren som har undersökts från en borrkärna vid Tingskullen på nordöstra Öland. Syftet med projektet har varit att dokumentera oelandicuslagrens stratigrafi och fossilinnehåll, och jämföra dessa med andra likåldriga lager och dokumentationer. Projektet är i huvudsak en litteraturstudie, där tidigare arbeten har använts som underlag för nya fynd och beskrivningar. Kärnan har fotograferats och lagerföljderna dokumenterats.

De fossil som hittills har identifierats har nästan enbart varit trilobiter. Den vanligaste av de identifierade trilobiterna tillhör arten Ellipsocephalus polytomus (bild 1), en trilobit som har påträffats i stora mängder i tidigare undersökningar av oelandicusskiffern. Agnostider är en grupp små leddjur och representeras i kärnan av bland annat släktet Condylopyge, som emellertid endast har påträffats i ett prov.

Vissa utdöda djur har påträffats i mängder, men ett har endast hittats som ett enstaka fossil. Det är konformigt och bara några millimeter stort. Det tillhör gruppen hyolithider, en utdöd grupp djur som brukar räknas till mollusker. Exemplaret har inte lyckats bli identifierad till art-eller släktnivå. I lagerföljden finns det rikligt med spårfossil. En del av dessa utgörs av platta, mörka och avlånga fossil. Vad detta är har inte helt klargjorts, men det kan röra sig om grävspår eller makroskopiska fossil.

De mellankambriska oelandicuslagren i borrkärnan överlagras av yngre kambriska lager, vilka i sin tur överlagras av ordoviciska bergarter, inklusive den välkända ortoceratitkalkstenen. Oelandicuslagren är över 45 m tjock och har genomgående en ganska enformig sammansättning.. Slamsten med inslag av siltsten är det vanligaste, men på en handfull ställen påträffas centimetertjocka lager av kalksten. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Malmgren, Johan LU
supervisor
organization
course
GEOL01 20151
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
Öland, Sverige, kambrium, trilobiter, Acadoparadoxides oelandicus, Ellipsocephalus polytomus
publication/series
Examensarbeten i Geologi vid Lunds universitet
report number
471
language
Swedish
id
8878023
date added to LUP
2016-06-09 16:01:01
date last changed
2016-06-09 16:01:01
@misc{8878023,
  abstract     = {The thesis deals with a drill core retrieved from northern Öland, Sweden, in 2010. The length of the core is c. 107 m and comprises an Ordovician and Cambrian succession. The middle Cambrian primarily consists of fossiliferous mudstone with thin siltstone beds. This part of the succession has collectively been referred to as the Oelandicus beds. It is relatively homogeneous in composition and cannot be subdivided into the Bårstad and Moss-berga members, which is know from other areas. It is richly fossiliferous except in the lower part. The fossil faunas are dominated by trilobites and brachiopods. Trilobites and a few agnostoids are restricted to the upper part of the Oelandicus beds. Trace fossils are common throughout the Oelandicus beds. The lower part has only yielded a few brachiopods. The trilobites in the upper part are dominated by paradoxidids (Acadoparadoxides and Eccaparadox-ides) and ellipsocephalids (Ellipsocephalus). Among the agnostoids, species of the genera Condylopyge, Ptychag-nostus and Peronopsis have been recorded. The record of trilobite A. pinus in the upper part of the Oelandicus beds indicates that this part belongs to the A. pinus Zone. Biostratigraphically significant species have not been recorded from the lower part of the Oelandicus beds, but a comparison with other drill cores from Öland suggests that it be-longs to the E. insularis Zone. The Oelandicus beds are overlain by a 5.65 meter thick interval (52.60‒46.95 m) of greenish-grey mudstone with beds of a calcareous siltstone. This interval seems to represent the Äleklinta Member, which forms the uppermost part of the Borgholm Formation. The transition between the Oelandicus beds and the Äleklinta Member is, however, gradual.},
  author       = {Malmgren, Johan},
  keyword      = {Öland,Sverige,kambrium,trilobiter,Acadoparadoxides oelandicus,Ellipsocephalus polytomus},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  series       = {Examensarbeten i Geologi vid Lunds universitet},
  title        = {De mellankambriska oelandicuslagren på Öland : stratigrafi och faciestyper},
  year         = {2016},
}