Advanced

Rådgivaransvar - Vårdslös juridisk rådgivning i inom- och utomobligatoriska förhållanden

Haciy, Delkhwaz LU (2016) JURM02 20161
Department of Law
Abstract (Swedish)
Advokaters skadeståndsrättsliga rådgivaransvar bygger på culpaprincipen om inget annat avtalats. Av 1 kap. 1 § SkL framgår att ersättning för ren förmögenhetsskada kräver stöd i lag eller avtal. Juridisk rådgivning sker oftast i uppdragsförhållanden.
Advokatens ansvar kallas ofta för professionsansvar och syftar på de specialkunskaper advokaten, som juridisk expert, förväntas ha som medlem i Advokatsamfundet.
En advokat anses endast svara för misstag och uppenbara fel vad gäller okomplicerade rättsregler. De rättsutredningar advokaten utför ska vara underbyggda med nödvändiga undersökningar, men det kan inte krävas att han eller hon ger klara upplysningar om rättsfrågor som är svårbedömda. Det sägs att advokaten inte har ett... (More)
Advokaters skadeståndsrättsliga rådgivaransvar bygger på culpaprincipen om inget annat avtalats. Av 1 kap. 1 § SkL framgår att ersättning för ren förmögenhetsskada kräver stöd i lag eller avtal. Juridisk rådgivning sker oftast i uppdragsförhållanden.
Advokatens ansvar kallas ofta för professionsansvar och syftar på de specialkunskaper advokaten, som juridisk expert, förväntas ha som medlem i Advokatsamfundet.
En advokat anses endast svara för misstag och uppenbara fel vad gäller okomplicerade rättsregler. De rättsutredningar advokaten utför ska vara underbyggda med nödvändiga undersökningar, men det kan inte krävas att han eller hon ger klara upplysningar om rättsfrågor som är svårbedömda. Det sägs att advokaten inte har ett resultatansvar, om det inte är så att det handlar om råd om enklare rättsfrågor. Även om advokaten inte har något resultatansvar för de mer komplicerade rättsfrågorna går han inte fri från ansvar, utan han har ett s.k. metodansvar. Detta innebär att nödvändiga rättskällor och annat tillgängligt material ska användas för att hitta relevanta lagregler, förarbeten, praxis och doktrin.
Rådgivaransvaret kan begränsas på olika sätt, men kan även utökas i det fall advokaten utgett sig för att vara specialist i just det området frågan gäller. Vill advokaten vara säker på att inte bedömas på samma bedömningsgrunder som en specialist får denne antingen avstå från uppdraget eller upplysa klienten om det faktum att han inte är en specialist i frågan. Vill advokaten inte avstå från uppdraget är enda alternativet att han helt enkelt sätter sig in i det specifika regelsystemet noggrant.
Ett råd kan bl.a. vara uppgifter som ska ligga till grund för ett faktiskt handlingssätt hos den rådfrågade.
Uppdragstagarens ansvar delas in i olika antal delar av olika författare i doktrinen, men innehåller i princip samma skyldigheter för uppdragstagaren. Bl.a. antas uppdragstagaren ha ett metodansvar, dvs. en skyldighet att använda en fackmannamässig arbetsmetod för att få tag på nödvändig information som underlag för ett bra beslut eller råd. Vidare antas uppdragstagaren ha ett informationsansvar och en plikt att föra denna vidare på ett pedagogiskt sätt så att uppdragsgivaren förstår och kan bedöma effekten av de resultat uppdragstagaren kommit fram till. Uppdragstagaren har inget resultatansvar om inga garantier getts.
För att en rådgivare ska anses vara ansvarig för ett felaktigt eller dåligt råd ska det handla om ett råd och inte endast information som förmedlats. Det ska finnas ett avtal mellan rådgivaren och mottagaren. Mottagaren av rådet ska ha lidit en förlust och förlusten ska ha orsakats av rådet. Det ska dessutom ha varit vårdslöst av rådgivaren att ge rådet.
Uppdragstagare kan begränsa sitt ansvar genom att upprätta en uppdragsbeskrivning som sätter ramarna för uppdraget, eller genom reservationer. Ansvaret kan även begränsas till vissa typer av skador och med beloppsbegränsningar. Allt för omfattande friskrivningar kan dock jämkas enligt 36 § AvtL.
Det finns ingen enhetlig generell lagreglering av rådgivaransvar. Bestämmelser som reglerar advokatverksamhet finns att hitta i bl.a. RB 8 kap., advokatsamfundets stadgar och Advokatsamfundets vägledande regler för god advokatsed. Juridisk rådgivning mellan advokat och en klient föregås rimligen alltid av ett avtal. Vid detta kontraktsförhållande bestäms skadeståndsskyldigheten av avtalet eller av regler som kopplas samman med kontraktsförhållandet.
Av förarbetena framgår det att ett skadestånd aldrig kan anses vara oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige, om skadeståndet täcks av en ansvarsförsäkring.
Oftast finns det ett avtalsförhållande när ersättningskrav ställs för rådgivaransvar. Att det däremot skulle finnas situationer som är rent utomobligatoriska och där ersättning krävs för felaktig eller dåligt råd är svårt att se att de kan framställas. Skulle det finnas ett otydligt eller obefintligt samband mellan rådgivningen och ersättningen, framstår det än mer oskäligt att tilldela rådgivaren ansvar för uppkomna skador.
För råd som ges till en bred krets av personer, t.ex. massmedia, anses skadeståndsrättslig immunitet råda. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Haciy, Delkhwaz LU
supervisor
organization
course
JURM02 20161
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Avtalsrätt, civilrätt, försäkringsrätt, materialrätt, skadeståndsrätt
language
Swedish
id
8888605
date added to LUP
2017-03-27 17:16:11
date last changed
2017-03-27 17:16:11
@misc{8888605,
  abstract     = {Advokaters skadeståndsrättsliga rådgivaransvar bygger på culpaprincipen om inget annat avtalats. Av 1 kap. 1 § SkL framgår att ersättning för ren förmögenhetsskada kräver stöd i lag eller avtal. Juridisk rådgivning sker oftast i uppdragsförhållanden.
Advokatens ansvar kallas ofta för professionsansvar och syftar på de specialkunskaper advokaten, som juridisk expert, förväntas ha som medlem i Advokatsamfundet.
En advokat anses endast svara för misstag och uppenbara fel vad gäller okomplicerade rättsregler. De rättsutredningar advokaten utför ska vara underbyggda med nödvändiga undersökningar, men det kan inte krävas att han eller hon ger klara upplysningar om rättsfrågor som är svårbedömda. Det sägs att advokaten inte har ett resultatansvar, om det inte är så att det handlar om råd om enklare rättsfrågor. Även om advokaten inte har något resultatansvar för de mer komplicerade rättsfrågorna går han inte fri från ansvar, utan han har ett s.k. metodansvar. Detta innebär att nödvändiga rättskällor och annat tillgängligt material ska användas för att hitta relevanta lagregler, förarbeten, praxis och doktrin. 
Rådgivaransvaret kan begränsas på olika sätt, men kan även utökas i det fall advokaten utgett sig för att vara specialist i just det området frågan gäller. Vill advokaten vara säker på att inte bedömas på samma bedömningsgrunder som en specialist får denne antingen avstå från uppdraget eller upplysa klienten om det faktum att han inte är en specialist i frågan. Vill advokaten inte avstå från uppdraget är enda alternativet att han helt enkelt sätter sig in i det specifika regelsystemet noggrant. 
Ett råd kan bl.a. vara uppgifter som ska ligga till grund för ett faktiskt handlingssätt hos den rådfrågade. 
Uppdragstagarens ansvar delas in i olika antal delar av olika författare i doktrinen, men innehåller i princip samma skyldigheter för uppdragstagaren. Bl.a. antas uppdragstagaren ha ett metodansvar, dvs. en skyldighet att använda en fackmannamässig arbetsmetod för att få tag på nödvändig information som underlag för ett bra beslut eller råd. Vidare antas uppdragstagaren ha ett informationsansvar och en plikt att föra denna vidare på ett pedagogiskt sätt så att uppdragsgivaren förstår och kan bedöma effekten av de resultat uppdragstagaren kommit fram till. Uppdragstagaren har inget resultatansvar om inga garantier getts. 
För att en rådgivare ska anses vara ansvarig för ett felaktigt eller dåligt råd ska det handla om ett råd och inte endast information som förmedlats. Det ska finnas ett avtal mellan rådgivaren och mottagaren. Mottagaren av rådet ska ha lidit en förlust och förlusten ska ha orsakats av rådet. Det ska dessutom ha varit vårdslöst av rådgivaren att ge rådet. 
Uppdragstagare kan begränsa sitt ansvar genom att upprätta en uppdragsbeskrivning som sätter ramarna för uppdraget, eller genom reservationer. Ansvaret kan även begränsas till vissa typer av skador och med beloppsbegränsningar. Allt för omfattande friskrivningar kan dock jämkas enligt 36 § AvtL.
Det finns ingen enhetlig generell lagreglering av rådgivaransvar. Bestämmelser som reglerar advokatverksamhet finns att hitta i bl.a. RB 8 kap., advokatsamfundets stadgar och Advokatsamfundets vägledande regler för god advokatsed. Juridisk rådgivning mellan advokat och en klient föregås rimligen alltid av ett avtal. Vid detta kontraktsförhållande bestäms skadeståndsskyldigheten av avtalet eller av regler som kopplas samman med kontraktsförhållandet.
Av förarbetena framgår det att ett skadestånd aldrig kan anses vara oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige, om skadeståndet täcks av en ansvarsförsäkring.
Oftast finns det ett avtalsförhållande när ersättningskrav ställs för rådgivaransvar. Att det däremot skulle finnas situationer som är rent utomobligatoriska och där ersättning krävs för felaktig eller dåligt råd är svårt att se att de kan framställas. Skulle det finnas ett otydligt eller obefintligt samband mellan rådgivningen och ersättningen, framstår det än mer oskäligt att tilldela rådgivaren ansvar för uppkomna skador. 
För råd som ges till en bred krets av personer, t.ex. massmedia, anses skadeståndsrättslig immunitet råda.},
  author       = {Haciy, Delkhwaz},
  keyword      = {Avtalsrätt,civilrätt,försäkringsrätt,materialrätt,skadeståndsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Rådgivaransvar - Vårdslös juridisk rådgivning i inom- och utomobligatoriska förhållanden},
  year         = {2016},
}