Advanced

Färgvarumärken - en studie om det rättsliga skyddet av färger i sig

Cranmer, Michelle LU (2016) JURM02 20161
Department of Law
Abstract (Swedish)
Varumärken är värdefulla tillgångar som kan generera stora ekonomiska vinster. Till följd av det värde färgvarumärken kan erhålla finns ett behov av att kunna registrera färgmärken för att erhålla skydd mot eventuella konkurrenter. Det står förvisso klart att abstrakta färger kan registreras och varumärkesskyddas, men registrering är inte oproblematisk och färger saknar ofta förutsättningar för att kunna registreras. Vad beträffar omfånget av skyddet som följer av registreringen råder ännu större osäkerhet, framförallt på grund av bristen på vägledande avgöranden på området. Syftet med denna uppsats är således att redogöra för och analysera det svenska och europeiska varumärkesrättsliga skyddet av färger i sig. De frågor som besvaras är:... (More)
Varumärken är värdefulla tillgångar som kan generera stora ekonomiska vinster. Till följd av det värde färgvarumärken kan erhålla finns ett behov av att kunna registrera färgmärken för att erhålla skydd mot eventuella konkurrenter. Det står förvisso klart att abstrakta färger kan registreras och varumärkesskyddas, men registrering är inte oproblematisk och färger saknar ofta förutsättningar för att kunna registreras. Vad beträffar omfånget av skyddet som följer av registreringen råder ännu större osäkerhet, framförallt på grund av bristen på vägledande avgöranden på området. Syftet med denna uppsats är således att redogöra för och analysera det svenska och europeiska varumärkesrättsliga skyddet av färger i sig. De frågor som besvaras är: under vilka förutsättningar det är möjligt att registrera en färg eller en färgkombination i Sverige och i EU, och vilka problem som är förknippade med sådana registreringar; vilka slutsatser som kan dras beträffande omfånget av det skydd för enstaka abstrakta färgvarumärken som följer av sådana registreringar, samt; hur mycket det skydd för enstaka abstrakta färger som följer av varumärkeslagen tillför jämfört med möjligheten att skydda enstaka abstrakta färger genom marknadsföringslagen.

Varumärkets främsta och viktigaste funktion är att ange ursprunget av varor och tjänster. Tecken som kan återges grafiskt och har förmågan att särskilja ett företags varor från ett annat företags kan följaktligen registreras som varumärken. Färger kan under rätt omständigheter utgöra tecken och återges grafiskt, men det är endast i extraordinära fall som de har ursprunglig särskiljningsförmåga. Detta innebär att färger så gott som alltid måste förvärva särskiljningsförmåga genom användning. För att kunna förvärva särskiljningsförmåga krävs att färgmärket är känt inom en betydande del av den krets märket riktar sig till. Detta resulterar i att det i praktiken främst är välkända och framträdande företag som uppnår särskiljningskravet och kan erhålla varumärkesskydd för sin färg. Registreringen av färger är således restriktiv, dels med anledning av färgers oförmåga att fungera särskiljande, dels med hänvisning till konkurrenshänsyn. Det kan emellertid ifrågasättas huruvida det är rättssäkert att äga rätt till färgmärken med en, i förhållande till varan eller tjänsten, självständig existens. Abstrakta färger kan nämligen användas på olika objekt och på olika sätt då färgen inte är begränsad till en form eller ett specifikt objekt. I och med att abstrakta färger kan registreras har avvägningen mellan rättssäkerheten och rättshavarens intresse av att skydda sitt färgmärke lösts till rättshavarens fördel.

Osäkerheten kring registreringen av färgmärken påverkar i sin tur omfånget av skyddet för en enstaka färg. Svaranden kan nämligen i en intrångstvist genstämma och begära att kärandens färgvarumärke ska ogiltigförklaras. Käranden måste dessutom bevisa att den påstått intrångsgörande färgen har använts som en ursprungsangivelse. Detta avgränsar inledningsvis skyddsomfånget.

Ensamrätten innebär att ingen annan än rättshavaren får använda ett med varumärket förväxlingsbart kännetecken i sin näringsverksamhet. Intrång kan ske i de fall tredje man använder ett färgmärke som är identiskt med kärandens färgmärke och detta används för tjänster eller varor som är identiska med dem för vilka kärandens färgmärke är registrerat. Intrång kan även vara förhanden när det föreligger en risk för förväxling, samt i de fall kärandens färgmärke är väl ansett och tredje mans användning skadar detta välkända färgmärke. Två enstaka färgmärken torde vara identiska när nyansskillnaden är så liten att man knappt uppfattar skillnaden när färgerna ses bredvid varandra. Hur förväxlingsbedömningen ska företas är en svårare att besvara. En viktig fråga är hur brett skyddet inledningsvis är. Antingen begränsas skyddet till den nyans som är registrerad eller så inkluderas även andra nyanser i skyddet. Om skyddet begränsas till den registrerade nyansen är skyddsomfånget mycket snävt. Då kan intrång endast ske när den intrångsgörande färgen är identisk med kärandens. Praxis och doktrin talar dock för att närliggande nyanser ingår i skyddet. Ytterligare en fråga som aktualiseras är huruvida omgivande tecken ska beaktas i förväxlingsbedömningen eller om bedömningen enbart går ut på att jämföra två färgnyanser. Om närliggande nyanser inkluderas i skyddet och det dessutom i förväxlingsbedömningen enbart ska göras en jämförelse mellan två färgnyanser är färgskyddet förhållandevis starkt. Alternativet till att det enbart görs en jämförelse mellan två färgnyanser är att omgivande tecken ska beaktas vid intrångsbedömningen. Det skulle i så fall snäva in skyddsomfånget eftersom det finns mer att beakta vid förväxlingsbedömningen och färgmärken ofta presenteras i kombination med andra ord- och figurmärken.

I de fall dubbel identitet råder mellan två färgmärken, eller kärandens färgmärke anses utgöra ett välkänt varumärke, behöver käranden inte bevisa att den intrångsgörande färgen används som ursprungsangivelse. I sådana fall ger varumärkesrätten ett bra skydd för enstaka färger. Käranden måste dock visa någon av färgmärkets funktioner har påverkats negativt. I de fall kärandens färgmärke anses som välkänt utvidgas skyddsomfånget betydligt då intrång kan vara förhanden trots att svaranden använder sitt färgmärke för andra varor än de som käranden använder sitt märke för. I praktiken torde det dock vara svårt att åberopa detta anseendeskydd när den intrångsgörande färgen avser varor som inte liknar de varor innehavaren av det äldre färgmärket tillhandahåller.

Sammantaget är min slutsats att färger med hänvisning till konkurrenshänsyn samt färgers svaga förmåga att förmedla exakt information endast i undantagsfall beviljas varumärkesskydd i Sverige och i EU, och mycket sällan innan användning. Vad beträffar skyddsomfånget är detta förenat med svagheter mot bakgrund av att det är lättare att angripa färgvarumärken än till exempel ord- och figurmärken på grund av eventuell svag särskiljningsförmåga. Härutöver finns anledning att snäva in skyddet med hänsyn till konkurrensaspekter, eftersom antalet färger som fungerar som varumärken är begränsat. Med detta sagt är skyddet för färger inte obetydligt. Tvärtom förefaller skyddet som följer av den svenska och europeiska varumärkeslagstiftningen vara förhållandevis brett. Min konklusion är att närliggande nyanser omfattas av skyddet och att omgivande tecken inte ska tillmätas någon större vikt vid förväxlingsbedömningen, om färgen ifråga fungerar som ett självständigt tecken. Framförallt ges en varumärkesinnehavare av ett färgmärke ett brett skydd för färgen i de fall färgmärket är mycket välkänt. Mot bakgrund av att den svenska varumärkeslagstiftningen ger innehavare av färgmärken ett förhållandevis brett skydd tillför således det skydd för enstaka abstrakta färger som följer av varumärkeslagen mycket jämfört med möjligheten att skydda sådana färger genom marknadsföringslagen. Marknadsföringslagen kan likväl vara ett viktigt komplement till varumärkeslagen. Förväxlingsrisk är till exempel inte ett krav för att renommésnyltning ska vara för handen och en kärande riskerar inte att få sitt färgmärke ogiltigförklarat om en tvist inleds i Marknadsdomstolen, varför det vid specifika tillfällen kan vara en taktik istället för att inleda en varumärkesrättslig tvist. (Less)
Popular Abstract
It is now possible to register and protect abstract colours, but such registrations are not without its complications and the conditions for registration often fall short of requirements. There is an even greater uncertainty surrounding the protection that may follow from registration, which to a large extent is the result of too few precedents in the area. The purpose of this thesis is to describe and analyse the legal protection of colours per se in Sweden and within the EU. The issues treated are as follows: under what conditions it is possible to register a colour or combination of colours in Sweden and in EU, and the problems associated with such registration; which conclusions can be drawn regarding the scope of protection extended... (More)
It is now possible to register and protect abstract colours, but such registrations are not without its complications and the conditions for registration often fall short of requirements. There is an even greater uncertainty surrounding the protection that may follow from registration, which to a large extent is the result of too few precedents in the area. The purpose of this thesis is to describe and analyse the legal protection of colours per se in Sweden and within the EU. The issues treated are as follows: under what conditions it is possible to register a colour or combination of colours in Sweden and in EU, and the problems associated with such registration; which conclusions can be drawn regarding the scope of protection extended to individual, abstract colour trademarks, and: how much the protection of individual abstract colours allowed by the Trade Marks Act adds compared to the possibility of protecting such colour marks through the Marketing Act?

The function of a trademark, first and foremost, is to clarify the source of goods or services. It is thus possible to register marks that distinguish one company’s goods or services from another’s and which can be represented graphically. Under certain circumstances, colours may constitute such signs and can be represented graphically, but it is only in exceptional circumstances that colours have a fundamental distinctiveness. In the vast majority of cases, this means that distinctiveness must be acquired through usage. In order to acquire such distinctiveness, the colour mark must be well known throughout a large part of the area at which the mark is aimed. It thus ensues, in practice, that only prominent, widely-known companies can fulfil the requirement of distinctiveness and obtain trademark protection for their colour. The registration of colours is therefore restrictive, partly as a result of the weak capacity of colours to convey specific information and partly due to considerations of competition. However, the legal certainty of owning the right to a colour trademark is questionable in respect of its independent existence in relation to goods or services. It is clearly possible for an abstract colour to be used for different objects in different ways, since colour is not limited to a form or to a specific object. Since abstract colours can be registered as trademarks, the balance between legal certainty and the owner’s interest in protecting his trademark has generally been to the benefit of the owner.

The uncertainty surrounding the registration of colour trademarks in turn affects the level of protection for individual colours. In a trademark infringement case, the defendant can bring a cross-action and petition for the plaintiff’s colour trademark to be declared invalid. The plaintiff must also prove that the infringing colour has been used as an indication of origin. This presents an initial limitation to the scope of protection.

Sole rights means that no party, apart from the owner of a registered trademark, may use a mark in connection with commercial activities that could be confused with the registered trademark. There may be a case of infringement if a third party uses a colour mark identical to the plaintiff’s colour mark for services that are identical with those for which the plaintiff’s colour mark is registered. Likewise, infringement may take place if there is a likelihood of confusion between colour marks and in cases where the plaintiff’s colour mark is well renowned and its use by the third party damages the known colour mark. Two individual colour marks are considered to be identical when it is hardly possible to see the difference in shade when the two are adjacent. The assessment of likelihood of confusion is an even thornier issue. The question of the initial scope of protection is important. Protection may either be granted for the colour that is registered, or it may be extended to other close shades. In the former case, the scope of protection is extremely limited. Infringement can only take place if the infringing colour is identical to that of the plaintiff. Legal practice and doctrine lean toward including close shades in the protection of a colour mark. Another important issue is whether related marks should be considered in the assessment of likelihood of confusion, or whether the assessment should only be based on the comparison of two shades of colour. If close shades are included in the protection and if the assessment of likelihood of confusion is solely based on a comparison of two close shades of colour, the protection of the colour mark will be relatively strong. The alternative to only making a comparison of the two colour marks is to include the consideration of associated signs in the assessment of infringement. In this case, the level of protection would be more restricted since there is more to consider in the assessment of likelihood of confusion, and colour marks are often presented in combination with other marks such as words, symbols and figures.

In cases where colour marks are identical, or the plaintiff’s colour mark is considered to be well reputed, the plaintiff is not required to prove that the infringing colour is being used as an indication of source. In such cases, trademark rights provide good protection for individual colours. In those cases where the plaintiff’s colour mark is considered to be well reputed, the level of protection is considerably higher since infringement may occur despite the defendant using his colour mark for other goods or services than those of the plaintiff.

My conclusion is that colours are rarely granted trademark protection due to competition issues and the relatively weak capacity of colours to convey precise information. As regards the scope of protection this is fraught with weaknesses due to the fact that it is easier to confront colour brands than for example word and figurative marks because of the possible weak distinctive character. In addition, there are reasons to narrow the protection with respect to competition aspects, as the number of colours that work as brands is limited. Having said that protection of colours is not insignificant, on the contrary the protection of abstract colour in Sweden and within the EU is relatively valuable. My conclusion is that similar shades are covered by the protection and other signs apart from the colour per se do not seem to be of much importance to the confusion assessment, if the colour in question has enough distinctiveness. The protection of abstract colours is especially valuable if the colour mark is well known. Given that the Swedish Trademark law gives the holder of a registered colour mark a relatively broad protection, the legal protection of colour brands adds a lot compared to the ability to protect abstract colours through The marketing Act. The marketing Act can nonetheless be an important complement to trademark law. Likelihood of confusion is, for example, not a requirement for “passing off” (renommésnyltning) to exist, and a plaintiff will not risk getting their colour mark declared invalid if a dispute is initiated in the Swedish Market Court, which in specific situations therefor can be a tactic rather than to pursue a trade dispute. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Cranmer, Michelle LU
supervisor
organization
alternative title
Colour marks and the legal protection
course
JURM02 20161
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Immaterialrätt, EU-rätt
language
Swedish
id
8888612
date added to LUP
2016-09-06 09:28:36
date last changed
2016-09-06 09:28:36
@misc{8888612,
  abstract     = {Varumärken är värdefulla tillgångar som kan generera stora ekonomiska vinster. Till följd av det värde färgvarumärken kan erhålla finns ett behov av att kunna registrera färgmärken för att erhålla skydd mot eventuella konkurrenter. Det står förvisso klart att abstrakta färger kan registreras och varumärkesskyddas, men registrering är inte oproblematisk och färger saknar ofta förutsättningar för att kunna registreras. Vad beträffar omfånget av skyddet som följer av registreringen råder ännu större osäkerhet, framförallt på grund av bristen på vägledande avgöranden på området. Syftet med denna uppsats är således att redogöra för och analysera det svenska och europeiska varumärkesrättsliga skyddet av färger i sig. De frågor som besvaras är: under vilka förutsättningar det är möjligt att registrera en färg eller en färgkombination i Sverige och i EU, och vilka problem som är förknippade med sådana registreringar; vilka slutsatser som kan dras beträffande omfånget av det skydd för enstaka abstrakta färgvarumärken som följer av sådana registreringar, samt; hur mycket det skydd för enstaka abstrakta färger som följer av varumärkeslagen tillför jämfört med möjligheten att skydda enstaka abstrakta färger genom marknadsföringslagen. 

Varumärkets främsta och viktigaste funktion är att ange ursprunget av varor och tjänster. Tecken som kan återges grafiskt och har förmågan att särskilja ett företags varor från ett annat företags kan följaktligen registreras som varumärken. Färger kan under rätt omständigheter utgöra tecken och återges grafiskt, men det är endast i extraordinära fall som de har ursprunglig särskiljningsförmåga. Detta innebär att färger så gott som alltid måste förvärva särskiljningsförmåga genom användning. För att kunna förvärva särskiljningsförmåga krävs att färgmärket är känt inom en betydande del av den krets märket riktar sig till. Detta resulterar i att det i praktiken främst är välkända och framträdande företag som uppnår särskiljningskravet och kan erhålla varumärkesskydd för sin färg. Registreringen av färger är således restriktiv, dels med anledning av färgers oförmåga att fungera särskiljande, dels med hänvisning till konkurrenshänsyn. Det kan emellertid ifrågasättas huruvida det är rättssäkert att äga rätt till färgmärken med en, i förhållande till varan eller tjänsten, självständig existens. Abstrakta färger kan nämligen användas på olika objekt och på olika sätt då färgen inte är begränsad till en form eller ett specifikt objekt. I och med att abstrakta färger kan registreras har avvägningen mellan rättssäkerheten och rättshavarens intresse av att skydda sitt färgmärke lösts till rättshavarens fördel. 

Osäkerheten kring registreringen av färgmärken påverkar i sin tur omfånget av skyddet för en enstaka färg. Svaranden kan nämligen i en intrångstvist genstämma och begära att kärandens färgvarumärke ska ogiltigförklaras. Käranden måste dessutom bevisa att den påstått intrångsgörande färgen har använts som en ursprungsangivelse. Detta avgränsar inledningsvis skyddsomfånget. 

Ensamrätten innebär att ingen annan än rättshavaren får använda ett med varumärket förväxlingsbart kännetecken i sin näringsverksamhet. Intrång kan ske i de fall tredje man använder ett färgmärke som är identiskt med kärandens färgmärke och detta används för tjänster eller varor som är identiska med dem för vilka kärandens färgmärke är registrerat. Intrång kan även vara förhanden när det föreligger en risk för förväxling, samt i de fall kärandens färgmärke är väl ansett och tredje mans användning skadar detta välkända färgmärke. Två enstaka färgmärken torde vara identiska när nyansskillnaden är så liten att man knappt uppfattar skillnaden när färgerna ses bredvid varandra. Hur förväxlingsbedömningen ska företas är en svårare att besvara. En viktig fråga är hur brett skyddet inledningsvis är. Antingen begränsas skyddet till den nyans som är registrerad eller så inkluderas även andra nyanser i skyddet. Om skyddet begränsas till den registrerade nyansen är skyddsomfånget mycket snävt. Då kan intrång endast ske när den intrångsgörande färgen är identisk med kärandens. Praxis och doktrin talar dock för att närliggande nyanser ingår i skyddet. Ytterligare en fråga som aktualiseras är huruvida omgivande tecken ska beaktas i förväxlingsbedömningen eller om bedömningen enbart går ut på att jämföra två färgnyanser. Om närliggande nyanser inkluderas i skyddet och det dessutom i förväxlingsbedömningen enbart ska göras en jämförelse mellan två färgnyanser är färgskyddet förhållandevis starkt. Alternativet till att det enbart görs en jämförelse mellan två färgnyanser är att omgivande tecken ska beaktas vid intrångsbedömningen. Det skulle i så fall snäva in skyddsomfånget eftersom det finns mer att beakta vid förväxlingsbedömningen och färgmärken ofta presenteras i kombination med andra ord- och figurmärken. 

I de fall dubbel identitet råder mellan två färgmärken, eller kärandens färgmärke anses utgöra ett välkänt varumärke, behöver käranden inte bevisa att den intrångsgörande färgen används som ursprungsangivelse. I sådana fall ger varumärkesrätten ett bra skydd för enstaka färger. Käranden måste dock visa någon av färgmärkets funktioner har påverkats negativt. I de fall kärandens färgmärke anses som välkänt utvidgas skyddsomfånget betydligt då intrång kan vara förhanden trots att svaranden använder sitt färgmärke för andra varor än de som käranden använder sitt märke för. I praktiken torde det dock vara svårt att åberopa detta anseendeskydd när den intrångsgörande färgen avser varor som inte liknar de varor innehavaren av det äldre färgmärket tillhandahåller. 

Sammantaget är min slutsats att färger med hänvisning till konkurrenshänsyn samt färgers svaga förmåga att förmedla exakt information endast i undantagsfall beviljas varumärkesskydd i Sverige och i EU, och mycket sällan innan användning. Vad beträffar skyddsomfånget är detta förenat med svagheter mot bakgrund av att det är lättare att angripa färgvarumärken än till exempel ord- och figurmärken på grund av eventuell svag särskiljningsförmåga. Härutöver finns anledning att snäva in skyddet med hänsyn till konkurrensaspekter, eftersom antalet färger som fungerar som varumärken är begränsat. Med detta sagt är skyddet för färger inte obetydligt. Tvärtom förefaller skyddet som följer av den svenska och europeiska varumärkeslagstiftningen vara förhållandevis brett. Min konklusion är att närliggande nyanser omfattas av skyddet och att omgivande tecken inte ska tillmätas någon större vikt vid förväxlingsbedömningen, om färgen ifråga fungerar som ett självständigt tecken. Framförallt ges en varumärkesinnehavare av ett färgmärke ett brett skydd för färgen i de fall färgmärket är mycket välkänt. Mot bakgrund av att den svenska varumärkeslagstiftningen ger innehavare av färgmärken ett förhållandevis brett skydd tillför således det skydd för enstaka abstrakta färger som följer av varumärkeslagen mycket jämfört med möjligheten att skydda sådana färger genom marknadsföringslagen. Marknadsföringslagen kan likväl vara ett viktigt komplement till varumärkeslagen. Förväxlingsrisk är till exempel inte ett krav för att renommésnyltning ska vara för handen och en kärande riskerar inte att få sitt färgmärke ogiltigförklarat om en tvist inleds i Marknadsdomstolen, varför det vid specifika tillfällen kan vara en taktik istället för att inleda en varumärkesrättslig tvist.},
  author       = {Cranmer, Michelle},
  keyword      = {Immaterialrätt,EU-rätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Färgvarumärken - en studie om det rättsliga skyddet av färger i sig},
  year         = {2016},
}