Advanced

Epifytiska lavar på Kullaberg – utvecklingen under 25 år

Salomon, Lars (2016) BIOM01 20161
Degree Projects in Biology
Abstract
The rocky peninsula of Kullaberg, Sweden, is managed by the county administration and the Gyllenstiernska Krapperup foundation. Split into two nature reserves it comprises almost 1000 ha of deciduous forests, patches of conifer forests, grasslands, scrublands, steeps and cliffs. A floristic survey was conducted in the area, investigating the corticolous and lignicolous lichens. The results were compared with an investigation from the same area carried out in 1991 by Per Johansson. 35 field trips conducted in June–November 2016 yielded 202 species of lichen within 90 genera. Of these 169 were re-discovered during the present investigation, 33 were new findings, 20 were previously only noted before 1991 and 41 previously recorded species... (More)
The rocky peninsula of Kullaberg, Sweden, is managed by the county administration and the Gyllenstiernska Krapperup foundation. Split into two nature reserves it comprises almost 1000 ha of deciduous forests, patches of conifer forests, grasslands, scrublands, steeps and cliffs. A floristic survey was conducted in the area, investigating the corticolous and lignicolous lichens. The results were compared with an investigation from the same area carried out in 1991 by Per Johansson. 35 field trips conducted in June–November 2016 yielded 202 species of lichen within 90 genera. Of these 169 were re-discovered during the present investigation, 33 were new findings, 20 were previously only noted before 1991 and 41 previously recorded species were not found. In short, the lichens have increased since 1991, both in regard to the abundance and the number of species. The Dutch elm disease has led to a decline of species, which are more or less specialized to grow on elm (Ulmus glabra). On the other hand, many species have increased, most probably as a consequence of the reduction in air pollution levels, especially sulphur dioxide, which has taken place since the early 1990ies.

Statistical analyses were performed on the occurrences of red-listed lichens: The number of red-listed lichens per site correlated with the total number of species per site (r = 0,347, N = 101, P < 0,001), this correlation being even stronger when only forest sites were included (r = 0,65, N= 47, P < 0,001). There was also a significant relationship between forest continuity and the number of red-listed species per site (N = 47, P < 0,001). Sites with forest continuity since at least the end of the 18th century had on average of 2,2 red-listed species per site, whereas sites lacking continuity only had on average 0,6 red-listed species. (Less)
Popular Abstract (Swedish)
Bark och vedlevande lavar på Kullaberg

Kullaberg sträcker sig över en urbergshorst med en spännande geologi, kuperad terräng och en omväxlande natur. Lägger man till en historiskt skiftande markanvändning och ett par områden med relativt god skoglig kontinuitet finns det förutsättningar som borgar för en rik flora och en stor artrikedom. Därför är det ingen överraskning att man här enligt Länsstyrelsen kan hitta ca 70 % av alla svenska kärlväxter som förekommer utanför fjällen. Även djurlivet är rikt och omkring 275 fågelarter har observerats varav ett 90–tal stannar och häckar varje år.

Kullabergs lavflora är historiskt sett väldokumenterad. De två största undersökningarna gjordes 1911 av Christian Erichsen och 1991 av Per... (More)
Bark och vedlevande lavar på Kullaberg

Kullaberg sträcker sig över en urbergshorst med en spännande geologi, kuperad terräng och en omväxlande natur. Lägger man till en historiskt skiftande markanvändning och ett par områden med relativt god skoglig kontinuitet finns det förutsättningar som borgar för en rik flora och en stor artrikedom. Därför är det ingen överraskning att man här enligt Länsstyrelsen kan hitta ca 70 % av alla svenska kärlväxter som förekommer utanför fjällen. Även djurlivet är rikt och omkring 275 fågelarter har observerats varav ett 90–tal stannar och häckar varje år.

Kullabergs lavflora är historiskt sett väldokumenterad. De två största undersökningarna gjordes 1911 av Christian Erichsen och 1991 av Per Johansson. Erichsen noterade hela 284 lavarter (både mark, sten och barklevande) och Johansson noterade 163 taxa varav 161 arter.

Inventeringen 2016
Syftet med undersökningen var, utöver en kartläggning av dagens lavflora, att översiktligt jämföra artsammansättning och abundans med Per Johanssons inventering. Jag ville också jämföra förekomsterna av rödlistade arter mot den totala artrikedomen per lokal samt mot skoglig kontinuitet.

Under månaderna juni till och med oktober besöktes Kullaberg vid 35 olika tillfällen. Sammanlagt återinventerades 101 lokaler från 1991. Utöver dessa lokaler undersöktes också ett par nya artrika områden. En stor del av lavfloran identifierades i fält. Fynd som inte var fullt så enkla att bestämma samlades in och undersöktes vidare under mikroskop. Svåra arter bestämdes med hjälp av Ulf Arup. Inventeringen resulterade i drygt 2300 artobservationer fördelat på 202 arter och 91 släkten. Av dessa var 169 arter återfynd, 33 var nyfynd, 20 arter hade tidigare endast noterats före år 1991 och 41 tidigare noterade arter återfanns inte. Antalet rödlistade arter per lokal korrelerade positivt med det totala antalet arter per lokal. Då endast lokaler i skog medräknades var detta samband ännu tydligare. Det fanns också ett positivt samband mellan skoglig kontinuitet och antalet rödlistade arter per lokal. Områden som varit täcka med skog sedan åtminstone slutet på 1700-talet hade i snitt 2,2 rödlistade lavarter per lokal. För skog utan någon nämnvärd kontinuitet var motsvarande siffra 0,6 rödlistade arter per lokal.

Sammanfattningsvis har lavarna ökat sedan 1991, både sett till abundans och antalet arter. Almsjukans härjningar som lett till att flera arter har försvunnit överskuggas av en generell ökning. Ökningen kan sannolikt huvudsakligen tillskrivas minskade halter av luftburet svavel vilket lett till en återhämtning av lavfloran, en trend som noterats även på flera andra håll.

Handledare: Ulf Arup
Examensarbete för masterexamen 30 hp i biologi 2016
Biologiska institutionen, Lunds universitet (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Salomon, Lars
supervisor
organization
course
BIOM01 20161
year
type
H2 - Master's Degree (Two Years)
subject
language
English
id
8896288
date added to LUP
2016-12-21 13:34:44
date last changed
2016-12-21 13:34:44
@misc{8896288,
  abstract     = {The rocky peninsula of Kullaberg, Sweden, is managed by the county administration and the Gyllenstiernska Krapperup foundation. Split into two nature reserves it comprises almost 1000 ha of deciduous forests, patches of conifer forests, grasslands, scrublands, steeps and cliffs. A floristic survey was conducted in the area, investigating the corticolous and lignicolous lichens. The results were compared with an investigation from the same area carried out in 1991 by Per Johansson. 35 field trips conducted in June–November 2016 yielded 202 species of lichen within 90 genera. Of these 169 were re-discovered during the present investigation, 33 were new findings, 20 were previously only noted before 1991 and 41 previously recorded species were not found. In short, the lichens have increased since 1991, both in regard to the abundance and the number of species. The Dutch elm disease has led to a decline of species, which are more or less specialized to grow on elm (Ulmus glabra). On the other hand, many species have increased, most probably as a consequence of the reduction in air pollution levels, especially sulphur dioxide, which has taken place since the early 1990ies. 

Statistical analyses were performed on the occurrences of red-listed lichens: The number of red-listed lichens per site correlated with the total number of species per site (r = 0,347, N = 101, P < 0,001), this correlation being even stronger when only forest sites were included (r = 0,65, N= 47, P < 0,001). There was also a significant relationship between forest continuity and the number of red-listed species per site (N = 47, P < 0,001). Sites with forest continuity since at least the end of the 18th century had on average of 2,2 red-listed species per site, whereas sites lacking continuity only had on average 0,6 red-listed species.},
  author       = {Salomon, Lars},
  language     = {eng},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Epifytiska lavar på Kullaberg – utvecklingen under 25 år},
  year         = {2016},
}