Advanced

Ändrade förhållanden och långvariga avtal - Omförhandling, en gyllene medelväg?

Spångö, Elin LU (2016) JURM02 20162
Department of Law
Abstract
To enter long-term contracts is subject to certain issues, especially because it may be difficult to prospectively foresee future circumstances, that may affect the contract. The main legal principle that applies is pacta sunt servanda but the possibility to modify a contract has always been very limited in almost all legal systems. In Swedish contract law, it’s mainly the general clause 36 § AvtL that may be applied, to revise a contract due to a later change of conditions. However, the case law on the subject is limited, making it difficult to draw any general conclusions on how future cases will be construed. Since there is no clear response on how to handle change of conditions and since Swedish contract law lack flexibility in this... (More)
To enter long-term contracts is subject to certain issues, especially because it may be difficult to prospectively foresee future circumstances, that may affect the contract. The main legal principle that applies is pacta sunt servanda but the possibility to modify a contract has always been very limited in almost all legal systems. In Swedish contract law, it’s mainly the general clause 36 § AvtL that may be applied, to revise a contract due to a later change of conditions. However, the case law on the subject is limited, making it difficult to draw any general conclusions on how future cases will be construed. Since there is no clear response on how to handle change of conditions and since Swedish contract law lack flexibility in this respect, renegotiation and adaption of a contract may possibly be an appropriate solution for both parties to solve issues that arises.

One way to handle changes is through hardship. Hardship has evolved in international law alongside force majeure. Hardship could be seen as an extension of force majeure, it focuses on the result of a new and unexpected event. If a change in circumstances results in altering the equilibrium of a contract, either because the cost of a party’s contribution has increased or because the value a party receives has diminished, the opposite party may be bound to renegotiate the contract. The purpose of the renegotiation is to restore the balance between the parties. Hardship regulations are present in several international legal frameworks, formed by academics working in the field. It has been discussed if the exemption from liability provision in CISG includes events of hardship, and this has to be decided by the national courts. Despite that hardship is seen as a relaxation of force majeure, hardship clauses as they are designed in soft law are only applicable in rare situations in practice.

The purpose of a renegotiation clause is that the contracting parties themselves can govern renegotiation and the effect of change of conditions. Spontaneous renegotiation of a contracts is common, both parties generally have incitement to reach a rapid conclusion. The mutual interest is often seen as more essential, than legally binding conditions of contracts. To fulfil the main purpose of a contract, is usually a better solution than to end the contract or to hold on to the contractual conditions. It may be preferable to outline an adapted renegotiation clause when concluding a long-term contract. This clause can be adapted according to the characteristics and the risks that the contract entails. A sanctioned clause is preferable, although the legal effect may be doubtful. If a renegotiation fails, the parties can either take the dispute to a court or alternatively to an arbitration panel. However, it’s difficult for courts and arbitral tribunals to adjust a contract and this may not be the best way to ensure a future cooperation. The options provided by the legal system suggest that there are numerous benefits of a renegotiation. The parties themselves can adapt the contract in the most appropriate manner. (Less)
Abstract (Swedish)
Att ingå långvariga avtal är förenat med vissa svårigheter, speciellt eftersom det är problematiskt att på förhand förutse framtida omständigheter som kan komma att påverka ett avtal. Som utgångspunkt gäller pacta sunt servanda och möjligheten att förändra ett redan ingånget avtal har varit starkt begränsat i princip alla rättsordningar. I svensk avtalsrätt är det främst 36 § AvtL som kan användas för att ändra ett ingånget avtal på grund av senare omständigheter. Den praxis som finns på området är begränsad och de omständigheter som har lagts till grund för domsluten är speciella vilket gör det svårt att dra några generella slutsatser för hur framtida fall kommer att tolkas. Eftersom det inte finns något entydigt svar på eller flexibelt... (More)
Att ingå långvariga avtal är förenat med vissa svårigheter, speciellt eftersom det är problematiskt att på förhand förutse framtida omständigheter som kan komma att påverka ett avtal. Som utgångspunkt gäller pacta sunt servanda och möjligheten att förändra ett redan ingånget avtal har varit starkt begränsat i princip alla rättsordningar. I svensk avtalsrätt är det främst 36 § AvtL som kan användas för att ändra ett ingånget avtal på grund av senare omständigheter. Den praxis som finns på området är begränsad och de omständigheter som har lagts till grund för domsluten är speciella vilket gör det svårt att dra några generella slutsatser för hur framtida fall kommer att tolkas. Eftersom det inte finns något entydigt svar på eller flexibelt sätt att hantera ändrade förhållanden i svensk rätt, är omförhandling och en anpassning av ett avtal möjligen ett ändamålsenligt sätt för parterna att lösa problemen som uppstår.

Ett sätt att hantera ändrade förhållanden är genom hardship. Hardship har utvecklats i internationell rätt vid sidan av force majeure. Hardship kan ses som en utvidgning av force majeure och riktar in sig på följden av en ny och oväntad händelse. Om ändrade förhållanden leder till att det blir alltför ekonomiskt betungande för den ena parten att utföra sin del av avtalet, kan motparten bli tvungen att omförhandla avtalet för att återställa avtalsbalansen mellan parterna. Bestämmelser om hardship återfinns i de internationella principsamlingarna, som är utformade av sakkunniga akademiker på området. Om ansvarsbefrielsen i CISG omfattar även händelser av hardship är en fråga som har diskuterats och det blir till en fråga som de nationella domstolarna får ta ställning till. Trots att hardship ses som en uppmjukning av den stränga force majeure, är det restriktiva rekvisit som uppställs för att en part ska ha rätt till omförhandling. Hardship-klausuler såsom de är utformade i soft law blir endast tillämpliga i få situationer i praktiken.

Syftet med en omförhandlingsklausul är att parterna själva ska kunna reglera omförhandling och vad som ska hända när omständigheter som påverkar avtalsrelationen förändras. Spontan omförhandling är vanligt och det finns ofta incitament från båda håll att nå en snabb lösning. Det gemensamma intresset ses som viktigare än juridiskt bindande regler. Det är oftast en bättre lösning för parterna att uppfylla det huvudsakliga syftet med ett avtal, än att avsluta avtalsrelationen eller att hålla fast vid de enskilda avtalsvillkoren. Att utforma en egen omförhandlingsklausul vid ingående av ett långvarigt avtal, kan vara att föredra. Denna kan anpassas efter vad som är karaktäristiskt för avtalet och vilka risker som avtalet innebär för parterna. En sanktionerad omförhandlingsklausul är tydligare än en osantkionerad, även om den juridiska verkan av en sådan klausul är tveksam. Om omförhandlingen misslyckas kan parterna ta hjälp av medling eller stämma i allmän domstol alternativt ta hjälp av en skiljenämnd. Det föreligger dock stora svårigheter för domstolar och skiljenämnder att anpassa ett avtal jämfört med om parterna kunnat lösa problemet genom omförhandling eller medling. Tvistlösning i domstol eller skiljenämnd innebär inte de bästa förutsättningarna för att fortsätta samarbeta i framtiden. De alternativ som tillhandahålls av rättsordningen talar för att det finns många fördelar med omförhandling och det finns ingen som kan anpassa ett avtal på ett mer ändamålsenligt sätt än parterna själva. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Spångö, Elin LU
supervisor
organization
alternative title
Change of circumstances and long-term contracts
course
JURM02 20162
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Avtalsrätt, Förmögenhetsrätt
language
Swedish
id
8897676
date added to LUP
2017-01-18 19:04:44
date last changed
2017-01-18 19:04:44
@misc{8897676,
  abstract     = {To enter long-term contracts is subject to certain issues, especially because it may be difficult to prospectively foresee future circumstances, that may affect the contract. The main legal principle that applies is pacta sunt servanda but the possibility to modify a contract has always been very limited in almost all legal systems. In Swedish contract law, it’s mainly the general clause 36 § AvtL that may be applied, to revise a contract due to a later change of conditions. However, the case law on the subject is limited, making it difficult to draw any general conclusions on how future cases will be construed. Since there is no clear response on how to handle change of conditions and since Swedish contract law lack flexibility in this respect, renegotiation and adaption of a contract may possibly be an appropriate solution for both parties to solve issues that arises. 

One way to handle changes is through hardship. Hardship has evolved in international law alongside force majeure. Hardship could be seen as an extension of force majeure, it focuses on the result of a new and unexpected event. If a change in circumstances results in altering the equilibrium of a contract, either because the cost of a party’s contribution has increased or because the value a party receives has diminished, the opposite party may be bound to renegotiate the contract. The purpose of the renegotiation is to restore the balance between the parties. Hardship regulations are present in several international legal frameworks, formed by academics working in the field. It has been discussed if the exemption from liability provision in CISG includes events of hardship, and this has to be decided by the national courts. Despite that hardship is seen as a relaxation of force majeure, hardship clauses as they are designed in soft law are only applicable in rare situations in practice.

The purpose of a renegotiation clause is that the contracting parties themselves can govern renegotiation and the effect of change of conditions. Spontaneous renegotiation of a contracts is common, both parties generally have incitement to reach a rapid conclusion. The mutual interest is often seen as more essential, than legally binding conditions of contracts. To fulfil the main purpose of a contract, is usually a better solution than to end the contract or to hold on to the contractual conditions. It may be preferable to outline an adapted renegotiation clause when concluding a long-term contract. This clause can be adapted according to the characteristics and the risks that the contract entails. A sanctioned clause is preferable, although the legal effect may be doubtful. If a renegotiation fails, the parties can either take the dispute to a court or alternatively to an arbitration panel. However, it’s difficult for courts and arbitral tribunals to adjust a contract and this may not be the best way to ensure a future cooperation. The options provided by the legal system suggest that there are numerous benefits of a renegotiation. The parties themselves can adapt the contract in the most appropriate manner.},
  author       = {Spångö, Elin},
  keyword      = {Avtalsrätt,Förmögenhetsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Ändrade förhållanden och långvariga avtal - Omförhandling, en gyllene medelväg?},
  year         = {2016},
}