Vem bestämmer på demensboendet? - En analys av dementa personers rättsliga ställning i deras kontakt med vård och omsorg

Abstract (Swedish)

Uppsatsen kretsar kring diskussionen om dementa personers rättsliga ställning i deras kontakt med vård och omsorg. Det allmänna har en skyldighet att skydda utsatta individer och ge dem möjlighet att leva ett värdigt liv. Samtidigt är ett centralt värde att vård och omsorg ska bedrivas med respekt för människors självbestämmande och integritet. Den enskildes delaktighet vid utformandet och genomförandet av sin egen vård och omsorg är en nyckel för att uppnå lagstiftarens krav på vård och omsorg av god kvalitet. Rätten till självbestämmande innebär också att den enskilde alltid måste samtycka till det allmännas insatser, oavsett om det handlar om ett medicinskt ingrepp, en omvårdnadsåtgärd eller någon annan form av socialt bistånd. För att samtycket ska betraktas som giltigt i lagens ögon måste det vara informerat. Kort sagt innebär detta att den enskilde måste förstå vad denne samtycker till. För dementa personer som, på grund av sin mentala funktionsnedsättning, många gånger inte har tillräcklig beslutsförmåga för att kunna lämna ett giltigt samtycke innebär detta ett problem eftersom lagen, förutom i undantagssituationer, inte reglerar hur beslut som rör vård och omsorg ska fattas när den enskilde inte kan lämna ett informerat samtycke.

Vidare konstateras att många åtgärder som vidtas inom äldreomsorgen innebär en inskränkning av den enskildes fri- och rättigheter som skyddas av Regeringsformen (RF) och den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). Båda regelverken föreskriver att alla inskränkningar av den enskildes fri- och rättigheter måste ha stöd av lag. Många åtgärder strider således mot RF och EKMR då svensk rätt i de flesta fall inte reglerar beslutsfattande i vård och omsorg när den enskilde inte har förmåga att själv samtycka. Ett alternativ tvångsvårdslagstiftning, som många gånger kan förmodas vara en alltför ingripande åtgärd med hänvisning till proportionalitetsprincipen, är regler om ställföreträdarskap inom vård och omsorg. De svenska reglerna om ställföreträdarskap i föräldrabalken är dock inte anpassade för sådana beslut då reglerna varken kräver att ställföreträdare ska försöka samråda med den enskilde eller ta hänsyn till den enskildes önskningar när denne inte är beslutsförmögen. Författaren anser därför att det i dagsläget är lämpligt att ställföreträdare inte är behöriga att fatta beslut om vård- och omsorgsinsatser för den enskilde – även om reformer som utvidgar ställföreträdares behörighet till att besluta i dessa frågor både är nödvändiga och önskvärda.

Sammantaget konstateras att det finns stora luckor i svensk rätt vilket ofta leder till att ingen är behörig att fatta beslut eller samtycka till de insatser som dementa personer är i behov av för att kunna leva ett tryggt och värdigt liv. Dessutom leder avsaknaden av reglering om hur beslut ska fattas till att dementa personers integritet i ökad omfattning riskerar att kränkas då lagen i för liten omfattning garanterar att den enskildes vilja och önskningar beaktas när andra fattar beslut gällande dennes vård och omsorg.

Popular Abstract

The essay revolves around the discussion about the legal status of people with dementia in their contact with health care and social services. The public has a duty to protect vulnerable individuals and give them an opportunity to live a dignified life. Meanwhile, a core value is that services in the health field should be conducted with respect for people’s autonomy and integrity. The individual’s participation in the design and implementation of her own health care and social services is a key to achieve the legislator’s demand for health care and social service of good quality. The right to autonomy also includes that the services of the public cannot be carried out without the individual’s consent, whether the service in question is a medical procedure, a nursing action or any other form of social assistance. To be valid in the eyes of the law, the consent must be informed. In short, this means that the individual must understand what she agrees to. Due to their mental disability, people with dementia many times do not have the adequate decision-making capacity to make a valid consent. This becomes a legal problem since the law, except in exceptional situations, does not regulate how decisions concerning health care and social services should be carried out when the individual lacks capacity to consent.

Furthermore, the essay notes that many actions that are carried out in elderly care means a restriction of the individual rights and freedoms protected by the Swedish Instrument of Government (RF) and the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR). Both regulations stipulate that all restrictions on the individual's rights and freedoms must be prescribed by law. Therefore, many of the actions carried out are in breach with RF and ECHR, since Swedish law in most cases does not govern decision-making in the health field when the individual lacks capacity to consent. An alternative to compulsory treatment, which in many cases is likely to be a disproportionate measure with reference to the proportionality principle, is guardianship legislation in the health field. However, Swedish legislation concerning guardianships in the Parental Code is not suited for such decisions since the law does not require guardians to consult with the individual or take her wishes and desires into account when she lacks decision-making capacity. Hence, the author’s opinion is that it is suitable that guardians do not have competence to make decisions regarding interventions in the health field – even though reforms extending their competence to decide on these matters are both necessary and desirable.

It is overall noted that the law leaves large gaps, which often lead to that nobody is authorized to make decisions or agree to the efforts people with dementia are in need of to be able to live a safe and dignified life. Moreover, the lack of regulation on how to make decisions means an increasing risk of persons with dementia’s integrity being violated since the law does not ensure that the wishes and desires of the individual are considered when others make decisions regarding their health care.

• author: Brandström, Samuel
• supervisor: Titti Mattsson
• organization: Department of Law
• alternative title: Who Decides at the Dementia Nursing Home? - An Analysis of People With Dementia's Legal Status in Their Contact with Health Care and Social Services
• course: JURM02 20171
• year: 2017
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: förvaltningsrätt, socialrätt, familjerätt, äldrerätt, demens, social and welfare law, administrative law, family law, elder law, dementia
• language: Swedish
• id: 8904752
• date added to LUP: 2017-03-27 15:01:24
• date last changed: 2017-03-27 15:01:24