Advanced

Bryta upp eller brytas ned? - Om tillämpligheten av 3 § LVU på hedersförtryckta flickors beteenden

Omstedt, Ragnhild LU (2017) LAGF03 20171
Department of Law
Faculty of Law
Abstract
Honor-based violence is a patriarchal and collectivist oppression aimed mostly at girls, whose freedoms are circumscribed in accordance to strict sexual norms to protect the family´s honor. Since this has only relatively recently received the attention of the Swedish judicial system, welfare state institutions are ill equipped to understand these girls´ experiences and needs. One particularly recurrent difficulty for social services in contact with girls subjected to honor-based crimes emerges when these girls in retrospect withdraws their earlier testimonies of violence in order to return to their families, in spite the risk of further harm. To overcome this problem and prevent them from returning to violent environments, courts have... (More)
Honor-based violence is a patriarchal and collectivist oppression aimed mostly at girls, whose freedoms are circumscribed in accordance to strict sexual norms to protect the family´s honor. Since this has only relatively recently received the attention of the Swedish judicial system, welfare state institutions are ill equipped to understand these girls´ experiences and needs. One particularly recurrent difficulty for social services in contact with girls subjected to honor-based crimes emerges when these girls in retrospect withdraws their earlier testimonies of violence in order to return to their families, in spite the risk of further harm. To overcome this problem and prevent them from returning to violent environments, courts have applied the Care of Young Persons act (LVU) 3 § in order to put these girls under compulsory care. In this essay, I examine the prerequisites for compulsory care and its appropriateness with regards to legal certainty.

The essay shows that, since LVU 3 § demands that reason for care is based on the girls´ behavior rather than their surroundings, the courts have difficulties legitimizing compulsory care in a foreseeable way. Neither the law nor the preparatory works can therefore enable compulsory care in a foreseeable way. In cases where there are a grave risks of injury and the girls yet decide to return to their families, a decision of compulsory care can be justified in accordance with the theory of substantive legal certainty. Drawing on Aleksander Peczenik's theory of formal and substantive legal certainty I argue that the welfare state has an obligation to protect girls with lack of appreciation for their own safety, and that LVU 3 § is in need of revision to achieve this in line with legal certainty. (Less)
Abstract (Swedish)
Hedersproblematiken är ett uttryck för våld och kränkningar som grundar sig i ett patriarkalt och kollektivistiskt förtryck. Genom en föreställning om skyddet för familjens heder begränsas främst flickors fri- och rättigheter genom normer tätt knutna till föreställningar om flickors sexualitet. Då denna problematik relativt nyligen uppmärksammats i det svenska rättsväsendet brister den offentliga sektorn i förståelsen för flickans berättelse och behov. En återkommande problematik i socialnämndernas kontakt med hedersförtryckta flickor framkommer när flickorna väljer att ta tillbaka sina vittnesmål om våld och kränkningar för att återvända till familjen, trots att risk för skada fortfarande kvarstår. Domstolarna har därför tillämpat 3 § LVU... (More)
Hedersproblematiken är ett uttryck för våld och kränkningar som grundar sig i ett patriarkalt och kollektivistiskt förtryck. Genom en föreställning om skyddet för familjens heder begränsas främst flickors fri- och rättigheter genom normer tätt knutna till föreställningar om flickors sexualitet. Då denna problematik relativt nyligen uppmärksammats i det svenska rättsväsendet brister den offentliga sektorn i förståelsen för flickans berättelse och behov. En återkommande problematik i socialnämndernas kontakt med hedersförtryckta flickor framkommer när flickorna väljer att ta tillbaka sina vittnesmål om våld och kränkningar för att återvända till familjen, trots att risk för skada fortfarande kvarstår. Domstolarna har därför tillämpat 3 § LVU för att kunna skydda flickan mot sin omgivning och sig själv när hon uppvisar omdömeslöshet avseende sin egen säkerhet. I denna uppsats studerar jag förutsättningarna för dessa tvångsomhändertagande och hur de lämpar sig ur ett rättssäkerhetsperspektiv.

Uppsatsen visar att domstolarna har svårigheter att på ett förutsebart vis besluta om vård enligt 3 § LVU. Då det inte är flickans beteende utan snarare den kontext hon väljer att återgå till som är skadlig tycks varken lagens ordalydelse eller förarbetenas syften möjliggöra den ingripande åtgärd som 3 § LVU innebär. Det finns dock avgöranden där flickans vilja och risken för skada varit så pass allvarlig och konkret att kammarrätterna beslutat om omhändertagande. Ett sådant omhändertagande kan försvaras utifrån ett materiellt rättssäkerhetsperspektiv där välfärdsstatliga skyldigheter rättfärdigar att skydda flickan trots avsaknaden av tydligt lagstöd. Utifrån Aleksander Peczeniks teori om formell och materiell rättssäkerhet kan det konstateras att staten har en skyldighet att skydda den unga när hon saknar insikt om sin egen säkerhet samt att en lagändring krävs för att uppnå detta på ett rättssäkert vis. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Omstedt, Ragnhild LU
supervisor
organization
course
LAGF03 20171
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
socialrätt, LVU, tvångsomhändertagande, hedersförtryck, hedersvåld, socialt nedbrytande beteende, beteendefall
language
Swedish
id
8908093
date added to LUP
2017-06-29 11:11:06
date last changed
2017-06-29 11:11:06
@misc{8908093,
  abstract     = {Honor-based violence is a patriarchal and collectivist oppression aimed mostly at girls, whose freedoms are circumscribed in accordance to strict sexual norms to protect the family´s honor. Since this has only relatively recently received the attention of the Swedish judicial system, welfare state institutions are ill equipped to understand these girls´ experiences and needs. One particularly recurrent difficulty for social services in contact with girls subjected to honor-based crimes emerges when these girls in retrospect withdraws their earlier testimonies of violence in order to return to their families, in spite the risk of further harm. To overcome this problem and prevent them from returning to violent environments, courts have applied the Care of Young Persons act (LVU) 3 § in order to put these girls under compulsory care. In this essay, I examine the prerequisites for compulsory care and its appropriateness with regards to legal certainty. 

The essay shows that, since LVU 3 § demands that reason for care is based on the girls´ behavior rather than their surroundings, the courts have difficulties legitimizing compulsory care in a foreseeable way. Neither the law nor the preparatory works can therefore enable compulsory care in a foreseeable way. In cases where there are a grave risks of injury and the girls yet decide to return to their families, a decision of compulsory care can be justified in accordance with the theory of substantive legal certainty. Drawing on Aleksander Peczenik's theory of formal and substantive legal certainty I argue that the welfare state has an obligation to protect girls with lack of appreciation for their own safety, and that LVU 3 § is in need of revision to achieve this in line with legal certainty.},
  author       = {Omstedt, Ragnhild},
  keyword      = {socialrätt,LVU,tvångsomhändertagande,hedersförtryck,hedersvåld,socialt nedbrytande beteende,beteendefall},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Bryta upp eller brytas ned? - Om tillämpligheten av 3 § LVU på hedersförtryckta flickors beteenden},
  year         = {2017},
}